Förmera - om privat ekonomi

Google har problem med klickandet. De är rent skakade av att folk inte klickar på annonserna. Om man ska tro artikeln i DN.

Aktiemarknaden är bekymrad, för det kan innebära hotad tillväxt för Google. Självklart bekymrar hotad tillväxt även företaget. Artikeln spekulerar vidare i huruvida undersökningen som visar detta minskande klickande verkligen är rätt och riktigt gjord, och om resultatet är trovärdigt. Men jag struntar i att fundera över den frågan just nu.

Antag att det är så att klickandet minskar. Varför gör det det? Varför fungerar det överhuvudtaget med annonser?

Om det ska fungera, måste det bero på att annonserna överensstämmer med det människor letar efter. Och annonserna måste synas.

Människor som hamnar på denna sida gör det av någon anledning. Kanske för att läsa det jag skriver, i förhoppningen att det kan vara till någon nytta, eller nöje . Kanske för att de hamnat här via någon sökning. Hittar de inte vad de söker, går de vidare, och det kan de göra det via en annons som ligger på sidan, såvida de inte bara stänger ner webläsaren, eller med någon annan metod. För att de ska klicka på en annons måste den dels vara synlig, man har en tendens att filtrera sitt synfält, dels måste den verka motsvara något behov.

Om vi antar att folk är sÃ¥ shoppinggalna som de verkar … undrar jag om google möjligen skulle behöva hjälp med sina matematiska algoritmer att välja adekvata annonser? Om jag fÃ¥r tänka i en kvart kan jag säkert komma pÃ¥ en idé eller tvÃ¥.

När jag gick igenom räkningarna ikväll för att betala, slog det mig. En kul grej. Matematisk kuriosa. Den ränta jag betalar varje månad på bolånen, kan beräknas enligt formeln;

R*1000

Där R är (medel-)räntesatsen. Att den kan beräknas sÃ¥, beror faktiskt pÃ¥ en speciell egenskap hos det totala beloppet. Jag kanske kan lämna det som en gÃ¥ta till nÃ¥gon som gillar matematiska gÃ¥tor med “rimlighet” som randvillkor. AlltsÃ¥; Vilken egenskap hos lÃ¥nebeloppet gör att räntan kan beräknas pÃ¥ det sättet? För att underlätta kan jag berätta att jag inte amorterar pÃ¥ lÃ¥net, i meningen mÃ¥nadsamorterar.

Bankerna tjänar enorma pengar pÃ¥ att lÃ¥na ut dyrt till mig, och lÃ¥na in billigt. Självklart. Vad skulle de annars tjäna pengar pÃ¥? Men hur mycket mÃ¥ste de egentligen ha i vinst? Det är märkligt det där med ökningar. När man vant sig vid en viss konstant ökningstakt, vill man öka ökningstakten. Sen vill man förmodligen ha en ökad takt pÃ¥ ökningen av ökningstakten. Och dÃ¥ inser vi det där med exponentiell tillväxt. Mycket vill ha mer. Som att ägarna blir blasé och säger ungefär “Jaja, det är jättebra, men det där har vi ju sett förut, 20 % tillväxt och 50 % resultatlyft. Överraska oss! Ge oss mer!”

Var tar det slut? Tar det slut?

Att öka räntegapet är ett enkelt sätt att skapa mer. Har man stora volymer behövs det inte så mycket för att det ska bli mycket pengar. Så om jag får 0,1% större skillnad i ränta mellan mitt lån och mitt sparande, sowhat? Om de sedan lägger den där tiondels procenten på utlåningsräntan, så tjänar de ännu mer. De kan faktiskt höja 0,1% på inlåningsräntan också,och ändå tjäna på affären. Eftersom jag lånar mer än jag sparar. Det effektiva räntegapet har ändå ökat, s a s.

