Förmera - om privat ekonomi

BÃ¥de H&M och AstraZeneca har rapporterat idag.

H&M uppfyller i princip förväntningarna, enligt artikel i DI. En omvärdering av varulager tynger resultatet. Expansionsplaner och framtidsutsikterna ser goda ut. Utdelning föreslås till 14 kronor per aktie. Till att börja med sjönk kursen, men den har nu återhämtat sig, och H&M är upp en knapp procent. Jag kryssar av en aktie till att ha kvar, och eventuellt öka i den närmaste tiden (jag kommer att få lov att bestämma mig för ökningstakten med tanke på att det finns flera kandidater).

AstraZeneca rapporterar siffror som ligger i underkant av förväntningarna, förutom utdelning som ligger över förväntat. Här känner jag mig tveksam hur jag ska göra. Jag måste sätta mig in i hur man ser på framtidsutsikterna, med utgående patent och vilka läkemedel man har som ersättare. Kursen har sjunkit nästan 4 %.

Jag inser att min tidshorizont är viktig. Vill jag ha snabba resultat eller kan jag vänta, säg 5 år, på att kursen har stigit? ska jag välja företag med trend uppåt, hoppa av och hoppa på, eller ska jag köpa och behålla? Jag känner för båda strategierna, och det finns väl ingen motsättning i att använda dem samtidigt. Utom för samma aktie då.

Läs även andra bloggares åsikter om aktier, ekonomi, börsen, aktiestrategier, AstraZeneca, Hennes & Mauritz

För 2008 har jag gjort en betydligt mer detaljerad budget än jag brukar göra. Jag har börjat tänka tanken att driva hushållsekonomin på samma sätt som jag i åratal drivit husets ekonomi (räntor, amorteringar, drift, underhållsbuffert samt endel andra fasta kostnader), med avsättningar och noggranna uppföljningar.

Barn kostar pengar, naturligtvis. Men hur mycket kostar de? Baserat på förra årets kostnader, har jag gjort följande uppskattning för i år:

Detta gäller tre barn mellan 8 och 11 år.

Veckopengen är 65, 55 och 55 kronor i veckan, om man inte äter godis. Väljer man att köpa godis, minskar veckopengen med 20 kr.

Presenter (1) är julklappar, födelsedags- och namnsdagspresenter till alla tre barnen.

Presenter (2) är presenter till andra barn i samband med dessa mängder av barnkalas.

Kläder, ja det är kläder och skor förstås. Även träningskläder ingår i det.

Aktiviteter är terminsavgifter för idrottsaktiviteter och annat (t ex Strövare).

Cyklar mm är dyrare “leksaker”, cyklar, inlines, skridskor, skidor och liknande. Den utgiften varierar per Ã¥r beroende pÃ¥ vad som behöver införskaffas. Just i Ã¥r behöver inga cyklar köpas i alla fall.

Försäkringar är olycksfallsförsäkring för barnen, vi har den i Trygg Hansa som när den tecknades ansågs vara den bästa försäkringen. Det är kanske dags att se över det där nu, det har gått några år.

Klippning, 4 gånger per år, 3 barn. På sommaren händer det dock att någon av sönerna föredrar trimmern istället.

Övrigt är pengar till insamlingar i skolan, till klasskassa, badpengar, fickpengar vid skolaktiviteter, skolfoto mm

Ytterligare utgifter som jag inte har med i tabellen är fritids med 630 kr/mån (den äldste slutar precis), samt mat (där kan man ju räkna ungefär efter konsumentverkets uppgifter).

Inkomsterna för barnen är barnbidraget på 3604 kr per månad. Och av det sparas 500 kr per barn och månad i aktiedepå. Dvs 2104 kronor täcks av barnbidraget.

I ovanstående sammanställning har jag inte heller räknat med semesterresor, t ex charter eller fjällresor där större boende, skidhyra, liftkort och skidskola tillkommer. Inte heller har jag räknat med kostnader för det större ordinarie boendet man behöver, eller ökade driftkostnader i el-, värme-, eller vattenförbrukning som tillkommer, när man är många i familjen.

När kan de börja dra in pengar till familjen, tro, de små sötnosarna?

Läs även andra bloggares åsikter om levnadskostnader, barn, budget, privatekonomi

Detta inlägg blir lite off-topic, men jag tyckte det var lite roligt att fundera över.

Jag läste Hur jag blev rik och Finanskvinnans Funderingar, om åttiotalister. Båda refererar till en artikel som beskriver åttiotalisterna, och båda tycker i stort att beskrivningen överensstämmer ganska bra med deras tiotalsgeneration. Denna typ av karaktärisering har jag läst om både sjuttiotalister och sextiotalister tidigare. Även karaktärisering av nittiotalisters förmodade vuxenegenskaper har jag läst.

