Förmera - om privat ekonomi

IgÃ¥r rÃ¥kade jag skriva “Lindex”, olänkat, i ett inlägg, det som handlade om konfektionskläder för icke-normal-lÃ¥nga personer. Idag har Ã¥tminstone hälften av besökarna hit till bloggen kommit frÃ¥n nÃ¥gon slags index-eringstjänst för just Lindex. Vilket fÃ¥r mitt snabbtänkta huvud att fatta misstankar och skapa teorier och hypoteser kring modebloggarnas popularitet. Visserligen vet jag sedan länge att jag inte är intresserad av sÃ¥’nt som folk i allmänhet är intresserade av, och det jag är intresserad av är ingen annan intresserad av. En typ av kontraindikator kan man säga att jag är. Vilket betyder att jag inser att jag inte kan inse varför modebloggande är intressant, det är ingen idé att försöka, det fÃ¥r räcka att konstatera det bara.

Icke desto mindre vore det intressant att på ett mer teoretiskt plan förstå hur det går till. Därför tänker jag göra ett experiment. Min misstanke har att göra med indexeringstjänster som företag anlitar. Detta är därför ett modebloggsinlägg.

De här stövlarna är snygga.

De bärs med fördel till knallröda strumpbyxor, kjol samt röd tröja. När man bär dylika kläder på kundmöte, förvirrar man kunderna så att de bär sig åt som man vill och ställer inga svårare frågor än att man kan svara på dem. Dessa praktiska stövlar är av märket Dr Martens, och man kan nog hitta dem lite här och där, tror jag, äsch sök på nätet förtusan! Jag har i alla fall med min person iförda dessa, eller förresten, den ena blev inspirerad när de stod i hallen, fått två personer att köpa liknande stövlar.

Nu vet jag inte riktigt vad modiketten föreskriver att man mer bör skriva … De är lätta att hÃ¥lla rena, men kom ihÃ¥g att man behöver ta god tid pÃ¥ sig att snöra dem när man ska iväg. De bör inte bäras de dagar man tänker ta sig till gymmet pÃ¥ lunchen, isÃ¥fall fÃ¥r man räkna med 10 minuters extra snörtid.

SÃ¥, nu ska vi se vad som händer. Resultatet redovisas imorgon. (Hm, det är “Dr Martens” jag tänkte skulle indexeras nu, fast egentligen borde jag kanske skriva nÃ¥gon kedja, typ “KappAhl” - fast där kommer man inte hitta dessa stövlar till salu).

Förresten, jag köpte dem för halva priset, det var rea, så jag var ekonomisk också. Och det var tre år sen, så de är hållbara och tidlösa också. Bra på alla sätt. Och sköna.

Läs även andra bloggares åsikter om Dr Martens, mode, Lindex, experimentblogg

Les francaise (Pernod Ricard) var ute efter Absolut Vodka. Och när de la sina franska kort på bordet, duperades Mats Odell helt av deras franska manér så att affären slank igenom himlens smala port.

Pengarna ska användas till att betala skulder. Och enligt DN har man tänkt ut det så fiffigt att man ska få betalt i dollar och euro. Regeringen vill dessutom ha en klapp på huvudet för att de är så duktiga och tänker på växlingskurserna, och inte växlar dollarn till kronor när kursen är så låg.

Så vad kommer detta att betyda nu då, rent praktiskt, för mig? Jag kom på att jag knappt visste vad Vin&Sprit är för något. Jo, på sätt och vis gör jag ju det, vin är oftast gott och sprit är nästan alltid äckligt, om det inte är ljus rom i en mojito förstås, men Vin&Sprit alltså. Men vilket obskyrt förhållande har egentligen Vin&Sprit till Systembolaget, det har jag inte haft riktigt klart för mig. Förmodligen eftersom det inte funnits anledning för mig att fundera över det, då jag hittat goda viner på den senare inrättningen i tillräcklig omfattning.

Såhär är det tydligen:

V&S tillverkar och importerar sprit och vin i konkurrens med flera andra företag på den svenska marknaden.

Systembolaget är återförsäljare och har monopol på försäljningen till konsument. Systembolaget har idag över 200 leverantörer varav V&S är en.

Ett franskt företag … betyder det att Vin&Sprit kommer att fÃ¥ fler franska viner? Fast jag är mest förtjust i italienska viner ju! Detta känner jag kan bli bekymmersamt. Men jag ser fram emot att Picon biere, innehÃ¥llande Amer Picon, nu borde kunna introduceras lättare pÃ¥ den svenska marknanden. Även om det nu inte rÃ¥kar vara just Pernod Ricard som äger det varumärket … de är ju fransmän i alla fall, allihopa!

Vive la France, eller?

DN skriver om svårigheterna att hitta kläder för långa män och korta kvinnor. Eftersom jag är kvinna, koncenterar jag mig på kvinnoproblemet, jag inser det är liknande för män.

Jag tycker DN tar upp ett icke-problem, för kvinnor. Om man är kort kan man alltid lägga upp, det finns faktiskt tyg att ta av! OK, jag inser att om man är väldigt kort får man problem med proportionerna, men är man bara lite händig fixar man det, och det är inte ett jättevanligt problem - tror jag. Om man är lång däremot, kan problemen vara nästintill oöverkomliga. Var är det extra tyget någonstans??

Jag är relativt lÃ¥ng, 178 cm. Men jag har lÃ¥nga ben, och jag hittar aldrig vanliga konfektionskläder, speciellt byxor dÃ¥, som passar mig. Det blir high-water, som jag möjligen kan ha till lÃ¥ngskaftade, högklackade stövlar (sÃ¥ jag blir ännu längre). Lindex har tack och lov ibland “long legs” i begränsat urval. DÃ¥ fÃ¥r jag masshoppa. Antingen kan man se det som att det blir väldigt billigt för mig med kläder, jag kan inget handla. Om jag inte specialbeställer, och dÃ¥ blir det dyrt.

