Förmera - om privat ekonomi

Fler ekonomiska tankar

Det är intressant att läsa olika bloggares synvinklar på ekonomi, sin egen och andras. Verkligt intressant.

Inkomster och utgifter, t ex. NÃ¥gra bloggar om sin väg att fÃ¥ ordning pÃ¥ en oordnad ekonomi, om att spara pengar, verkligen suga pÃ¥ ramarna ibland, efter devisen “Det är inte de stora inkomsterna som gör det, det är de smÃ¥ utgifterna“. Och det ligger givetvis en viss sanning i det, en ren matematisk sanning faktiskt. Om utgifterna är mindre än inkomsterna, fÃ¥r man pengar kvar. Det är inte magi, det är matematik. Plus är bra.

Sen finns det de som kopplar inkomster och utgifter till bidrag, t ex sjukersättning och arbetslöshetsersättning, som ju är ersättningar med tak. Det finns ett maxbelopp man kan få ut i dessa ersättningar. Det kan vara en ganska stor skillnad mellan den lön man har och det man får i maxbelopp vid sjukdom eller arbetslöshet, t ex. Att påpeka detta förhållande och faktiskt uttrycka sitt missnöje över det, anses som icke-empatiskt, förmodar jag, och mindre politiskt korrekt. Istället bör man tillse att ens utgifter är små så att man klarar sjukdom. Eller vara glad över att man får betala skatt och hjälpa andra människor. Och då undrar jag, i båda fallen, varför??

Det är nÃ¥got som inte stämmer här … Här läser vi i bloggar om människor som drömmer om rikedom och snÃ¥lar och gnetar och sparar för att bli rika. Men de avser uppenbarligen inte använda pengarna de sparat ihop, nej de avser att leva pÃ¥ en utgiftsnivÃ¥ som överensstämmer med ett politiskt bestämt försäkringssystem. NÃ¥got som kan ändras drastiskt nästa regeringsperiod. Det finns en lösning pÃ¥ problemet med stora inkomster, och det är att teckna en försäkring för sjukdom, som täcker upp för gapet mellan försäkringskassans nivÃ¥ och den lön man har, ja upp till 80% i alla fall, att teckna nÃ¥got högre vore rent omoraliskt i denna redan tvivelaktiga “förmÃ¥n” att förutom den redan höga skatten fÃ¥ betala ytterligare flera hundra varje mÃ¥nad för att komma upp i en rimlig nivÃ¥ i sjukersättning.

Så de som tjänar mycket, betalar dels massor i skatt, och ytterligare några hundra per månad för att klara sina utgifter vid sjukdom, har inte de personerna faktiskt agerat med tanke och framförhållning? Är inte det att vara ekonomisk, att se till att man klarar livets skiftningar så gott man kan förutse dem? Oavsett inkomst. Så varför klaga på de som har höga inkomster och höga utgifter? Det är faktiskt inte säkert att de ens dragit på sig dessa utgifter, utan att de rent av är noga genomtänkta och utvalda för att ge mervärde i det egna livet. Och att det till och med är uttänkt hur de ska klaras om livet ändrar sig!

Eller är det det “omoraliska” i att välja att leva med stora utgifter som är det som retar? Men när du blir rik, hur tänker du leva dÃ¥? Är det ett självändamÃ¥l, “renande och fint” för själen att leva pÃ¥ botten av en sjö?

Och varför i alla världen skulle det vara roligt att betala skatt?? Varför i all världen skulle man vilja göra det? Jag kan resonemangsvis övertyga mig om fördelarna med att i ett samhälle ha skola och vÃ¥rd, det är faktiskt bra för alla om folk kan utbilda sig. Och jag tycker det är bra att människor fÃ¥r vÃ¥rd trots att de inte har mycket pengar, om de skulle vara sjukliga. Och faktiskt tycka det är OK att betala endel i skatt för det. Men varför skulle jag vara glad att fÃ¥ betala väldigt mycket mer i skatt än mÃ¥nga andra för det? Är alla andra glada? Jag skulle tro att även den som inte tjänar mer än 20 000 kr/mÃ¥n faktiskt kan vara lite smÃ¥sur över vad som försvinner i skatt, ibland, och undra vad den egentligen används till … Att ifrÃ¥gasätta vart skattepengarna gÃ¥r tycker jag snarast är sunt.