Jag kommer faktiskt inte ihåg karaktäristiken som gäller min egen tiotalsgeneration, sextiotalisterna, och jag är inte tillräckligt nyfiken eller engagerad i frågan för att leta upp det heller. Däremot kan jag skriva en egen karaktärisering över min tiotalsgeneration, vår uppväxt och syn på livet och jobbet.

Hur är vi egentligen, vi som vuxit upp i skuggan av barrikaderna, energikrisen, socialdemokrati, solidaritet, Flower Power, kollektiv, fri sex, de första medvetna velourpapporna och sett Gudrun Schyman föda barn pÃ¥ film? Vi som växt upp med tvÃ¥ TV-kanaler och sett uppbyggeliga barnprogram som Vilse i Pannkakan, Ville, Valle & Viktor och Fem Myror är Fler än Fyra Elefanter? NÃ¥gon som kommer ihÃ¥g Bulleribock? Jag var sÃ¥ irriterad över att “stenarna” var ofysikaliska, de var för lätta och rörde sig inte som stenar ska göra … de var gjorda av mÃ¥lad frigolit! Vi som somnade till John Blund och kollade pÃ¥ Kalles klätterträd halv fem. Vi som var ute hela dagarna, lekte äventyr i snön, och Ã¥kte skridskor pÃ¥ den spolade och upplysta isbanan hela kvällarna. Det fanns ingen Goretex i barnkläder, vi hade bävernylon och termobyxor som var genomblöta när vi kom hem. Vi hade sÃ¥ oändligt roligt ute. Sitta inne och göra vaddÃ¥?

De flesta av oss var för unga att rösta i kärnkraftsfrågan 1979, men vi knatade omkring i Palestinasjalar och näbbstövlar, debatterade i skolan och bar gula knappar med texten Atomkraft? Nej Tack!

NÃ¥gra Ã¥r senare kollade vi Fame (I’m gonna live forever), bar ski-pants och breda skärp över bylsiga blusar pÃ¥ Ã¥ttiotalet. SÃ¥g ut som Lena Philipsson eller Carola som var Ã¥rsbarn med oss. Killarna var hÃ¥rdrockare eller punkare. SÃ¥ blev vi Yuppies och ego, om vi inte tÃ¥gluffade eller Ã¥kte till Nicaragua och plockade kaffe.

Nörden föddes på åttiotalet, när vi gick i gymnasiet och de taniga killarna med stora glasögon var kungar för de behärskade ABC 80 och Basic. Efter gymnasiet började vi plugga på högskola, och bråttom hade vi, vi skulle göra karriär. Jag tog själv civilingenjörsexamen som 22-åring. Fram tills dess ungefär, tills runt 22, tror jag vi är ganska homogent beskrivbara. Sen kom våra rätta jag fram, som spretiga, kreativa, analytiska individualister som erövrade världen på alla olika sätt. Precis som vilken generation som helst.

Vi har jobbat på våra karriärer, nu skördar vi frukterna som specialister eller chefer här och där och planerar vårt nästa steg. På nittiotalet åkte vi på flådiga tjänsteresor i business class, överdådiga konferenser arrangerade i franska slott. Vi jobbade som fan och var med om omorganisation efter omorganisation och organisationsexperiment och effektiviseringsprogram. Vi gick på kurser och hade självklart utvecklingssamtal varje år med chefen. Det var som att arbetsgivaren var skräddarsydd, eller skulle bli, för våra karriärsbehov, våra behov av utveckling och ständigt lärande. Vi började skicka e-mail 1990 och surfa på nätet, det lilla som fanns utanför pionärkretsarna, Sunet t ex, 1993.

Vi klarade i rask takt av parbildning, husköp, trädgårdsodling och föräldraledigheter. Vi undrade när vi skulle bli vuxna. Vi hade trott vi var det vid 22, men det var ju inte sant. Sen struntade vi i att undra mer, och började njuta av livet istället.

Nu som avslappnad, tillbakalutad drygt fyrtioÃ¥ring skämmer jag ut mina barn genom att läxa upp deras unga lärare i matematik och talar om för nÃ¥gon annan att jag inte heller skulle tycka det var kul med fjantiga kemiexperiment utan mening. Jag tokhÃ¥nglar med min älskade vid bilen, sÃ¥ tonÃ¥ringarna som passerar blir röda som tomater i ansiktet. Jag roar mina arbetskamrater (tror jag …) med smÃ¥ practical jokes. Jag gör det som faller mig in, jag jobbar med det som är roligt och det som är trÃ¥kigt lämpar jag över till nÃ¥gon av mina yngre kollegor som behöver nÃ¥got att lära sig pÃ¥.

Jag har fullt sjÃ¥ att bekämpa min lust att springa fram till de coola 17-Ã¥riga killarna med sin tillkämpade cyniska, jag-har-avslöjat-sanningen-om-världen-attityd, eller till de fnittriga Paris Hilton-kopiorna i identiska frisyrer och kläder som drar fram i horder och ser sig om ifall nÃ¥gon tittar pÃ¥ dem, och nypa de smÃ¥ raringarna i kinden och säga “Slappna av, relax, livet kommer att bli roligare sen”.