Jag undrar, vid närmare eftertanke, om jag inte borde kunna få bidrag för handikappet med mina långa ben?

Funderar du, som Per Penning, på att byta jobb som ett led i att få bättre inkomster och kanske få en mer stimulerande tillvaro den tid du trots allt behöver jobba?

Då ska du skriva en CV, en Curriculum Vitae, att skicka till den presumptive arbetsgivaren. En CV ska informera om din kompetens, och väcka intresse.

Du skickar din CV tillsammans med ett personligt brev, förmodligen via mail. Du skriver dem kanske i Word, och vill du vara riktigt professionell gör du om dem till pdf-filer innan du skickar dem. CV:n ska innehÃ¥lla den viktigaste informationen om dig själv, som Ã¥lder, civilstatus, adress, telefonnummer och självklart din utbildning och din arbetslivserfarenhet. Den ska beskriva din kompetens. Om du söker ett “karriäryrke” ska du beskriva din profil, vilken typ är du? Är du en ledare? Är du en innovatör? Är du en team-member? Eller kanske en som entusiasmerar andra? Kanske beskriver du ocksÃ¥ dina egna mÃ¥l med ditt yrkesliv, det är bra för den presumptive arbetsgivaren att veta vad du vill. Du söker ju inte jobb för att du mÃ¥ste, du söker nytt jobb för att du vill utveckla dig och tror att arbetsgivaren kan ha nytta av det, eller hur?!

Ett exempel på en CV kan du ladda ner här.

Läs även andra bloggares åsikter om CV, meritförteckning, söka jobb, curriculum vitae

En utflykt till Rosendals Trädgård kunde ju passa en lördag som denna. Några praktiska småsaker kom med hem. En praktisk liten krasseodlarlåda, en liten vas för barnens småbuketter med blommor samt frön till bladkoriander som vi konsumerar i mängder. Ekologiskt och ekonomiskt. Och vackert.

Många trillar in hit via sökningar på excelmall annuitet, räkna ut amortering, annuitetslån, räkna ut 3056 delat i 4, räkna ut ränta och liknande. Så jag tänkte att jag får väl lägga upp en excelmall för att beräkna annuitet som man kan greja lite med som man vill och räkna det som passar en. I filen har jag gjort ett exempel, ett lån på 10 000 kronor med räntesats 4,50 % ska betalas tillbaka på 2 år (24 månader). Kolumn 1 är månad, kolumn 2 är amortering, kolumn 3 ränta, kolumn 4 är månadsbetalningen (summan av amortering och ränta) och kolumn 5 kvarstående skuld efter månadens amortering. Det man vill räkna ut är hur mycket man ska betala varje månad, kolumn 4, annuiteten.

Såhär funkar beräkningen;

Räntan är lätt att räkna ut, det man ska betala för månaden är skulden*räntesatsen dividerat med 12. Amorteringen ska betalas så att lånet är avbetalt på 24 månader, och den totala månadsbetalningen ska vara densamma alla dessa 24 månader. Den kvarstående skulden är skulden månaden före minus amorteringen. Lite krångligt kan tyckas att få ihop detta, men i excel kan man använda funktionen målsökning som hjälp. I nedanstående exempel visas hur det går till. Räntan vet vi i första raden, eftersom vi vet skulden, 10 000*0,045/12 = 38 kronor. Vi gör en gissning på den totala månadsbetalningen, säg 600 kronor. Amorteringen är månadsbetalningen - räntan (avrundning gör att summan av amortering och ränta inte blir exakt 600 i varje rad).

I excel-bladet ser man formlerna för varje cell. När vi räknar ner amorteringen med gissningen 600 som månadsbetalning ser vi att vi kommer att få betala mer än 10 000 kronor totalt, eller snarare att skulden försvinner innan 24 månader. För att få det att gå jämnt upp gör vi målsökning, enligt exemplet. Cell B58 (summan av amorteringarna) vill vi ska bli 10 000 kronor genom att värdet för den gissade månadskostnaden justeras, cell D33 i exemplet. Tryck OK och excel räknar ut annuiteten.

Färdigberäknad annuitet:

I detta fall blir alltså månadsbetalningen 436 kronor.

Du kan ladda ner excelmallen här. För att ändra till andra räntesatser ändrar du i cell B1 (mallen). Lånesumman ändras i cell D1 (mallen). Vill du ändra månadsantal lägger du till rader och kopierar formlerna. Kom ihåg att ändra i summan, så att amorteringen summeras för rätt antal celler. Sen gör du målsökningen på samma sätt som beskrivits ovan. Klart!

Här finns fler excelmallar för olika ändamål; hushållsbudget, fasta kostnader.

Läs även andra bloggares åsikter om annuitetslån, excel, mall, privatekonomi, beräkna annuitet

Blogginlägg de senaste dagarna, frÃ¥n olika hÃ¥ll, om barnbidrag, synen pÃ¥ människors livsstil, jobb, ekonomiskt oberoende osv har fÃ¥tt mig att fundera lite. Jag tror jag skiljer mig endel frÃ¥n “medelekonomibloggaren”. Mitt mÃ¥l i livet är inte att snÃ¥la för att skapa en förmögenhet. Jag räknar inte sparade kronor i ental. Jag har inte för avsikt att avvara god mat, gott vin, ett biobesök, roliga saker för mina barn, en semesterresa, för att om tio Ã¥r fÃ¥ ut 5000 kronor i mÃ¥naden som passiv inkomst pÃ¥ min förmögenhet.