(I ovanstående resonemang refererar jag inte till enskilda bloggar/bloggare, utan renodlar resonemanget för att förtydliga en poäng.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerad tisdag, 1 april 2008 kl 21:54 i kategori Skatter, Politik, Ekonomi, Privatekonomi, Inkomster.
RSS-Feed | Kommentar | Trackback |

« Hälsosam börsbrejk – Inkomstkällor »

4 kommentarer »

  1. Hejsan, intressanta tankegångar. Jag ser en poäng i att betala skatt precis som du, framtida barn ska ha vård och skolgång och ett visst socialt skyddsnät ska finnas som gäller för alla. Första frågan e dock varför du tror att någon tvingar dig att vara glad och tycka det e roligt att betala skatt? Det är ett nödvändigt ont för att samhället ska fungera. Det va ju inte riktigt gud som spotta ut lekplatsen eller närmaste fotbollsbanan där dina ungar förmodligen leker..

    Jag ställer mig vidare undrande till varför du ifrågasätter att personer med olika lön skall betala olika mycket skatt? Säger inte det sig självt? En person med 17.000 kan ju inte betala lika mycke skatt som någon som tjänar 40.000kronor i månaden. Det skulle ju leda till att lågavlönade skulle bli tvingade att leva med ännu mer snäv ekonomi. Jaha men då kunde dom ju valt ett annat yrke kan man ju tycka. Ja, fast arbetsplatser städar inte sig själva väll? Gamlingar byter inte blöja på sig själva heller och skollunchen hamnar inte på dina barns tallrikar med ett trollspö eller..

    Jag skrev ett inlägg för ett tag sen som visar vart dina skattepengar bland annat går eftersom du funderade på detta. http://naomib.blogg.se/1204049837_undrar_du_vad.html

    För övrigt tror ja hela missnöjdhetsgrejen och gnället kring skatter har mycket med psykologi och människan som varelse att göra. Vi e programerade att vara missnöjda för att ha någonting annat att sträva efter. Jag e en sån där som ofta e nöjd me jävligt mycke saker. Men så blir det när man har viktigare saker att tänka på än att en viss del av lönen går till medmänniskornas välående precis som förmodligen deras hårt ihoparbetade pengar går tillbaks till dig och de dina när så behövs..?

    Oups, det här blev visst en hel novell. Ursäkta! hehe.. Ha d bra..

    Kommentar: Naomi – 2 april 2008 @ 17:32

  2. Trevligt med en lång diskuterande kommentar, och lite olika synpunkter!

    Allt är inte så svart eller vitt, som jag formulerat det i detta inlägg, avsikten är att tydliggöra några poänger jag ville föra fram. Och, det är inte nödvändigtvis mina personliga åsikter jag framför heller, utan just åsikter, några tankar om ekonomi.

    Svar pÃ¥ din första frÃ¥ga, det var helt enkelt nÃ¥got jag läste i nÃ¥gons blogg, jag minns inte formuleringen exakt, men poängen var ungefär att höginkomstttagare ska inte klaga pÃ¥ skatten eftersom de “tjänar sÃ¥ mycket ändÃ¥”. SÃ¥ jag vände pÃ¥ det och frÃ¥gar mig “ska jag vara glad?”, “Är nÃ¥gon glad?”. Det kan vara OK att betala skatt, för att man tror att det är bra för alla om skola och vÃ¥rd finns, men varför mÃ¥ste man tycka det är roligt och fantastiskt etc. Dvs varför blir man ifrÃ¥gasatt, särskilt som höginkomsttagare, om man inte är dödsförtjust i skatter (hÃ¥rddraget)?

    Jag har inte ifrågasatt den progressiva skatteskalan, jag tycker till och med, personligen, det är OK att man betalar mer om man tjänar mer. Grejen är den, att man betalar djävligt mycket mer och får djävligt mycket mindre i t ex VAB. Om man tjänar, inte vet jag 20 000 kronor, betalar man ca 30% skatt, och man får 80% i VAB. Jag betalar betydligt mer i skatt än 30% av min lön. Det är OK så långt, även om jag tycker skattesatsen är väl hög. Redan 30% av min lön är betydligt mycket mer i skatt, i absoluta tal, än för den som tjänar 20 000, typ. I alla fall, jag betalar mer både i absoluta tal och som procentsats. Och jag får inga 80% när mina barn är sjuka, jag får inte ens 50% när mina barn är sjuka. Det är möjligen till och med OK med ett tak i försäkringen, men det är vansinnigt lågt! Och det behöver man inte tjäna särskilt mycket för att tycka, vad ligger taket på, drygt 30 000?