En ökning av 0,1 procentenheter i utlåningsränta är 100 kronor i månaden för ett lån på 1,2 miljoner. Säg att man månadssparar 5 000 kronor, då ökar ränteintäkterna med 40 öre i månaden. Det blir ju ränta på ränta för månadssparandet, så efter ett antal år kommer den här 0,1 procentenheterna att märkas mer. Men, för det första använder man förmodligen sitt banksparande kortsiktigt, för det andra ändras villkoren åtminstone för utlåningsräntor snabbare än så. Så vi kan säga 100 kronor i månaden under t ex ett års tid. För fyra miljoner svenskar skulle det betyda att bankerna så enkelt kan tjäna ca 5 miljarder kronor. Utan att egentligen göra någonting.

SÃ¥ vad göra? Förhandla om räntan förstÃ¥s. Även om jag tycker det är svÃ¥rt, jag har inte sÃ¥ mycket att komma med … förutom “jag byter bank”! Det kostar endel att lösa bundna lÃ¥n. Men … vi har ett nyöppnat kontor för en av de större bankerna i stan. De söker förmodligen ett kundunderlag. Jag ska gÃ¥ dit och höra efter vad de kan erbjuda. Sen gäller det att ligga pÃ¥ dem hela tiden, sÃ¥ inga räntor smyghöjs, förhandlade rabatter försvinner.

Ytterligare en sak jag kan göra är att faktiskt se över mitt banksparande. Jag har ganska stor del av mitt sparande på banken trots allt, semestersparande och buffertsparande. Jag kanske kan fördela om lite där, så att en större del går till aktiesparande till exempel.

Här finns endel att ta tag i märker jag!

Läs även andra bloggares åsikter om Banker, sparande, buffert, budget, räntegap

Sådärja, då var fjällresan summerad och jämförd med budgeten.

Några kommentarer då:

Av nÃ¥gon anledning lyckades jag missa 50 kronor pÃ¥ stughyran i budgeten, vilket var märkligt, jag ska ta reda pÃ¥ varifrÃ¥n de kommer. Bokningsavgift? Skidhyran blev billigare, eftersom de tvÃ¥ yngsta fick “barnpaket” istället för “juniorpaket”, pga uthyrningskillarnas vänlighet när barnen var precis pÃ¥ gränsen i Ã¥lder. Tack för det. I kostnaden för liftkorten glömde jag att budgetera att tre sk “chip” à 40 kronor behövde köpas till, vi hade bara tvÃ¥ sedan tidigare. Mat och fika i backen hade jag bara svagt budgeterat till ca 3000, mest taget ur luften. Maten köpt pÃ¥ ICA bedömde jag skulle bli nÃ¥got dyrare än hemma. Det blev ytterligare nÃ¥got dyrare. Men OK det blev lite mer godis, snacks och dricka till barnen än det brukar vara hemma. Dessutom vet den lilla ICA-handeln att ta betalt. Övriga aktiviteter hade jag ocksÃ¥ löst budgeterat till ca 1000 kronor. De innehÃ¥ller skoterÃ¥kning och nya skidglasögon till barnen.

Vi fikade ute varje dag, åt en lunch ute, en after ski och en middag ute.

För att beräkna vad semestern kostade räknar jag det som är utöver vanligt vardagsliv. I vanligt vardagsliv ingår mat och fickpengar. Maten räknar jag med är som hemma, vi tar den budgeterade 1 750 kronor. Fickpengar säger vi är ca 2000 kronor för en vecka.

Summasummarum gick alltså fjällsemestern på 24 317 -1 750-2 000 = 20 567 kronor.

Drygt 1700 kronor i månaden måste alltså sparas för en veckas fjällsemester per år i vår familj.

Läs även andra bloggares åsikter om budget, privatekonomi, fjällsemester

SvD skriver om jämställdhetsbonusen:

Den 1 juli införs en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Familjer som delar ledigheten lika får en skatterabatt på 3 000 kronor per månad, med undantag för de fyra öronmärkta månaderna.