Jag har ett otroligt roligt jobb som jag gillar, och jag tjänar hyfsat bra på det. Jag ser ingen som helst anledning att sluta med det jobbet. Jag känner mig dessutom ganska förvissad om att kunna skaffa ett liknande jobb om det jag har skulle gå åt skogen av någon anledning, dvs jag känner mig ganska säker på att jag kan sälja mina professionella kunskaper. Därför ser jag det inte som ett självändamål att fixa 40 000 kronor i passiv inkomst varje månad.

Däremot vet jag att man alltid kan spendera pengar. Det är lätt att spendera de pengar man har som disponibla, oavsett hur mycket det är. Och det ser jag som onödigt. Jag vill lägga de pengar jag har på rätt saker. Det som är rätt för mig.

Jag tycker om god mat, jag gillar att laga mat. Jag tänker inte äta falukorv fyra gÃ¥nger i veckan för att minska matkostnaderna. Däremot vill jag optimera pengarna jag lägger pÃ¥ mat. Jag vill inte slänga mat, jag vill inte köpa sÃ¥’nt som inte tillför mervärde. Det betyder att jag nästan alltid planerar maten för en-tvÃ¥ veckor i taget och gör storköp. Det betyder att jag inte köper halvfabrikat när jag kan laga själv. Det betyder att jag tar med matlÃ¥da till jobbet, eftersom det är bÃ¥de billigare, godare och mindre stressande än att köpa mat ute.

Den ekonomiska tanken betyder också att jag försöker att inte suboptimera. Jag köper inget billigt på ÖB just för att det är billigt. Jag köper inte skidhandskar för 79 kronor på ÖB som håller en säsong, när jag kan köpa skidhandskar för 400 kronor som håller tio säsonger.

Just nu köper jag möbler på IKEA eftersom jag har relativt små barn som sliter på saker. Det är ingen idé att köpa en soffa för 50 000 kronor på Norrgavel när man har tre barn som gnider och sliter och spiller. Då är det bättre att köpa en soffa för 8000 kronor på IKEA som håller tills de slutar slita på grejerna. Sen kan jag köpa de där tidlösa, dyrare grejerna.

Jag fördelar sparandet, så att det går i lagom portioner till semester, buffert och långsiktigt sparande. Jag ser till att det finns en lagom pott för att roa mig och mina barn. Jag ser till att det finns försäkringar för sjukdom och annat inkomstbortfall. Jag ser till att det finns efterlevnadsförsäkringar till mina barn.

Livet ska vara skönt, det kan ta slut imorgon. Det är sÃ¥’nt man ocksÃ¥ fÃ¥r räkna med i sitt ekonomiska liv.

Vi behövde handla lite mat till helgen. Just denna vecka har det varit si och sÃ¥ med matplaneringen, och det har blivit mat för nÃ¥gra dagar i taget. Eftersom jag är en van familjekock är det inget större problem att improvisera, jag kan lätt plocka ihop en vagn som blir bra för en veckas matlagning “pÃ¥ känsla” i affären utan “fördyrning” jämfört med en planerad lista. Möjligen blir den nÃ¥got trÃ¥kig, eftersom den dÃ¥ kommer att bestÃ¥ av beprövade favoriter, och inte de nya maträtter jag gärna prövar.

Ikväll var hela parkeringen full utanför ICA Maxi, jag har aldrig någonsin sett så mycket bilar där! Hela stan tycktes vara i affären. Jag kunde först inte förstå det, för det har hänt jag handlat på fredagar förr. Men sen kom jag på att det är lönehelg. Det är nu folk storhandlar för hela månaden, som om lönen tar slut för dem om de inte passar på att handla just nu. Det innebär att imorgon kan man inte gå på IKEA eller Bauhaus eller något annat ställe, för de affärerna kommer att vara fulla med folk som bara kan handla en gång i månaden, för att göra slut på lönen.

Dessa helger är extremt billiga för mig, jag avskyr att trängas, och handlar alltså inte då. Av någon anledning verkar folk handla upp alla pengar precis efter lön, istället för att ha en grund på lönekontot så att det inte spelar någon roll när i månaden man handlar. Om det ändå är samma saker som ska handlas behöver det ju inte ske lönehelgen? Eller är det en social grej att gå ut och handla just då, kanske? Det är då man träffar alla ute på stan? De två helgerna innan lön tycker jag är bra, då är det inte en människa som handlar, då slipper jag stå i kö! Ja såvida man inte råkar pricka barnbidrag, för det brukar också generera en shoppingpuckel.

Nåja, ikväll blir det fläskfilé med chilipesto, sesampotatis och en sallad på rucola, körsbärstomater och rostade pinjenötter. Till det ett gott rött vin. Imorgon något indiskt med yoghurtmarinerad kyckling. Och på söndag gör vi något thai-inspirerat med koriander och räkor.

Meningen är inte i första hand att det ska vara billig mat. Det är ekonomiskt på det sättet att allt kommer att gå åt, och vi kommer att njuta av maten.

Läs även andra bloggares åsikter om inköpslista, matlagning, matekonomi, lönehelg

Jag kan inte låta bli, det här är ju så kul! Och tänkvärt.

“FIRST YORKSHIREMAN:

Because we were poor. My old Dad used to say to me, “Money doesn’t buy you happiness, son”.

FOURTH YORKSHIREMAN:

Aye, ‘e was right.

FIRST YORKSHIREMAN:

Aye, ‘e was.

FOURTH YORKSHIREMAN:

I was happier then and I had nothin’. We used to live in this tiny old house with great big holes in the roof.

SECOND YORKSHIREMAN:

House! You were lucky to live in a house! We used to live in one room, all twenty-six of us, no furniture, ‘alf the floor was missing, and we were all ‘uddled together in one corner for fear of falling.