Och det enda jag tror jag har gemensamt med de andra sextiotalisterna, nuförtiden, är väl att vi alla nästan tycker livet just är rätt OK och för det mesta mycket bättre än för 20 år sen. På alla sätt! Och alltjämt finns det så mycket kvar att lära sig, och så himla mycket roligt man vill göra!

Läs även andra bloggares åsikter om livet, jobbet, sextiotalister

Då har SCA presenterat sin rapport. Lite bättre än väntat, och det känns ju trevligt i det karga börsklimatet. Aktien stiger lite. Utdelningen höjs till 4,40 kr, och det är ju inte heller fel.

Jag tycker SCA är ett intressant företag på grund av de affärsområden som är inriktade på konsumentvaror, mjukpapper och personliga hygienprodukter, som kan mildra skogsindustrins normala konjunkturkänslighet, och samtidigt bidra med större tillväxt. Samtidigt finns det traditionella skogsföretaget kvar i ett affärsområde, och man äger också rella tillgångar i sina 2,6 miljoner hektar skog.

Det känns skönt att märka ytterligare en aktie i portföljen som “behÃ¥ll och hÃ¥ll uppsikt efter tillfälle att öka”. Detta tillfälle kan mycket väl vara nu. Men det kan ocksÃ¥ vara lite senare i vÃ¥r, när ytterligare en orossväng fÃ¥tt kurserna att dippa - temporärt.

Imorgon kommer AstraZeneca och H&M med sina rapporter.

Det amerikanska läkemedelsbolaget Merck kom med en rapport, som slog förväntningarna, och kanske kan man hoppas att det är talande för sektorn.

Nu har annonserna legat några dagar på sajten, jag har flyttat runt lite. Det är intressant att se vad som dyker upp. Hittills har det mest varit annonser om att låna pengar snabbt, vilket får mig att fundera litegrann. I princip tycker jag, som jag skrev tidigare, att var och en får ta ansvar för sig själva. Vill man av någon anledning, jag vet inte vad det kan vara, shopping, ta ett snabblån, får man väl göra det? Man kanske måste, för att lösa en akut situation. Men i princip tycker jag också det är bedrövligt att det är så enkelt att låna. I alla fall om man inte tänkt till, och faktiskt inte har ekonomi för att betala tillbaka det, häromdagen läste vi om alla människor som inte kan betala sina räkningar.

SÃ¥ jag känner mig kluven till annonseringen. Kan man inte bara fÃ¥ välja annonser om trevliga  och moraliskt uppbyggeliga fenomen, nÃ¥got som är bra för själen till exempel … som blommor, eller skratt, eller träning, eller nÃ¥’t?

Häromdagen kom Getinge med en bra rapport, där man till och med höjde de finansiella målen. Icke desto mindre backade aktien både den dagen, för att igår ta ett rejält kliv neråt med drygt 5%. Jag vet inte om det är nyemissionen som spökar, eller om marknaden helt enkelt inte tror på förutsägelserna. Jag måste, som jag skrev tidigare men ännu inte gjort, läsa på själv. Nu är kursen nere på ungefär vad jag köpte aktien för, och är det inte dags att sälja är det definitivt dags att fylla på. Barnens depå är mycket likvid, till skillnad mot min egen, så jag ska nog göra slag i saken idag.

Idag väntar jag på SCA:s rapport. Det blir självklart intressant. Det intressanta blir väl framtidsutsikterna, för i rådande börsklimat kan man nog inte räkna med någon omedelbar uppgång nästan oavsett resultat. VD:n tycks dock ha hamnat i blåsväder för gamla synder i Boliden, vilket är en osäkerhet.

Dessutom väntar vi väl på vad amerikanske riksbankschefen ska göra. Förväntad sänkning med 50 punkter, eller tänk om han inte gör någonting! Jag tycker räntesänkningarna går alltför snabbt, snart finns ingenting att ta till mer, och det tycks krävas mer och mer för att ens den minsta lilla reaktion ska komma. Jag bekymrar mig något över långsiktigheten, men samtidigt hoppas jag att min lilla oro för det mest beror på att jag faktiskt inte är helt insatt i hur återkopplingarna i det ekonomiska systemet exakt fungerar. Förresten, vet någon det?

Läs även andra bloggares åsikter om aktier, ekonomi, börsen, sca, fed

Träning är bra för välbefinnandet, det vet vi. Man orkar mer, håller sjukdomar och allehanda krämpor (som rygg- och nackont) stången. Det är ju bra för både samhällsekonomi och ens privata ekonomi. Nu är det bevisat också, att motion gör våra celler yngre.

Då är det ju några saker man får tänka på här. Om man lever längre, kommer man ju livet att kosta mer också, det påverkar upplägget på ens sparande. Det får jag kanske återkomma till, den beräkningen.