Det jag undrar är varför man bara inte kan höja det förbannade taket i föräldraförsäkringen?? Om man nu är sÃ¥ mÃ¥n om jämställdheten. Det vore extremt mycket bättre att bara höja taket istället för att försöka bestämma vem som ska göra vad i en familj. Erkänn att problemet har med skillnaderna i lönenivÃ¥er mellan män och kvinnor generellt att göra, snarare än att vara ett könsrollsproblem! Detta visas t ex av att i familjer med högutbildade föräldrar, och därmed ofta välbetalda jobb för bÃ¥da, delar man jämnare pÃ¥ föräldradagarna och VAB-dagarna än andra familjer. Man förlorar ju lika mycket oavsett vem som är hemma. I familjer där mannen tjänar dubbelt sÃ¥ mycket som kvinnan … ja, hur jämställd man än vill vara är maten pÃ¥ bordet och pengar till bolÃ¥net viktigare. Man mÃ¥ste försörja sig, man mÃ¥ste klara sig, det är faktiskt prioritet ett för de flesta människor. När man gör det, när familjens ekonomi gÃ¥r runt kan man börja fundera pÃ¥ andra mer principiella problem som miljö och jämställdhet.

Inse det.

Läs även andra bloggares åsikter om föräldraförsäkring, VAB, jämställdhetsbonus, jämställdhet

Dags att rensa lite bland fonderna. Det har blivit för många. Jag ska använda pengarna till aktier istället. Idag strök tre fonder med;

Det är de tre fonderna som gått sämst sen jag köpte dem (vid olika tidpunkter förra året). Gustavia Balkan har 2,5% köpavgift och 2,5% förvaltningsavgift, så den måste banne mig gå riktigt bra för att det ska vara någon idé med den. Det är det inte nu.

Gambak har 1,8% förvaltningsavgift och JPM Global Natural Resources 1,5%. Inga köp- eller säljavgifter. Men de ryker just nu i alla fall. Jag funderar också på att göra mig av med Simplicitys Afrikafond, och behålla Roburs. Simplicity använder en strikt matematisk metod för sin fondförvaltning, som delvis tilltalar mig, men när marknaden är så volatil som den är nu, är det deterministiska bidraget i aktiekursen relativt litet jämfört med det mer slumpartade. Signal- till brusförhållandet är alltför taskigt, som vi skulle säga på signalanalysspråk, helt enkelt. Så för tillfället tror jag inte på metoden.

Eventuellt kan ODIN Offshore gå samma väg. Den fick jag på Nordnet, 300 kronor insatta i, av någon anledning som jag inte känner till (och inte brytt mig om att fråga efter heller). Den har 3% köpavgift, 0,5% säljavgift och 2 % förvaltningsavgift. Jag har inte satt in något i den, och sen jag fick den har den sjunkit 0,89 %! Detta gör den iofs till en av de bättre fonderna i min depå. Men jag har inte för avsikt att betala 3 kronor på varje hundralapp jag sätter in i alla fall.

FrÃ¥gan är vilka aktier jag ska köpa för det frigjorda pengarna … Det är en mer angenäm uppgift att fundera pÃ¥.

Läs även andra bloggares åsikter om fonder, förvaltningsavgift

Ofta förstår man, i alla fall i efterhand, varför en aktie rör sig åt ena eller andra hållet. Det kan vara nyheter från företaget, rapporter, uppgjorda affärer, ordrar, eller ny statistik som påverkar ett företags verksamhet.

Men ibland förstår man inte alls. Företaget presenterar bra resultat, marknaden ser bra ut, orderingång ser bra ut. Man presenterar nya samarbetsavtal som förväntas underlätta affärerna. Ändå sjunker aktiekursen som en sten.

Uppenbarligen är det något man, dvs jag, inte förstått. Antingen är det det att jag inte förstått att alla andra inte förstår. Eller så har jag förbisett något. Så är det med Studsviks aktie.

Min redeye-blogg om Studsvikaktiens nuvarande rörelser.

Den 28:e februari är sista dagen att anmäla sig till Börs-SM. Såklart jag är med, det är ju spännande! Och lika gärna som att ha aktier på min vanliga depå, kan jag ju ha lite i en Börs-SM-portfölj. 500 kronor kostar det visserligen att vara med, men jag hade ju tänkt att aktierna ska stiga i värde, och då kommer de ju ändå att tjäna in den summan under året, minst!