    SÃ¥’na “smÃ¥saker” gör att jag faktiskt tycker det är sÃ¥där lite halvtrist att betala sÃ¥ mycket skatt. Jag hade gärna betalat 30 % i skatt, och sen en privat försäkring och valt en nivÃ¥ istället. Till exempel.

    Det låter som du tycker de som jobbar med låga löner gör det av välmening och omtanke om andra, för att disk behöver diskas, och blöjor behöver bytas. Det har jag svårt att tro. Däremot tror jag att man gör olika val i livet, har olika prioriteringar när det gäller jobb, tycker olika saker är roligt, och förmår olika saker. Och det är ju bra, annars skulle inte alla jobb bli gjorda. Tänk om alla ville bli programledare i TV (nåja, det vill väl väldigt många), hur många nya energilösningar skulle då uppfinnas och utvecklas, till exempel.

    Du har ingen aning om hur mycket jag tänker pÃ¥ eller vad jag tänker pÃ¥ och vilken andel av tiden jag funderar över skattetryck, eller hur missnöjd jag eller nÃ¥gon annan är i förhÃ¥llande till nÃ¥got annat, över nÃ¥got. Endel människor hinner tänka pÃ¥ och reflektera över mÃ¥nga olika saker, har ett öppet och flexibelt sinne, är intresserade av omvärlden, andra är mer enkelriktade, och förmÃ¥r inte se utöver sin egen verklighet, och hinner därmed kanske inte fundera sÃ¥ mycket pÃ¥ skattetryck och samhällsekonomi. SÃ¥’nt är livet bara. :-D

    Kommentar: Plupp – 2 april 2008 @ 18:14

  3. Hej igen!
    Okej jag är inte så insatt i det där med vab, av naturliga skäl, och att man borde få hyfsat lika sin normala lön under denna tid håller jag helt med dig om.

    För att återgå till skatter och procentsatserna. Hur menar du att man rent praktiskt skulle kunna genomföra en sådan ändring som du efterfrågar? Menar du att höginkomsttagare skall få sänkt skatt och låginkomsttagare högre? Eller menar du att man skall sänka höginkomsttagarskatten och behålla låginkomsttagarskatteprocenten (pju, långt ord) som den e? I så fall skulle ju statskassans omfång minska och vilka områden skall då få en lägre prioritet i den befintliga budgeten?

    Jag är själv på väg mot ett jobb i framtiden där lönen kommer göra att jag räknas till höginkomsttagare. Och vem vet ja kanske kommer bli lika frustrerad och missnöjd över hur mycket ja kommer betala i skatt då med. Mycket vill ha mer heter det ju.

    Det sista stycket i din senaste kommentar bortser jag ifrån då jag anser att det inte tillför ämnet något. Ha d bra!

    Kommentar: Naomi – 5 april 2008 @ 8:46

  4. Ja, det där med föräldrapenning och VAB, där man drabbas av det lÃ¥ga taket, är ju sÃ¥’nt man märker när man har anledning till det, dvs när man har barn. Jag antar att man märker andra saker vid andra tillfällen.

    Tja, jag tycker alla kunde betala 30% skatt, ungefär, dvs i alla fall samma procentsats. Den som tjänar mer kommer i alla fall att betala mer i skatt. Självklart kommer det att pÃ¥verka statsfinanserna. Och självklart fÃ¥r man i ett sÃ¥’nt läge prioritera om vad pengarna ska gÃ¥ till. Det är ju sÃ¥’nt politiska partier ständigt hÃ¥ller pÃ¥ med, prioriterar, beroende pÃ¥ politisk Ã¥sikt, vad pengar ska gÃ¥ till. Självklart har jag en Ã¥sikt där (även om jag inte utarbetat ett heltäckande ekonomiskt program), men jag tänkte inte göra bloggen mer poltisk, sÃ¥ jag har ingen lust att diskutera det.

    Det sista stycket är en kommentar till ditt sista stycke din första kommentar. Men jag avstår gärna att diskutera dylika frågor, det är vare sig kul eller intressant.

    Kommentar: Plupp – 5 april 2008 @ 10:07

Kommentera


Sidor

Senaste inlägg

Kategorier

Arkiv

Sök


Länkar

RSS-Feeds

Meta

 

WP-Design: Vlad -- Powered by WordPress -- XHTML 1.0

Bloggtoppen.se BlogRankers.com Blogglista.se