Förmera - om privat ekonomi

Jakob kritiserar i inlägget svenskar, pengar och barnbidrag 2 svenskars sätt att se på ekonomi. Som referens i sin kritik tar han hjälp av sin egen uppväxt, där han delade rum med sin bror tills han var 15 år, aldrig åkte utomlands, förutom en tur till Leogland, eller gick på bio med sina föräldrar som han minns det.

Som jag skriver i ett inlägg nedan skulle jag gärna se slopande av alla skattefinansierade bidrag, sÃ¥ jag tänker inte försvara nÃ¥gons rätt att med bidrag leva ett liv i excess. Men jag vill gärna diskutera hur det är rimligt att leva med tanke pÃ¥ den ekonomi man har. Resonemang, à la Monty Python’s Flying Circus “Four Yorkshiremen”, som Jakob presenterar, tycker jag är rena icke-argument i debatten.

Vad är basics i livet? Att överleva, kan vi utgå från är det grundläggande, människor har stark överlevnadsinstinkt. Hur överlever man då? Ja, man ser väl till att ha någon metod att få ett skyddat ställe att sova på och något att äta för sig själv och sina nära. Någon av de överlevande är lite omsigochkringsig och får faktiskt lite resurser över, han/hon kan fixa ett bättre skydd, skaffa lite mer och bättre mat, byta till sig lite roliga grejer. De som inte är lika omsigochkringsig får fortsätta jaga mat för dagen och skydd för natten.

Sen kommer någon som skramlar med vapen, hotar familjen och hotar att bränna ner skyddet, om han inte får del av överflödet. Skatten har uppfunnits. Mot denna skatt kommer ett skydd mot utomstående förövare att ingå.

Samhällen utvecklas, markägare inkasserar skatt under hot för att hålla sina arméer för att fortsätta vara markägare, och kyrkan vill ha ett ord med i laget för att försörja sina präster som inget annat gör än att prata med en Gud som ingen sett.

Till slut fÃ¥r alla människor makt genom allmän rösträtt. Och dÃ¥ har vi vÃ¥r självklara rätt att ha Ã¥sikter om till vad dessa skatter ska gÃ¥. I nÃ¥gon slags solidarisk anda vill “vi” kanske hjälpa människor som tillfälligt har det svÃ¥rt. “Vi” vill kanske att alla människor ska ha rätt till utbildning, inte bara de som är rika. Inriktningen pÃ¥ vÃ¥rt skattesystem är i mycket till för att ge samma möjligheter till alla människor. Även till människor som inte fötts med silverskeden i mun. VÃ¥r fria undervisning som gör att alla kan studera, inte bara de som kommer frÃ¥n välbärgade hem. NÃ¥got jag personligen är mycket glad för, utan möjlighet till studielÃ¥n hade jag aldrig kunnat studera pÃ¥ teknisk högskola.

När man pluggar och lever på studielån lever man kanske i ett studentrum, och ens största kostnader utöver hyra och mat är kurslitteraturen. Man roar sig på nationerna för en billig penning och hittar sätt att klara sig med sina studiemedel och de extrajobb man kan ta/få. Sen får man jobb, kanske råkar man plugga till något som är relativt välbetalt. Så vad ska man göra då? När man pluggade och bodde i sitt studentrum klarade man sig på några tusen kronor i månaden. Nu har man kanske tre-fyra gånger så mycket i månaden netto. Ska man fortsätta leva där i studentrummet hela livet och spara alla dessa tusen kronor i månaden? För självklart klarar man sig bevisligen på mycket mindre. Eller ska man använda pengarna? Ja, det beror väl på ens plan och prioriteringar i livet.

Jag tycker det är vars och ens plikt att försörja sig själv. De pengar man tjänar gör att man kan välja sin livsstil därefter. Tjänar jag mycket kan jag gå på bio varje vecka och åka utomlands flera gånger varje år om jag tycker det är roligt, oavsett vad andra tycker om vad man klarar sig med eller vad man inte klarar sig med. Tjänar jag mindre får jag kanske välja bort endel av de sakerna.

Barnbidraget har hittills varit en rättighet för varje barn. Det är pengar som kommer till kassan. Antingen kan jag välja att räkna med de pengarna i de disponibla inkomster jag har, eller så kan jag hela tiden räkna med att det är pengar jag har för tillfället som kan försvinna. Och alltså spara dem. Själv är jag mer åt det senare hållet, jag litar inte på några utfästelser som staten gör, alltså räknar jag med att barnbidraget kan försvinna vilken dag som helst och ser till att inte vara beroende av det. Jag sparar det mesta av det till mina barn. De kommer att få en ansenlig summa till studier, bostad, körkort eller vad jag nu kan tänkas vilja ge dem, när de blir vuxna. Andra människor gör andra bedömingar för sin försörjning, det kan tänkas de har mycket sämre lön än jag, och använder barnbidraget för livsuppehället, och den livsstil de kan få på de pengar de har. Alltså är det självklart att det kommer att märkas om barnbidraget försvinner! Självklart! Och varför skulle de inte få tycka något om det?!

I vÃ¥rt samhälle, där vi betalar skatt för vÃ¥r gemensamma välfärd, har vi ocksÃ¥ rätt att tycka till om prioriteringar hur skatten används! Det är fullständigt irrelevant vad andra tycker om rimlig levnadsstandard! Man kan tycka vad man vill om hur andra sköter sin ekonomi, hur de lever sina liv. Men för den sakens skull har man ingen rätt att anse att ens egen sätt att resonera är referensen till den rätta livsstilen. Att det “duger”.

För att använda samma resonemang som Jakob, den egna livstilen, undrar jag isåfall varför inte alla utbildar sig till civilingenjörer eller något liknande välbetalt, och ser till att få hög lön. Varför harva med halvtaskig lön och köra ovanstående Monty Python resonemang, när man kan få det mycket bättre med rätt utbildning och rätt val av yrke? Varför spara och försaka, när man kan skaffa pengarna istället?

Vi skulle faktiskt alla kunna leva i grottor och leva pÃ¥ rötter och klara oss ganska bra, om det är den frÃ¥gan vi vill driva. FrÃ¥gan är bara vad vi skulle göra av alla de pengar vi tjänar dÃ¥ … för utomlands kan vi inte Ã¥ka, och bio kan vi inte gÃ¥ pÃ¥ mer än nÃ¥gon gÃ¥ng dÃ¥ och dÃ¥.

Vi får spara istället. Bankerna kan få det vi sparar! Eller?

Poängen är alltsÃ¥ att man ska kunna försörja sig och sin livsstil själv. Huruvida pengarna räcker till dyra bilar och sommarhus, och om det är “onödigt” i nÃ¥gons ögon, mÃ¥ste betraktas som fullständigt irrelevant i samhälls- och privatekonomiska sammanhang. För samhällsekonomin mÃ¥ste det ju snarare betraktas som positivt. Sen kan vi alltid diskutera bidrag. Den fria skolan, den fria vÃ¥rden … är ocksÃ¥ en form av bidrag.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbidrag, ekonomi, skatter, bidrag, välfärd