Långsiktig strategi funkar givetvis inte när tävlingen går under en begränsad tid (till 10:e december), utan här gäller det att hitta kortsiktiga strategier. Man får omplacera hur många gånger som helst. Det är ett litet courtage om jag förstått saken rätt (faktum är att det irriterar mig att jag ingenstans har hittat info om det exakta courtaget, men jag utgår från att det kommer att kosta endel så att man även får göra överväganden mot den kostnanden).

Fyra aktier ska man välja. Mina startval är;

Biotage - ett bioteknikföretag som börjar gå med vinst. Kan vara en uppköpskandidat, och det är ju bra för kursutvecklingen.

BioGaia - bioteknik, utvecklar och säljer alternativ till antibiotika (jag gillar den idén). Går mycket bra. Kursen har varit pressad senaste tiden, så här tror jag det finns potential.

Scania - enda storbolaget på min lista. Jag resonerar som så att börsen är väldigt nerpressad nu, och när det vänder kommer de välskötta, stora, företagen, att gå upp mycket i början (be mig inte motivera det argumentet mer). Scania har jag haft ögonen på länge.

SkiStar - äger och driver alpina anläggningar. Med tanke på att det tycks vara ganska fullbelagt i de svenska fjällen under våren, med tidig påsk och dåligt med snö över hela landet, kan det generera bra rapporter tidigt under året. Min tanke är att behålla den ett tag under vårens, enligt det scenariot, uppgång.

Det ska också bli kul att se om deltagande i börs-SM kommer att ändra min normala investeringsfilosofi!

Läs även andra bloggares åsikter om börs-sm, aktier, strategier

“Om jag vet vad min heltidslön är, hur räknar jag dÃ¥ ut min lön om jag jobbar 75 %?”

Jag häpnade när jag läste den frågan på ett ekonomiforum på nätet. Hur kan det vara möjligt att man inte kan räkna ut det? Hur kan man räkna ut hur man ska klara sig, om man inte kan göra några slags förutsägelser om sin ekonomi? Om man inte kan räkna ut hur en räntehöjning slår till exempel? Om man inte vet hur mycket man får i lön? Hur lätt är det inte att lura någon med procentsatser och statistik, som inte har grundläggande räknekunskaper?

Jag märker att mÃ¥nga av de sökningar som leder till denna sida handlar om hur man räknar pÃ¥ olika saker. “Formler för sparande”, “räkna pÃ¥ rak amortering”, “räkna räntekostnad”, “hur räknar man ränta per mÃ¥nad”, “beräkna ränta annuitetslÃ¥n”, “räkna ut mÃ¥nadskostnad avbetalning” osv.

Givetvis hamnar den typen av sökningar här, eftersom jag skriver endel om hur man räknar på saker och ting. Men, det är faktiskt de övervägande sökträffarna som handlar om just beräkningar! Och om man nu struntar i att tycka att just det är märkligt, kan man i alla fall tycka det är märkligt att det finns människor som inte kan räkna på det. Det är ju enkla saker, det är grundskolematematik!

Jag medger att annuitetsberäkningen är något mer komplicerad om man vill ställa upp formeln själv, men enkla saker som räntan man betalar på sitt vanliga bostadslån borde inte vara svårt. Det är bara en procentsats! Man måste givetvis känna till antagandena, att räntan anges på årsbasis, och om man betalar varje månad får man lov att dividera med tolv. Kanske är det det som är det svåra? Att ha förutsättningarna klara. Och hur man räknar ut hur mycket man kommer att ha sparat efter ett antal års månadssparande med en viss avkastning, det borde inte heller vara svårt!

Jag antar att jag få ta det som min mission, att skriva formler och göra kurvor och diagram för vanliga vardagsberäkningar. Consider me the mathematician of every-day-economics!

Eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om formler, privatekonomi, beräkningar

Det är Poor me som ställer frågan Varför inte?

Det handlar om avbetalning. Om det är räntefritt, med bara några tior i faktureringsavgift, varför inte behålla sparpengarna och få avkastning på dem medans man betalar lite i taget?

Om vi tar den praktiska frågan först, vad tjänar man på att göra, rent pengamässigt? Antag att man har hela summan, tjänar man då på att betala lite i taget och få avkastning på resterande sparbelopp hela tiden? Eller tjänar man på att betala allt på en gång? Det beror givetvis på vilken avkastning man kan åstadkomma. Vi får räkna lite på det.