THIRD YORKSHIREMAN:

Eh, you were lucky to have a room! We used to have to live in t’ corridor!

FIRST YORKSHIREMAN:

Oh, we used to dream of livin’ in a corridor! Would ha’ been a palace to us. We used to live in an old water tank on a rubbish tip. We got woke up every morning by having a load of rotting fish dumped all over us! House? Huh.

FOURTH YORKSHIREMAN:

Well, when I say ‘house’ it was only a hole in the ground covered by a sheet of tarpaulin, but it was a house to us.

SECOND YORKSHIREMAN:

We were evicted from our ‘ole in the ground; we ‘ad to go and live in a lake.

THIRD YORKSHIREMAN:

You were lucky to have a lake! There were a hundred and fifty of us living in t’ shoebox in t’ middle o’ road.

FIRST YORKSHIREMAN:

Cardboard box?

THIRD YORKSHIREMAN:

Aye.

FIRST YORKSHIREMAN:

You were lucky. We lived for three months in a paper bag in a septic tank. We used to have to get up at six in the morning, clean the paper bag, eat a crust of stale bread, go to work down t’ mill, fourteen hours a day, week-in week-out, for sixpence a week, and when we got home our Dad would thrash us to sleep wi’ his belt.

SECOND YORKSHIREMAN:

Luxury. We used to have to get out of the lake at six o’clock in the morning, clean the lake, eat a handful of ‘ot gravel, work twenty hour day at mill for tuppence a month, come home, and Dad would thrash us to sleep with a broken bottle, if we were lucky!”

UPPDATERING 2008-03-29, 22:28: Christian skickade länken till YouTubefilmen nedan, den är helt underbart rolig!

Läs även andra bloggares åsikter om Four yorkshiremen

Jakob kritiserar i inlägget svenskar, pengar och barnbidrag 2 svenskars sätt att se på ekonomi. Som referens i sin kritik tar han hjälp av sin egen uppväxt, där han delade rum med sin bror tills han var 15 år, aldrig åkte utomlands, förutom en tur till Leogland, eller gick på bio med sina föräldrar som han minns det.

Som jag skriver i ett inlägg nedan skulle jag gärna se slopande av alla skattefinansierade bidrag, sÃ¥ jag tänker inte försvara nÃ¥gons rätt att med bidrag leva ett liv i excess. Men jag vill gärna diskutera hur det är rimligt att leva med tanke pÃ¥ den ekonomi man har. Resonemang, à la Monty Python’s Flying Circus “Four Yorkshiremen”, som Jakob presenterar, tycker jag är rena icke-argument i debatten.

Vad är basics i livet? Att överleva, kan vi utgå från är det grundläggande, människor har stark överlevnadsinstinkt. Hur överlever man då? Ja, man ser väl till att ha någon metod att få ett skyddat ställe att sova på och något att äta för sig själv och sina nära. Någon av de överlevande är lite omsigochkringsig och får faktiskt lite resurser över, han/hon kan fixa ett bättre skydd, skaffa lite mer och bättre mat, byta till sig lite roliga grejer. De som inte är lika omsigochkringsig får fortsätta jaga mat för dagen och skydd för natten.

Sen kommer någon som skramlar med vapen, hotar familjen och hotar att bränna ner skyddet, om han inte får del av överflödet. Skatten har uppfunnits. Mot denna skatt kommer ett skydd mot utomstående förövare att ingå.

Samhällen utvecklas, markägare inkasserar skatt under hot för att hålla sina arméer för att fortsätta vara markägare, och kyrkan vill ha ett ord med i laget för att försörja sina präster som inget annat gör än att prata med en Gud som ingen sett.

Till slut fÃ¥r alla människor makt genom allmän rösträtt. Och dÃ¥ har vi vÃ¥r självklara rätt att ha Ã¥sikter om till vad dessa skatter ska gÃ¥. I nÃ¥gon slags solidarisk anda vill “vi” kanske hjälpa människor som tillfälligt har det svÃ¥rt. “Vi” vill kanske att alla människor ska ha rätt till utbildning, inte bara de som är rika. Inriktningen pÃ¥ vÃ¥rt skattesystem är i mycket till för att ge samma möjligheter till alla människor. Även till människor som inte fötts med silverskeden i mun. VÃ¥r fria undervisning som gör att alla kan studera, inte bara de som kommer frÃ¥n välbärgade hem. NÃ¥got jag personligen är mycket glad för, utan möjlighet till studielÃ¥n hade jag aldrig kunnat studera pÃ¥ teknisk högskola.

När man pluggar och lever på studielån lever man kanske i ett studentrum, och ens största kostnader utöver hyra och mat är kurslitteraturen. Man roar sig på nationerna för en billig penning och hittar sätt att klara sig med sina studiemedel och de extrajobb man kan ta/få. Sen får man jobb, kanske råkar man plugga till något som är relativt välbetalt. Så vad ska man göra då? När man pluggade och bodde i sitt studentrum klarade man sig på några tusen kronor i månaden. Nu har man kanske tre-fyra gånger så mycket i månaden netto. Ska man fortsätta leva där i studentrummet hela livet och spara alla dessa tusen kronor i månaden? För självklart klarar man sig bevisligen på mycket mindre. Eller ska man använda pengarna? Ja, det beror väl på ens plan och prioriteringar i livet.

Jag tycker det är vars och ens plikt att försörja sig själv. De pengar man tjänar gör att man kan välja sin livsstil därefter. Tjänar jag mycket kan jag gå på bio varje vecka och åka utomlands flera gånger varje år om jag tycker det är roligt, oavsett vad andra tycker om vad man klarar sig med eller vad man inte klarar sig med. Tjänar jag mindre får jag kanske välja bort endel av de sakerna.