Men träning kostar också, det gäller att optimera. Jag har gjort en beräkning för egen del. Jag brukar träna på gym, och jag springer. Ibland simmar jag, men de första två är mina huvudsakliga träningsformer.

Jag räknar med att gymträningen kostar 2100 kr om året, då är 1800 kr av min arbetsgivare subventionerat träningskort. 300 uppskattar jag i genomsnitt för träningskläder, jag köper kanske någon tröja om året. Det mesta jag har kör jag i åratal, jag är inte särskilt gymfashionistisk. Löpningen kostar främst i skor, jag köper nya vartannat år ungefär, det beror på hur mycket jag springer. Jag räknar med 750 kr/år.

I exemplet nedan räknar jag högt, 300 träningsdagar om Ã¥ret, ungfär sex dagar i veckan. I medel kostar dÃ¥ träningen 9,50 kr per gÃ¥ng. Men gymmet är dyrare än löpningen, sÃ¥ med vilken fördelning av gym-/löpträning ska jag ha för att kostnaderna ska bli lika, per gÃ¥ng? Det ser man i diagrammet nedan. Det visar sig att 74% gymträning, och 26 % löpträning, i pass räknat, kommer att ge jämn fördelning av kostnaderna mellan träningsslagen. Ett slags ekonomisk optimering av träningen … Träningsmässigt skulle jag nog vilja ha fördelningen tvärtom faktiskt. Jag fÃ¥r fundera pÃ¥ vilken parameter som är viktigast att optimera!

PS. För jämn ekomisk fördelning mellan träningsformerna, spelar antalet träningsdagar per år ingen roll.

Läs även andra bloggares åsikter om motion, träning, privatekonomi, ekonomi

Först ut bland bolagen i min portfölj. Jag köpte Getinge för 155 kr i maj förra året. Idag slutade kursen på 166 kr, en nedgång med knapp 1,5 % trots rapporten, vars siffror tycktes bra. Getinge höjer sina finansiella mål och ser goda utsikter. Jag undrar vilket resultat som skulle fått kursen att stiga i detta trista börsklimat. Man vill göra en nyemission för att kunna finansiera ytterligare köp. Kanske var det vad som fick aktien att falla tillbaka. Nyemissioner, med följande utspädning, brukar inte vara populära. Men jag gillar nog strategin att positionera i dessa tider.

Jag behåller Getinge, och efter månadens sammanräkning av utfall mot budgeten, hoppas jag det finns utrymme för lite fler aktieköp. Getinge ligger bra till. Men först vill jag läsa på lite mer.

Getinge finns också i barnens portfölj, där likviditeten faktiskt är ganska hög, påminner jag mig om, vilket kan betyda påfyllnad även där.

Läs även andra bloggares åsikter om Aktier, Getinge, bokslut

I princip tycker jag allt kan finnas, sida vid sida. Det är det som är så bra med nätet, man kan hitta det mesta. Är man frimärken-från-Ungern-1953-nörd så finns det säkert en specialsajt för det. Vill man frossa i allt-om-bebisen finns det sajter för det. Vill man gräva ner sig i fototeknik finns det otaliga sajter för det. Det finns något för alla, helt enkelt. Det mest udda kan man hitta (och nu talar jag inte om tvivelaktiga, ljusskygga eller obskyra sajter, utan om mer normala nörderier).

SÃ¥ varför blir jag sÃ¥ upprörd när jag läser om en sajt för bara kvinnor? Hälften av oss människor är ju kvinnor, det är ju en av de mer normala sakerna i världen, att vara kvinna och göra sÃ¥’nt som kvinnor gör … Men jag vet inte riktigt vad det kan tänkas vara bara, det som kvinnor gör, jag känner inte riktigt igen mig i beskrivningen

“Den här sajten stöder ett sätt som är naturligt för kvinnor att agera pÃ¥. Vi tjejer tar ju inga beslut utan att frÃ¥ga vÃ¥ra väninnor.”

Hm, jasÃ¥ gör vi inte? Tar vi inte beslut utan att frÃ¥ga vÃ¥ra väninnor? Jag var helt säker pÃ¥ att jag inte diskuterar beslut med väninnor, men jag har visst fel dÃ¥. Möjligen tillhör jag svansen i normalfördelningen sÃ¥’nt som kvinnor gör, jag är ju ingenjör till rÃ¥ga pÃ¥ allt, men ändÃ¥. Maria Nova - är det vad vi kvinnor vill ha? Matrecept av Linda Skugge? Läsa horoskop? FÃ¥ tips om hur man kommer i form?

De påstår att de gör saker för 50% av befolkningen. Hallå! Ni gör inget för mig, bara så ni vet!! Ta bort mig från beräkningen är ni snälla! Och jag är övertygad om att jag har ett antal medsystrar som inte heller skulle räkna sig till målgruppen.