Antag att man köper något för 18 000 kronor, med räntefri avbetalning på 12 månader. Fakturaavgiften säger vi är 25 kronor per månad. Man avbetalar i slutet av månaden. På tolv månader blir det 1 500 kronor i månaden som ska betalas. Hela första månaden har man alltså 18 000 kronor på sitt sparkonto, och får ränta på det. Andra månaden har man 16 500 kronor hela månaden och får ränta för det. I tabellen nedan kan man se hur det ser ut med ränteinkomster respektive fakturaavgifter under de tolv månaderna, om man antar en ränta på 3%. Vi ser att det går jämnt upp i stort sett. Och då har jag inte tagit hänsyn till att man måste betala skatt på ränteinkomster. Om man räknar med att man ska betala 30% skatt på ränteinkomsten, måste räntan vara 418 kronor, dvs en avkastning på 4,3 %.

Eftersom man ska betala regelbundet och på relativit kort sikt är det mest rimligt att sätta pengarna på ett sparkonto, jämfört med att ha dem i aktier eller fonder och sälja av lite varje månad.

Slutsatsen blir att det krävs ganska hög ränta för att det ska löna sig att spara pengarna jämfört med att betala allt på en gång.

Om man betalar allt på en gång med pengar som man har, vet man att man har betalat. Om man sparar sina pengar och avser betala lite i taget i alla fall, finns en risk att man faktiskt ändå inte har de där pengarna när betalning ska göras. Kanske något hände som gjorde att de försvann. Det senare handlar kanske mest om att känna sig själv som person och agera därefter. Men pengamässigt tjänar man inte på att vänta med betalningen om man har pengarna, såvida inte räntan är väldigt hög (eller fakturaavgiften obefintlig eller väldigt låg).

Läs även andra bloggares åsikter om avbetalning, sparande, privatekonomi

Var tredje person väljer att resa om det blir pengar över. Före att lägga pengar på bostaden. Före sparande.

Jag funderade, just hemkommen från skidresa som jag föralldel avsatt sparande till, på vad jag själv skulle göra. Vad jag skulle göra beror nog på hur mycket pengar som blir över, eller trillar över mig. Om jag skulle överrumplas av en ansenlig summa pengar, säg en miljon på ett bräde, skulle jag använda tre fjärdedelar att betala av bolån med. 50 000, eller kanske till och med 100 000 kunde få gå till en eller ett par riktigt lyxiga resor för mig och min familj. Sen hade jag 150 000 eller 200 000 kvar. De skulle jag köpa aktier för.

Om det var frÃ¥gan om “mindre” summor, nÃ¥gra tusen till kanske 50 000 kronor, skulle jag spara. Hur mycket jag än gillar att resa, tror jag inte nÃ¥gon summa skulle fÃ¥ mig att spendera precis allt överskott pÃ¥ resande. Att betala av bolÃ¥n ser jag inte som attraktivt sÃ¥vida det inte är en ganska rejäl summa, som minskar mÃ¥nadskostnaderna väsentligt.

Köpa andra grejer, ja, kanske. Men det är inget direkt jag går och suktar efter. Bil måste jag snart byta, men läget just nu är att slita på den fungerande jag har. Och det är inte en pryl jag precis längtar efter att få spendera några hundratusen på.

Bygga om köket kunde jag i och för sig tänka mig, när jag tänker efter. Det kan ju vara en dyr historia. Så med hundratusen överraskande kronor kunde jag tänka mig att peta in det i en köksrenovering.

Sen finns det givetvis många fler moraliska val att göra. Men just nu tillåter jag mig lite egotänk i frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om resor, sparande, privatekonomi, boende

Lördag morgon för en vecka sen, skulle vi åka på skidsemester. Samma morgon upptäckte vi att webhotellet crackats. Denna sajt bl a. Jaha, men det var indexfilerna, och en återställning skulle ske. Så det skulle väl fixas inom en vecka. Trodde jag. Men, inte förrän efter påstötning idag, kom sajten upp igen.