Barnbidraget har hittills varit en rättighet för varje barn. Det är pengar som kommer till kassan. Antingen kan jag välja att räkna med de pengarna i de disponibla inkomster jag har, eller så kan jag hela tiden räkna med att det är pengar jag har för tillfället som kan försvinna. Och alltså spara dem. Själv är jag mer åt det senare hållet, jag litar inte på några utfästelser som staten gör, alltså räknar jag med att barnbidraget kan försvinna vilken dag som helst och ser till att inte vara beroende av det. Jag sparar det mesta av det till mina barn. De kommer att få en ansenlig summa till studier, bostad, körkort eller vad jag nu kan tänkas vilja ge dem, när de blir vuxna. Andra människor gör andra bedömingar för sin försörjning, det kan tänkas de har mycket sämre lön än jag, och använder barnbidraget för livsuppehället, och den livsstil de kan få på de pengar de har. Alltså är det självklart att det kommer att märkas om barnbidraget försvinner! Självklart! Och varför skulle de inte få tycka något om det?!

I vÃ¥rt samhälle, där vi betalar skatt för vÃ¥r gemensamma välfärd, har vi ocksÃ¥ rätt att tycka till om prioriteringar hur skatten används! Det är fullständigt irrelevant vad andra tycker om rimlig levnadsstandard! Man kan tycka vad man vill om hur andra sköter sin ekonomi, hur de lever sina liv. Men för den sakens skull har man ingen rätt att anse att ens egen sätt att resonera är referensen till den rätta livsstilen. Att det “duger”.

För att använda samma resonemang som Jakob, den egna livstilen, undrar jag isåfall varför inte alla utbildar sig till civilingenjörer eller något liknande välbetalt, och ser till att få hög lön. Varför harva med halvtaskig lön och köra ovanstående Monty Python resonemang, när man kan få det mycket bättre med rätt utbildning och rätt val av yrke? Varför spara och försaka, när man kan skaffa pengarna istället?

Vi skulle faktiskt alla kunna leva i grottor och leva pÃ¥ rötter och klara oss ganska bra, om det är den frÃ¥gan vi vill driva. FrÃ¥gan är bara vad vi skulle göra av alla de pengar vi tjänar dÃ¥ … för utomlands kan vi inte Ã¥ka, och bio kan vi inte gÃ¥ pÃ¥ mer än nÃ¥gon gÃ¥ng dÃ¥ och dÃ¥.

Vi får spara istället. Bankerna kan få det vi sparar! Eller?

Poängen är alltsÃ¥ att man ska kunna försörja sig och sin livsstil själv. Huruvida pengarna räcker till dyra bilar och sommarhus, och om det är “onödigt” i nÃ¥gons ögon, mÃ¥ste betraktas som fullständigt irrelevant i samhälls- och privatekonomiska sammanhang. För samhällsekonomin mÃ¥ste det ju snarare betraktas som positivt. Sen kan vi alltid diskutera bidrag. Den fria skolan, den fria vÃ¥rden … är ocksÃ¥ en form av bidrag.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbidrag, ekonomi, skatter, bidrag, välfärd

Maud Olofsson vill behovspröva barnbidraget. Det är ju ett förslag som då och då hörs, att de med höga inkomster inte ska få barnbidrag.

Hon motiverar en inkomstprövning med rättviseskäl:

- Det faktum att det upplevs som orättvist att många höginkomsttagare direkt kan sätta in hela barnbidraget på banken åt sina barn, medan låginkomsttagare är otroligt beroende av pengarna.

Vänta här nu … rättvisa?? Att alla ska ha barnbidrag brukar motiveras med att alla barn ska fÃ¥ detsamma. Det är inte rättvisa längre, uppenbarligen. Rättvisa är nÃ¥got annat. Rättvisa är alltsÃ¥ att inte spara till sina barn? Det är väl bra att människor spar till sina barn, det betyder t ex att de kanske inte behöver ta subventionerade studielÃ¥n, och det tjänar väl staten pÃ¥?

Nu tycker jag inte alls att bidrag ska gå till att bygga förmögenheter. Bidrag ska gå till människor som behöver dem. Men kom inte och prata om rättvisa. Prata om behov, och prata om skatter, kostnader och besparingar istället.

Det finns ingen som helst rättvisa i bidrags- och skattesystem. Jag ser inte den minsta rättvisa i att min sjukpenninggrundande inkomst är typ hälften av min årsinkomst. Den summa jag får när jag är hemma med sjuka barn är skrattretande. Jag betalar mycket mer i skatt än många andra, men får mycket mindre. Är det rättvisa? Nej det är det självklart inte. Det är i viss mån rimligt att betala mer när man tjänar mer, men kom inte och prata om rättvisa!

Faktum är att alla bidrag borde slopas. Sänk skatten, och låt den gå till skola, vård och äldreomsorg. Låt folk försäkra sig för inkomstbortfall vid arbetslöshet och sjukdom. Lär ut ekonomi i skolan. Försäkringskassan borde faktiskt kunna rationaliseras bort.

Varför inte?

Läs även andra bloggares åsikter om Barnbidrag, skatter, socialförsäkringssystem

Epicept, ett läkemedelsbolag som utvecklar cancerpreparat och medel för smärtlindring, har råkat ut för flera bakslag på senare tid. Den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga råd rekommenderar att Ceplene, ett cancerpreparat, inte godkänns. Aktien har givetvis rasat, igår med omkring 25 %. Hittills idag närmare 4 %.