Jag antar jag blir irriterad av minst tre olika skäl:

1) PÃ¥stÃ¥endet att de flesta sajter är utvecklade för och av män. Och nu görs det en av och för kvinnor, en räddning minsann! JasÃ¥? Betyder det att jag inte förmodas tillhöra mÃ¥lgruppen för vare sig Dagens Industri, Dagens Nyheter, Privata Affärer eller Ny Teknik? De är gjorda för män, kanske … jag är en perifer figur, fÃ¥r man förmoda. Anser en kvinna (i DNs artikel). Är hon ocksÃ¥ perifer?

2) Jag avskyr att sammanklumpas i Vi kvinnor, eftersom jag tycker det är extremt exkluderande. Det är exkluderande mot män, och det är exkluderande mot kvinnor som inte känner samhörighet med just denna kvinnovärld, detta kvinnoideal som Maria Nova representerar. Och vi är inte få, är jag rätt övertygad om! Jag har aldrig lyckats känna någon samhörighet med det som vi kvinnor av dessa exkluderare förväntas vara intresserade av, eller göra.

När jag var 16 Ã¥r och bäst i matematik och fysik i min klass pÃ¥ gymnasiet lyssnade jag med stigande förvÃ¥ning under en fysiklektion pÃ¥ en av mina kvinnliga klasskamraters kommunikation med läraren “Du mÃ¥ste förklara det där igen, du förstÃ¥r, vi kvinnor har lite svÃ¥rt att förstÃ¥ sÃ¥’nt här med matematik och fysik“. Tala för dig själv din idiot, sa jag halvhögt, jag har inga problem med det. Jag hörde inte till vi kvinnor ens dÃ¥.

Fixa gärna en sajt, men utge er förtusan inte för att representera 50% av befolkningen! PÃ¥stÃ¥ inte att vi kvinnor behöver laga Linda Skugges mat, eller att vi tar beslut med hjälp av väninnorna. Gör er inte till talesman för mig! Räcker det inte med att tala för de … pÃ¥ sin höjd 5% av alla kvinnor (hoppas jag) som tar beslut med tjejgänget? Nej, antagligen inte.

3) De vi kvinnor som Maria Nova ger en bild av är att vi är ytliga bimbos utan karaktär som bara bryr oss om matlagning och veckotidningshoroskop, och kanske skulle vi försöka bli av med de där kilona också. Men först måste vi nog prata med väninnorna. Så vi vet.

Ett spelbolag, Unibet, stÃ¥r bakom satsningen. Kvinnor ska spela. Genom att först förpassas in i en för mÃ¥nga oigenkännlig mall. Genom att konsumera (”Den som till exempel är inne och söker material om Kroatien ska kunna fÃ¥ erbjudanden med anknytning till en semester där.”)? Är det ekonomi för kvinnor det?

Å andra sidan, jag behöver inte besöka sajten. Så var snälla och räkna bort mig från de 50% ni gör anspråk på att representera! Tack!

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi för kvinnor, ytligheter

DÃ¥ visste man ungefär hur börsen skulle öppna idag i alla fall, Rejäla nedgÃ¥ngar pÃ¥ bred front. Detta beror, pÃ¥stÃ¥s i artikeln, pÃ¥ “Ökad oro för att utvecklingen för världens tvÃ¥ största ekonomier hÃ¥ller pÃ¥ att sakta in bidrog till att dra ned börshumöret i Asien.”

Så idag, helt plötsligt, ökade oron igen? Vissa dagar är finansfolket lättade, och indexen stiger. Vissa dagar kommer de på att de är oroliga igen, då sjunker, eller snarare rasar, index.

Vidare i artikeln citeras en bankperson “Osäkerheten är omfattande och vÃ¥r strategi för de närmaste mÃ¥naderna gÃ¥r ut pÃ¥ minska vÃ¥ra innehav.”

Dessa två tidsperspektiv går inte ihop, med mindre än att det finns olika uppfattningar om den ekonomiska utvecklingen (eller börskurserna) på kort eller lång sikt. Hur kan man vara lättad en dag och orolig igen nästa dag? För samma sak? Det kan inte finnas en chans att hela ekonomin, fundamentalt, från en dag till en annan kan reagera på åtgärder och nyheter. Alltså är det, som vi väl redan visste, ren spekulation. Eller jag skulle vilja säga velighet?

Det är som när vi bestämt oss för att göra en förändring i livet. När vi är pigga och på gott humör, känner vi oss starka och tycker vi kan göra vad som helst. Inget är för svårt eller för komplicerat. Vi välkomnar vad som än ligger bakom nästa hörn, som något spännande, intressant och positivt. När vi är trötta och på lite mindre gott humör, ser vi det som kommer runt hörnet som med största sannolikhet något negativt. Då byter vi ståndpunkt om framtiden varje dag, trots att inga fakta egentligen ändrats. Vissa personer väntar med att ta beslut tills de känner sig mer stabila. Andra tar nya beslut varje dag och går varje dag i olika riktningar. Eller stampar på samma ställe, kanske man ska säga. Utan att kunna bestämma sig.