Jag antar man kan säga den också haft semester.

Nu är det dags att uppdatera sig på vad som hänt i omvärlden. En vecka på skidsemester utan nät, och mest barnprogram på TV kan verkligen göra en off. Trots några uppbyggeliga böcker och tidsskrifter att läsa.

Alla hjärtans dag. På jobbet hade någon ställt ut choklad i fikarummet, hjärtformade bitar. Gulligt.

Ã… ena sidan är alla anledningar att göra nÃ¥got för nÃ¥gon annan eller nÃ¥gra andra, att fira, uppvakta eller uppmärksamma bra. Ã… andra sidan blir jag urless pÃ¥ att man “ska” köpa grejer, fullständigt onödiga gulliga prylar. Jag gillar inte onödiga prylar. De tar plats, samlar damm och ger mig dÃ¥ligt samvete.

Men jag tycker om ord. Och mat. De tar inte plats. Iofs kan maten sägas ta plats, på sikt, om jag äter för mycket. Men det gör jag inte.

Böcker tycker jag om. Igår spenderade jag nästan hela dagen på tåg, ingen dator. Jag köpte en bok för att fördriva tiden, Ett rikare liv. Först var jag skeptisk, jag stod verkligen och tummade på den och övervägde för och emot på två bokhandlar. Skulle den ge mig mer värde tillbaka än jag la in i den? Jag tänkte på alla som ska suga ut minsta peng ur allt, TV-program, böcker, spel, sajter, ett helt koncept. Skulle jag verkligen gå på det och köpa boken?

Sen tänkte jag att jag skulle behöva lättläst underhållning på tåget, efter en hel dag med tung matematik på universitetet. Så jag köpte den. Den tog ett par timmar att läsa. Ja, vad ska jag säga. Jag är själv en man-kan-allt-man-vill-optimist. I själ och hjärta och hjärna. Och ande. Jag höll med om konceptet som framställdes i boken. Inställningen är allt. Ingen behöver tala om för mig att jag ska tänka positivt, det är inbyggt i generna, eller om åren lärt mig att det är den mest effektiva och framkomliga vägen.

Men, det var intressant att läsa om energiflöden, tillämpade på ekonomin. Det var intressant att läsa den självklara inställningen till diversifiering av inkomstslagen, och passiva inkomster. Det var intressant att boken beskrev helheter, och inte ekonomin som en separat företeelse i livet.

Så fånigt och löjligt att läsa en bok av en framgångspredikant. Som bara vill suga ut sista kronan ur sitt senaste arbete. Vilket ju är listigt tänkt. Passiva inkomster. Men det är inte farligt att läsa. Och om man inte lär sig något, lär man sig det man inte lärde sig. Det är fånigt att ha en förutfattade meningar.

Inställningen är allt. Oavsett vad andra säger. Säger jag. Som att jag vägrar köpa gelehjärtan idag. Min älskade fÃ¥r en kyss till, eller nÃ¥’t, istället.

Idag är det chockernas dag.

ABB-aktien rasade med 6,2 procent till 151 kronor efter chockbeskedet om att vd Fred Kindle får lämna sin post.

Fast vinsten är rekordhög, inte chockhög i alla fall.

Men man hade inte behövt komma med räntehöjningen på det här chockartade sättet.

Nordea är snabba som sjutton att höja bolåneräntorna, och ABB vägrar tala om varför de sparkar VD:n.

ABB har gått bra de senaste åren, efter skandalerna i början av 2000-talet. Varför sparkar man VD:n då? Om det inte finns hundar begravda, måste det handla om extrem oenighet. Att inget kommunicera är den bästa grunden för spekulationer. Och konspirationsteorier. Som att man vill sänka aktiekursen inför återköp?

“Alla” hade fel, när man trodde att räntan skulle ligga still. Och riksbanken göra samma sak som ABB, man är usel pÃ¥ kommunikation.

Så ordet för dagen är inte bara chock, det är kommunikation också.

Usel kommunikation åstadkommer chock, kanske man kan säga?