Jag har fortfarande kvar mina EpiCept, de är inte värda mycket nu, och utgör sÃ¥där 1 % av portföljen. Jag har hela tiden “räknat med” ett positivt svar frÃ¥n EMEA. Men den chansningen tycks inte ha gÃ¥tt hem. Visserligen har EpiCept överklagat, men chanserna för att fÃ¥ ett godkännande mÃ¥ste, trots att jag inte alls är insatt, betraktas som ganska smÃ¥.

Så vad ska jag göra. Låta aktierna ligga kvar som en surdeg och påminnelse i portföljen? Inse att det kommer att ta några år innan det blir något av dem, om någonsin. Eller ska jag helt enkelt slänga ut dem, och tro att jag kan få bättre avkastning på något annat? Som rationell investerare borde jag göra det senare.

Men, då ska vi tänka. Det är en liten del av protföljen, vilket betyder att dess totala betydelse för den avkastningen är liten. Jag gissar att något kommer att hända med EpiCept, antingen kommer man att kunna skärpa till sig och inom ett par år få ut läkemedel, såvida de resultat man presenterat inte är bluff och inte håller måttet. Ett annat alternativ är att något större läkemedelsbolag köper upp EpiCept, eller deras forskning. Dvs, det finns chans att det inom några år kommer att gå riktigt bra. Om jag säljer nu, och köper något annat, måste jag hitta något som går riktigt riktigt bra för att det ska ha någon riktigt stor betydelse för min totala avkastning. Om man utgår från läget som är nu.

Om man ser i backspegeln borde jag överhuvudtaget inte ha givit mig in i något som EpiCept, med tanke på hur trögt jag agerar. När man ser på aktiekurvan enligt ovan ser man en snyggt, långsamt fallande linje, med några hack särskilt mot slutet. När som helst hade varit bra att sälja, innan nu. EpiCept är en aktie att trejda i, eller behålla i många år, om man tror att företaget kan prestera.

Framfab stod som högst runt 330 kronor våren 2000. De sjönk snabbt och kryper väl fortfarande på öresnivån, de utgör ett varnande exempel, det är inte säkert att det någonsin vänder.

Så vad ska jag göra, kasta ut surdegen, eller glömma att den ligger och skvalpar i portföljen, se den som helt förlorad, men med chans att om 10-15 år ha en riktig vinnare?

Synd man inte kan sia bättre om framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om aktier, strategier, epicept, förhoppningsbolag

Förskolelärare, civilingenjörer och tandläkare är tre exempel på bristyrken inom fem år, skriver E24. Civilingenjörer har enligt artikeln ca 50 000 kr i snitt 20 år efter examen, medans förskolelärare inte ens kommer upp i civilingenjörernas ingångslön under sitt yrkesverksamma liv.

Det låter ju som civilingenjörsutbildningar borde kunna locka endel unga till studier, men så är som bekant inte fallet. När jag började plugga för mer än 20 år sen, var intagspoängen höga till Teknisk Fysik, 4.8 (på den då 5-gradiga skalan). Det var konkurrens, folk ville gå den utbildningen! Så är det inte nu. Och jag kan inte förstå varför! Det är ett superyrke! Till och med utan lönen, har yrket precis allt man kan önska sig!

Det är utmanande, stimulerande, utvecklande. Man får använda sin kreativitet, sin analytiska och strategiska förmåga. Idérikedom. Det är mycket kontakter med människor; kunder och kollegor. Man får använda sin diplomatiska förmåga och sin sociala förmåga. Det finns hur mycket som helst att lära sig. Man kan jobba med en massa olika saker, olika företag, olika branscher. Man har kontakter med högskola och forskarvärld. Man kan jobba som teknisk specialist, chef, projektledare, eller en kombination av det. Man får resa. Ofta finns möjligheter att jobba utomlands under några år.

Vad är att bli programledare för lek- och spelprogram i TV, eller modebloggare, mot de jobb man kan ha om man utbildar sig till civilingenjör?! PÃ¥ nÃ¥got sätt, tror jag att “nÃ¥gon” (vem som nu ska göra det) har misslyckats med att beskriva vilka otroligt roliga jobb man kan ha som civilingenjör. Är det för att vi inte syns? “Kändis” blir man möjligen i en ganska liten specialiserad värld, inte för Kalle pÃ¥ gatan … Är det för att det är svÃ¥rt att begripa intuitivt vad en civilingenjör faktiskt gör, det är ju inte precis entydigt som en förskolelärares jobb (mer eller mindre)? Är det för att vi som är civilingenjörer inte bryr oss om att beskriva vÃ¥ra yrkesliv? Varför gör vi isÃ¥fall inte det? Är det för att vi inte tycker det är värt att bemöta de fördomar mot vÃ¥ra studier och vÃ¥rt yrke som vi är vana att möta? Eller tror vi att folk ändÃ¥ inget begriper?

Det är allvarligt för samhället om det inte finns människor som kan transformera djupa teoretiska kunskaper i matematik och fysik till avancerad spjutspetsteknik på områden som energi, miljö och medicin. Till exempel.

Hur ser du på de jobb man har som civilingenjör?

Läs även andra bloggares åsikter om bristyrken, yrken, civilingenjör, studier, yrkesval

Getinge har genomfört en nyemission med företrädesrätt för aktieägarna. Jag har aktier i Getinge både för egen del och i barnens depå. Med mycket annat att göra glömde jag bort att svara på på erbjudandet, men nu finns Getinge BTA på min depå. Jag har tydligen köpt aktier enligt erbjudandet, trots att jag inte svarat på det. Erbjudandet är borttaget från min depå så jag kan inte läsa formuleringen i det. Jag antar att det villkoret fanns med, att svarar man inte kommer teckningsrätterna att utnyttjas. Nu var det ju klantigt av mig att glömma bort erbjudandet, men utgången blev vad jag hade tänkt i alla fall.