Jag förmodar att många vill försöka hänga med i toppar och dalar, pricka botten och pricka toppen. Maximera. Trots allt de läst om förnuftiga placeringar. De är spelare. Det gäller att hänga med på uppgång, köpa i tid. Eller sälja snabbt som sjutton om en nedgång börjar. Volatiliteten är som tjuvstarter i ett hundrameterslopp. Alla väntar på att startskottet för racet ska gå, och då vill man vara först. Men, om det skulle visa sig vara tjuvstart vill man ju inte slösa för mycket energi, utan spara till det riktiga racet, så det gäller att stanna snabbt. I ett hundrameterslopp är starten viktig. I ett maraton har inte hundradelarna i starten så stor betydelse.

Jag springer ganska mycket, distans. Hellre lÃ¥ngt än kort. Det kanske förklarar min inställning till aktiemarknaden ocksÃ¥, jag tar det lugnt och avvaktar. Därmed inte sagt att det inte kan vara skoj att rejsa med barnen ibland …

Att lÃ¥na böcker pÃ¥ biblioteket är ju ekonomiskt och bra … om man kommer ihÃ¥g att lämna tillbaka böckerna i tid. Det gör sällan jag. AlltsÃ¥ fÃ¥r jag ofta betala förseningsavgifter. Men man fÃ¥r väl se det om ett litet bidrag för bibliotekets överlevnad. Till min tidigare litteraturlista (egna böcker, som väl är, med tanke pÃ¥ förseningsrisken), lägger jag nu fyra böcker till;

Dansen kring Guldkalven, som jag redan börjat läsa, och som är ohyggligt fascinerande. Jag har denna tid, IT-bubblans, i färskt minne.
Vår ekonomi en introduktion till samhällsekonomin, en mycket tråkig titel och en tjock bok. Men jag hoppas på ett övergripande perspektiv, en vägledning till de stora dragen.
De ekonomiska teoriernas historia. Den ska bli mycket spännande att läsa. Jag läser gärna filosofihistoria och vetenskapshistoria, så jag förväntar mig något liknande på ekonomins område.
Till världskapitalismens försvar. Den lånade jag bara för att jag kände igen den från Hur jag blev rik, jag vet inte riktigt om den passar mitt intresse. Vi får se.

Alltför mycket intressant att läsa, och alltför lite tid.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, litteratur

Bilar är, förutom mer eller mindre miljövidriga, tråkiga för ens sparande. En bil är inte en investering, det är ren kapitalförstöring. Icke desto mindre kan man vara tvungen att prioritera bilen. Jag behöver köpa en ny bil. Min nuvarande sjunger på sista versen, och jag är beroende av bil för att pendla till jobbet, för att minimera tiden, som är värd både pengar och annat, för resandet som annars kunde ske med buss (länsbuss och lokalbussar) och promenader. En tidsvinst med minst 2-2,5 timme per dag gör jag med bilen. Om jag jobbade den tiden istället skulle det täcka kostanden för bilresandet mer än väl. Nu gör jag ju inte det, jobbar flera timmar extra varje dag, eftersom jag vill spendera tid med familj och andra intressen istället.

Det finns flera saker att tänka på när det gäller bilköp. För det första måste det ju vara en bil som fungerar för familjen, den ska vara säker, den ska vara bekväm, alla ska få plats. Den ska funka såväl som pendlarbil, som arbetshäst (köra plank från brädgården och köra prylar till återvinningsstationen) och semesterfortskaffningsmedel (en bilresa till Italien på ett bekvämt sätt kanske? Eller resan till fjällen.). Eftersom jag pendlar får den inte dra för mycket bensin. Kanske får det bli en diesel, det får man såklart räkna på. Det lönar sig om man kör mycket, och jag kör ungefär 3000 mil om året. Bilen ska ha drag och bensin- eller dieselvärmare. Det ska såklart finnas automatisk klimatanläggningen. Huruvida däcken är aluminiumfälgar eller plåt är av mindre betydelse, liksom eventuell ädelträimitation i instrumentpanelen. Bilen ska vara ca 2 år gammal, då tror jag att värdeminskningsförändringen är som mest optimal. Den får inte ha gått alltför långt, 4-5000 mil, jag kommer själv att göra milen med den. Jag ska behålla den i tre år. Så ser randvillkoren ut ungefär.

Efter läsande, tittande och behjäpliga vänners och kollegors rÃ¥d, samt provkörning har mängden tänkbara bilar reducerats till (i prioritetsordning för “praktisk körupplevelse”);

Citroën C5
Honda Accord
VW Passat
Ford Mondeo

BÃ¥de Volvo V70 och SAAB 9-5 finns med pÃ¥ reservlistan, men de vill jag helst inte ha, det är bilar jag redan känner till och jag tycker mest de är lite … trÃ¥kiga.

Toyota Avensis och Mazda 6 har tyvärr fallit på litenhet. Vi är långa personer i familjen.