Jag hade nog tyckt att räntan skulle legat still. När läget är svårbedömt bör man avvakta. Å andra sidan, det kanske är bättre att agera nu, att prioritera inflationen som ju faktiskt är Riksbankens uppgift, och sedan ha utrymme för att sänka räntan om det visar sig att man lyckas hålla inflationen under kontroll. Jag blir visserligen irriterad över att mina boräntor stiger. Men om det kompenseras med begränsade prisstegringar på annat, må det vara hänt.

Grejen är väl den, att jag inte gillar höjningar av något slag. Såvida det inte handlar om löneförhöjning förstås!

Läs även andra bloggares åsikter om Reporänta, räntehöjning, riksbanken, ABB

“Finansmannen Warren Buffett erbjuder sig att Ã¥terförsäkra problemtyngda amerikanska obligationsförsäkrare för 5.200 miljarder kronor.”

Och börsen stiger 3,6 %. Nordea stiger med 7,5% och SEB med 5,3%.

Varför det? Är alla problem lösta nu, och det är dags att Ã¥tergÃ¥ till mer “normala” värderingar? Man köper ju för att man tror att man ska tjäna nÃ¥got pÃ¥ det. Är det en gissning pÃ¥ att detta är signalen för att botten är nÃ¥dd, och det är dags att försöka pricka botten? Bäst att kliva pÃ¥ ifall det är botten? Ifall det inte börjar gÃ¥ Ã¥t rätt hÃ¥ll nu kan man ju snabbt kliva av igen, med ett ordentligt ras som resultat om nÃ¥gra dagar igen. Och bida tid igen, till nästa signal …

Jag blir mer och mer övertygad om att den rätta strategin för mig är att agera pÃ¥ mer lÃ¥gfrekventa svängningar än dessa stokastiska ryck. Dvs, bestämma mig för vad jag tror pÃ¥, och köpa dÃ¥ och dÃ¥. Att trejda vore kul … men jag fÃ¥r magsÃ¥r bara jag tänker pÃ¥ att försöka hänga med pÃ¥ alla möjliga och omöjliga signaler.

Läs även andra bloggares åsikter om Warren Buffet, aktier, börsen, strategier

Jag har ett bankomatkort, som jag haft sen urminnes tider. Bara för kontantuttag i uttagsautomater. Alla bankers automater. Det är ingen som har sÃ¥’na kort nuförtiden. Bankomatkortet passar mig alldeles utmärkt eftersom jag dessutom har ett kreditkort som funkar överallt i hela världen, bÃ¥de för betalning och för uttag i automater.

Nu vill banken byta ut mitt bankomatkort mot ett betalkort som jag kan använda för att betala med, och köpet dras direkt frÃ¥n kontot, och jag kan använda det för uttag. Det är gratis. Ja, förutom om jag skulle vilja ta ut kontanter i nÃ¥gon annan automat än Handelsbankens … dÃ¥ kostar det 10 kronor per uttag. Detta gör mig tvärförbannad, nästan lika arg som jag blev över regeringens idiotförslag om sjukförsäkringen.

Jag vill inte ha ett betalkort, mitt eget personliga system funkar alldeles utmärkt. Jag klarar kreditkort. Jag vill ha bankomatkortet för att ta ut kontanter, varsomhelst, utan att betala för det! Hur svårt kan det vara?! Det kostar faktiskt ingenting att skicka några databitar till Handelsbanken från SE-banken, jämfört med att skicka det inom Handelsbanken. Inget mer än vad någon hittat på att det ska kosta förstås.

Nu ska jag kolla upp och jämföra bankerna. Jag är dessutom ganska trött på Handelsbankens sätt att smyghöja överenskomna ränterabatter också, om man inte är med ordentligt. Det är kanske dags att byta bank.

Läs även andra bloggares åsikter om banker, privatekonomi, bankkort

Igår skrev jag om inkomstbortfall vid sjukdom och förslaget att, åtminstone i praktiken, begränsa rätten att försäkra sig utöver taket i socialförsäkringen. För ovanlighets skull var jag ganska upprörd över sakernas tillstånd. Och det tycks ju ha hjälpt, för nu drar regeringen tillbaka förslaget.

Undrar vilket uselt politiskt förslag jag ska ställa tillrätta härnäst?