Lite tur kan man ju få ha ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om Getinge, aktier, teckningsrätter, nyemssion

Jag läste just en blogg där bloggarinnan ondgjorde sig över att folk är anonyma i sina ekonomibloggar. Hon fattade inte varför man kan vilja vara det. Jag tycker det är synnerligen enkelspÃ¥rigt att inte begripa det. Jag funderade pÃ¥ om det ens var värt att försöka sig pÃ¥ en förklaring (som inte alls har att göra med att “kändisskap” som bloggarinnan anser som den enda begripliga förklaringen till anonymitet) till det. Men varför inte. Jag är optimist och tror det bästa om de flesta.

Alla människor har mÃ¥nga sidor. PÃ¥ jobbet är det en eller ett par som är framträdande. I kontakt med barnens kompisars föräldrar är en annan sida framträdande. Hemma med familj och nära vänner är förhoppningsvis alla sidor framträdande. Med vänner och bekanta är olika sidor framträdande beroende pÃ¥ vilka gemensamma intressen man har. PÃ¥ olika forum pÃ¥ nätet är, beroende pÃ¥ inriktningen, olika sidor framträdande. De flesta människor är relativt komplexa i sina egenskaper. Men de flesta människor är ganska enkelspÃ¥riga när det gäller att ta in information. Det lär man sig inte minst pÃ¥ nätets olika forum. Har man skrivit pÃ¥ forum, vet man hur lätt det är att tilldelas egenskaper man inte har. Egenskaper som man tilldelas pÃ¥ en liten del av det man skrivit. En frÃ¥ga man svarat pÃ¥. Man ser det ocksÃ¥ i tidningar när grannarna till den mordmisstänkte tvÃ¥barnspappan förfärat bedyrar “Han var en helt vanlig granne, det hade vi aldrig kunnat tro“. Självklart inte, ingen vet allt om nÃ¥gon. Varför tror nÃ¥gon det??

Jag kan mycket väl argumentera mot min personliga uppfattning i en fråga, eftersom jag kan tycka den motsatta synpunkten är värd att behandlas. Det som händer då är att jag genast antas personligen ansluta mig till den åsikt jag argumenterar för. Även om jag säger att jag inte uttrycker min personliga åsikt, utan en åsikt, förmodas jag ansluta mig till den åsikten. Och det är helt befängt. Och mycket tröttande och energidränerande.

Det finns alltså anledningar att hålla sig anonym. Man slipper argumentera med enkelspåriga människor som tycker att man tycker en massa saker som de inte begriper sig på. Som fokuserar på fel saker. Om man har ett unikt namn, som jag, slipper man människor som försöker kartlägga ens liv och leverne och tyckande genom sökningar på nätet. Om man är en person med stark integritet, som jag, vill man inte att hela världen ska känna till allt man tycker, allt man gör och när man gör det. Lite privacy, please.

Bara genom att ha grannar som har åsikter om vilken färg man målar sitt hus i, inser man att anonymitet på nätet är en synnerligen god idé. Folk har en tendens att bry sig alldeles för mycket i saker de inte har med att göra, helt enkelt. Anonymitet erbjuder därmed stora fördelar. Man kan fokusera på de sakfrågor man vill diskutera utan att behöva försvara sin person, och sina livsval.

Simple as that.

Anonymitet är inte heller detsamma som hemlighet, för övrigt.

Läs även andra bloggares åsikter om anonymitet, integritet, sökbarhet

Bokraderna med business, management, private finance, real estate mm mm litteratur var mÃ¥nga gÃ¥nger fler i den amerikanska bokhandeln än i en normalstor svensk, typ LundeQ i Uppsala, bokhandel. Böcker specifikt i ämnet “hur man blir rik och lycklig” var givetvis överväldigande mÃ¥nga. Och visst blir man nyfiken! Det kändes nästan som inflation, vilka var verkligt bra, vilka kunde man ha behÃ¥llning av att läsa, kan man förvänta sig nÃ¥gon behÃ¥llning av att läsa dem?

Jag brukar läsa flera böcker parallellt. Således började jag läsa Having it all, Mind Maps at work och StrengthFinder 2.0. Mind Maps första kapitel känns som ett reklaminslag i TV;

Mind Maps will help you;

• Plan to perfection
• Awaken your creative genius
• Find inspired solutions to any problem
• Recall facts under pressure
• Motivate your team to success
• Deliver liverly and succinct presentations
• Achieve a good work-life balance
• Love your work

Jag blir misstänksam när jag läser sÃ¥’nt. Jag har ju förtusan köpt boken redan, jag vill ha fakta, inte veta vad jag ska fÃ¥ veta! Inte mer reklam, inga success-stories. Jag vill veta hur det anses fungera, och varför! Om första kapitlet, reklamkapitlet, var avsett att fÃ¥ mig att vilja läsa mer, sÃ¥ hade det motsatt inverkan. Men jag ska ge boken chansen, jag hoppar över reklam och success-stories, och gÃ¥r pÃ¥ väsentligheterna direkt.

Amerikanska böcker är som de rapporter man läser på jobbet, väldigt många ord* för att säga en enkel sak. Man får helt enkelt filtrera.

Vidare till Having it all. Här talar vi väckelserörelse, framgÃ¥ngsteologi Ã¥ det grövsta. Boken innehÃ¥ller exempel pÃ¥ exempel för att pÃ¥visa de beteenden man vill bevisa, som vilken reklamtext som helst. Bland de pretentiösa “sanningarna” finns smÃ¥ korn av visdom (enligt min mening ), även om de är svÃ¥ra att hitta.