Skulle jag välja enbart på estetik, skulle jag välja:

Men, jag är en praktiskt och ekonomiskt sinnad kvinna, i alla fall när det gäller bilar, så den kommer inte att finnas med i listan, den är alltför dyr att köra.

Nu återstår pappersarbetet, dvs göra jämförelsetabeller över inköpskostnad, värdeminskning, försäkringskostnad, skatt, bensinförbrukning, service- och däckkostnader. Konsumentverkets Bilkalkylen är ett alldeles utmärkt verktyg för detta ändamål.

När detta är gjort är det dags att leta efter rätt exemplar. Färgen har en viss betydelse, och står jag på slutet med en beigegul bil och en mörkgrå och ska välja, kommer jag att välja den senare.

Läs även andra bloggares åsikter om bil, bilkalkyl

Eftersom alla ekonomibloggar av rang tycks ha Google AdSense, gjorde jag slag i saken och fixade det också.

Mannen påpekade häromdagen att andra män bjuder sina kvinnor på bio, köper blommor och drinkar till dem. Medans han köper domäner till mig (jag får idéer jag vill förverkliga). Därför tänkte jag att bloggen kunde få bära sina egna kostnader, så han kan köpa blommor till mig istället. Med kostnad tänker jag främst på fasta kostnader som t ex webhotell, men det är helt ok om Google AdSense också kunde generera timlön för den tid jag lägger ner på att läsa och skriva. Och då vill jag ha samma lön som från jobbet. Minst. Tack.

Det ser inte så himla snyggt ut med annonserna däruppe, så jag antar att jag kommer att pröva någon annan placering av dem.

400 000 kan inte betala sina räkningar de närmaste mÃ¥naderna! 6 %! Jaha, nu har vi subprimekrisen i Sverige, var min första tanke när jag läste det. Jag sÃ¥g framför mig hur bankerna förlorar pengar, huspriserna faller, skatterna höjs när bankerna ska fÃ¥ kompensation av staten, aktiekurserna faller för att ingen har rÃ¥d att köpa nÃ¥got, tillväxten avstannar, arbetslösthet … etc etc. En ganska pessimistisk syn för att vara jag.

Jag tycker 6 % är en stor andel. 6 % som inte har rÃ¥d att betala sina räkningar! Var sextonde vuxen. Betänk dÃ¥ graderna emellan att ekonomin flyter pÃ¥ bra via “smÃ¥ marginaler”, “vända pÃ¥ slantarna” till att faktiskt inte kunna betala räkningar. Det innebär att mÃ¥nga faktiskt har en ganska kärv ekonomi.

Även om jag har koll på min ekonomi och den flyter på bra nu, så jag kan spara hyfsat mycket, så påverkas ju också jag av att andras ekonomi går sämre. Om inget annat så genom höjda skatter när skulder ska saneras, och bidrag ökar.

Vad beror denna kärva ekonomi pÃ¥ dÃ¥? Enligt pappersupplagan av DN är den främsta orsaken “oförutsedda utgifter”, och inte höjda räntor som jag i förstone bekymrade mig för. Oförutsedda utgifter lÃ¥ter som nÃ¥got man med viss förutseende och ett visst buffertsparande, för just oförutsedda utgifter, faktiskt kan minimera verkningarna av.

Kanske kunde införande av privatekonomi som ett ämne i skolan minska liknande problem i framtiden?

Per Penning skriver också om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om privatekonomi, kronofogden, sparande, buffert

När jag tittar i min depÃ¥, och ser röda minussiffror lysa en masse jämfört med de blÃ¥ plussiffrorna, ser det inte sÃ¥ kul ut precis. DepÃ¥n ligger pÃ¥ ungefär minus 10 % nu. Men egentligen är siffrorna som stÃ¥r i avkastningskolumnen mer eller mindre ointressanta. Vad som har hänt tills idag har egentligen ingen betydelse. De röda siffrorna är av vikt för att avgöra om nÃ¥got inte utvecklas som jag förväntar mig, om det är dags att ta en förlust. Men det som egentligen har betydelse stÃ¥r inte i avkastningskolumnen där i depÃ¥n. Det som har betydelse är vad jag förväntar mig ska stÃ¥ i kolumnerna framÃ¥t i tiden! Jag kunde göra en omvärdering varje dag, eller flera gÃ¥nger om dagen, eller en gÃ¥ng i veckan, och ställa mig frÃ¥gan “Tror jag att denna aktie kommer att utveckla sig som jag vill, pÃ¥ den tid jag vill?” Är svaret ja, behÃ¥ller jag aktien. Är svaret nej, säljer jag.

Mitt tÃ¥lamod representeras av tidsavstÃ¥ndet mellan mina omvärderingar, liksom den marginal jag postulerar i mina förväntningar. Om jag har orimligt höga förväntningar, kommer jag att fÃ¥ sälja ofta. Har jag väldigt försiktiga förväntningar kanske jag fastnar i trÃ¥kiga aktier med lÃ¥ngsam tillväxt, och missar chansen i en snabbväxare … Höga förväntningar kräver mer aktivitet och engagemang än lägre förväntningar.

Detta kommer att bli endel i mitt strategidokument, min handlingsplan. Jag måste börja öva. Jag börjar tillämpa synsättet idag. Det röda siffrorna är det förflutnas röda siffror, vad tror jag egentligen om framtiden idag?

Det passar bra nu i rapporttider att gå igenom depån, sätta upp mål och kanske rensa upp. Det blir den närmsta tidens uppgift! Jag gör ändå inget aktivt annat än följer börsen och läser Botten är nådd, samtidigt som index återigen rasar 3,7 %.

Läs även andra bloggares åsikter om börsen, aktier, aktiestrategi

I början av förra sommaren läste jag de första rapporterna om subprimelånen i USA. Om problemen som börjat uppkomma. Man kunde läsa att subprimemarknaden var en väldigt liten del av de amerikanska bolånen, det skulle ju inte påverka oss i Sverige, det fanns ingen koppling till dessa lån här.

Nu har börsen gått ner i månader, och idag rasar det väl i hela världen. Risk för recession i USA. Inflation. Konjunkturavmattning. Det är Varning för djup kris, Börspanik, BRIC-börser störtdyker, Konjunkturen svalnar, Risk för krasch på Island, och så vidare. Ordentligt ras idag. Röda pilar överallt.

Och jag undrar, hur kunde det bli så? Hur kan hela den finansiella världen dras in i något som är en liten begränsad del av den amerikanska ekonomin?

Något stämmer inte. Antingen är det inte en begränsad del i den amerikanska ekonomin, eller så tar hela världen detta som en förevändning för den väntade kraschen pga flera års exponentiell tillväxt? Man ser till att justera aktiekurser för att kunna gå in igen och starta en ny tillväxtfas? För var tar alla pengar vägen? De som sålt nu, sitter de på enorma likvida medel? Sitter de pengarna på banken med bankränta? Alla fonder, alla stora investerare med randvillkor för hur de får investera, vad gör de nu? Eller avslöjar denna subprimekris en ekonomi som redan var på väg ner, trots alla prognoser (som förmedlades via media) om stark konjunktur och tro på tillväxt?

Allt detta kan inte hänga ihop, någonstans finns det felaktiga antagandet. Frågan är var. Och nästa fråga är, spelar det någon roll, vet man hur man ska agera om man hittar diskrepansen i resonemangen?

Ja … jag sitter still med de aktier jag har. Det är trist att se depÃ¥ns minskande värde. Men, det är ju pengar jag inte räknat med de närmaste Ã¥ren, sÃ¥ jag passar nog pÃ¥ att köpa lite dÃ¥ och dÃ¥ och hoppas pÃ¥ en nÃ¥gorlunda snabb vändning. Rapportsäsongen blir kanske en ljuspunkt i börsmörkret.

Att vänja sig vid klimatet, på redeye.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, aktier, börsen

Jag läser på Kapitalnet om budget, förslag till fasta kostnader och rörliga. Det är förstås intressant att jämföra med min egen budget, där jag gör följande uppdelning;

Avsättning för reparationer och underhÃ¥ll är ju ett sparande, liksom amorteringen pÃ¥ sätt och vis ocksÃ¥ är (efterhandssparande), därför grupperar jag dem separat. Det är pengar som försvinner frÃ¥n min disponibla inkomst, sÃ¥ sett frÃ¥n den synvinkeln är det en utgift, men de ska ju inte ingÃ¥ när jag beräknar “räntor och driftkostnader” dit resten av utgifterna tillhör.

LikasÃ¥ är semestersparande, liksom fond- och aktiesparande och sparande till barnen en utgift sett frÃ¥n “disponibel inkomst”-synvinkel.

Den disponibla inkomsten ska räcka till mat, hygien, bensin, kläder, fritid (träningskort och barnens aktiviteter) och övriga mer eller mindre onödiga utgifter (som en utekväll då och då, bio, presenter, inredningsgrejer, hobbyprylar).

IgÃ¥r blev jag förresten glatt överraskad när jag öppnade “viktiga kuvert” som jag samlat pÃ¥ hög i veckan. Avgiften till Sveriges Ingenjörer har sänkts frÃ¥n 439 kr till 387 kr i mÃ¥naden. Det kommer inte att innebära nÃ¥gon revolution i privatekonomin, förstÃ¥s, men det är ändÃ¥ trevligt när det gÃ¥r Ã¥t det hÃ¥llet.

De fasta kostnaderna har jag budgeterat och följt upp på detta sätt i många år, med månatliga avsättningar till ett separat konto. I år har jag för första gången försökt göra en noggrann budget över de rörliga kostnaderna. Där har jag dels använt mig av konsumentverkets beräkningar, dels egen uppföljning av t ex bensin och matkostnader. Det ska bli kul att se hur det stämmer under året.

Läs även andra bloggares åsikter om privatekonomi, fasta kostnader, rörliga kostnader, budget