In this book , you’ll learn how to

• Develop and utilize the seven power factors all successful people use
• Use the law of attraction to achieve all of your life’s dream
• Uncover and eliminate the mental and emotional obstacles keeping you from your true potential
• Use the Life Design Matrix to create the life you truly desire
• Optimize street-kids smarts in today’s quickly changing society

Of all people I know personally who “have it all”, not one of them was given it on a silver platter. They all decided what they wanted and then became more than they were before. They worked and studied their way to getting what they wanted.

Jag har hittills läst de första kapitlena i boken, och jag har hela tiden en obehaglig känsla av att jag mÃ¥ste komma ihÃ¥g att hÃ¥lla distansen till det som skrivs, för detta är typiskt sÃ¥’nt som folk blir fanatiska av om de köper det med hull och hÃ¥r. Min inställning är att hÃ¥lla distansen, läsa, och tänka över det jag tycker passar mig, om jag hittar nÃ¥got. Ett synsätt som passar mig är t ex Happiness is a personal choice and not the product of anything external.

Boken StrengthFinder 2.0, som också är en sajt (www.strengthfinder.com som man inte har någon nytta av utan kod från boken), har en annorlunda vinkling. Här går man tvärsemot den amerikanska drömmen om den lilla människan som kämpar, studerar, tränar eller jobbar och till slut kanske får sina 15 minutes of fame, och vill istället framföra synen att man ska jobba på och använda sig av sina styrkor. Man ställer frågan;

A misguided maxim?

“You can be anything you want to be, if you just try hard enough”

Man kan allt man vill, är min syn på saken. Men då är det underförstått att man faktiskt vill det man är bra på. Jag tycker (observera tycker) att det brukar vara så att man är bra på det man är intresserad av, eller intresserad av det man är bra på. Så synsättet i denna bok passar mig ganska bra.

Boken beskriver 34 “styrketeman” och 10 aktiviteter (för varje tema) man kan jobba med för att stärka dessa. PÃ¥ websajten kan man göra ett test, väldigt mÃ¥nga frÃ¥gor, för att ta reda pÃ¥ sina egna Top five av dessa teman. Mina var ingen överraskning för mig;

Ideation

Yor are fascinated by ideas. You are delighted when you discover beneath the complex surface an elegantly simple concept to explain why things are the way they are. An idea is a connection. Yours is the kind of mind that is always looking for connections, so you are intrigued when seemingly disparate phenomena can be linked by an obscure connection.

Learner

You love to learn. The subject matter that interests you most will be determined by your other themes and experiences, but whatever the subject, you will always be drawn to the process of learning … It enables you to thrive in dynamic work environments where you are asked to take on short project assignments and are expected to learn a lot about the new subject matter in a short period of time and then move on to the next one.

Strategic

The Strategic theme enables you to sort through the clutter and find the best route. It is not a skill that can be taught. It is a distinct way of thinking, a special perspective on the world at large.

Intellection

You like to think. You like mental activity. You like exercising the “muscles” of yout brain, stretching them in multiple directions. This need for mental activity may be focused; for example, you may try to solve a problem or develop an idea or understand other person’s feelings.

Activator

“When can we start?” This is a recurring question in yout life. You are impatience for action.You may concede that analysis has its uses or that debate and discussion can osscasionally yield some valuable insights, but deep down you know that only action leads to performance. Once a decision is made you cannot not act.

Jag skrattade lite när jag läste det, det är ingen överraskning, jag känner mig själv ganska bra. Jag är en nörd.

Det är lätt att dras med, stÃ¥ där och kolla pÃ¥ all litteratur om självinsikter, hur man lär känna sig själv, hur man ska förbättra sig själv, hur man ska bli rik och lycklig. Fundera över vad som kan vara effektivast att läsa. Blir nästan lite stressad över presumtiva förbättringar av mig själv jag borde göra, enligt denna uppsjö av böcker. Trots allt känner jag mig själv ganska bra, och jag har rätt bra koll pÃ¥ min ekonomi. Dessa tvÃ¥ saker tycks nämligen gÃ¥ hand i hand i den amerikanska självförverkligandelitteraturen, bli rik och bli en “bättre” människa.

Det är alltid roligt att fÃ¥ nya idéer, vinklingar och lära sig nya saker … men, vad är jag ute efter egentligen, när jag kollar dessa böcker?

* UPDATE: De amerikanska läroböckerna vi hade när vi pluggade var ofta väldigt tjocka. Lärarna pÃ¥stod, elakt, att det berodde pÃ¥ att amerikanska läroboksförfattare fick betalt per sida. Och de behövde skriva mÃ¥nga sidor, eftersom de hade sÃ¥ mÃ¥nga ex-fruar att försörja … Sanningshalten i pÃ¥stÃ¥endena lÃ¥ter jag vara obevisad.

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, litteratur, självförverkligande, ekonomi

Jetlaggad, yr och ganska ouppdaterad om svenska ekonominyheter den senaste veckan. I DI idag läser jag hur man kan spara till buffert, det var väl inga nyheter precis. Men kanske måste självklarheter återupprepas för att sjunka in i människors medvetanden.

Idag kostade bensinen 11,99 kronor litern och diesel 12,49. Det är första gÃ¥ngen jag sett dyrare diesel än bensin. I USA har bensinpriserna stigit kraftigt de senaste Ã¥ren. Nu funderar man pÃ¥ att minska pÃ¥ landets reservlager av olja för att öka tillgÃ¥ngen och fÃ¥ ner priserna! Detta lager är, som jag förstÃ¥r, enormt (jag kan inte kvantifiera det mer än sÃ¥). Men, att minska lagret för att fÃ¥ ner priset känns inte … vettigt. Ã… andra sidan, vad ska de med ett sÃ¥ stort lager till?

Läs även andra bloggares åsikter om bensinpris, oljelager