När jag tog civilingenjörsexamen i slutet av åttiotalet var ABB, eller föralldel Ericsson, bra arbetsgivare för en nyutexaminerad ingenjör. Det fanns möjligheter inom företaget. Möjligheter att periodvis jobba utomlands, många karriärvägar, resurser, tjänsteresor, konferenser, utveckling. Nackdelen var de ganska taskiga ingångslönerna, som man förstås kunde hålla sig med eftersom man ändå lyckades locka till sig ingenjörer.
Och sÃ¥ betraktades nog ABB som ett ganska trist och trÃ¥kigt och väl “tryggt” företag för torra ingenjörer. Man började där och sen hade man anställningen tryggad hela livet. Detta ändrades pÃ¥ nittiotalet när ABB sade upp folk, till och med tjänstemännen.
Under nittiotalet led också företaget, eller snarare företagsledningen, av megalomani, och ABB skulle bli ett IT-företag. Man var långt ifrån kärnverksamheten. Under de första åren av 2000-talet höll ABB på att gå i konkurs. Koncernchefernas pensionsavtal var horribla, och 23 oktober 2002 var aktiekursen nere på 10,30 kr. I diagrammet nedan visas slutkurserna för aktien, korrigerade för 4:1 split i maj 2001. Aktiekursen är ännu inte uppe i de nivåer den nådde under slutet av nittiotalet.

ABB har efter detta koncentrerat sig på sin kärnverksamhet, kraft- och automationsteknik, fått fart på verksamheten och är idag ett mycket lönsamt företag igen. Aktiekursen slutade i fredags på 186,50, faktiskt samma kurs som dagen efter spliten 2001. Rapport efter rapport har på senare år slagit marknadens förväntingar. I februari i år fick dock VD:n överraskande gå, och ABB har inte givit några detaljerade förklaringar till detta. I gårdagens DN fanns en artikel om ABB:s framtid. Man nyanställer, och märker inget av finansoron i världen:
“VÃ¥ra kunder är till stor del sÃ¥dana som inte har problem med finansiering, som stater, säger Michel Demaré.“
SÃ¥där i förbigÃ¥ende tycker jag det var ett ganska roligt uttalande …. Nej sÃ¥klart de, stater, inte har problem med finansieringen, de har ju en gigantisk buffert i form av skatter de kan omfördela eller till och med öka inkomsterna ifrÃ¥n!
I Dagens Industri har artikeln en annan vinkling:
“Industrikoncernen ABB:s ordförande Hubertus von Grünberg bär pÃ¥ en hemlighet som kan skada bÃ¥de aktiekursen och förtroendet för bolaget.“
“Egentligen tycker jag att aktieägarna har rätt att fÃ¥ veta vad som hände, för ägarna borde alltid vara priviligierade att fÃ¥ information om företaget. Men min oro är att om jag skulle tala ut skulle det kunna pÃ¥verka aktiekursen och skada förtroendet för företaget.”
Jaha …är det nÃ¥gon skillnad i att informera om att aktiekursen kan pÃ¥verkas om man kommunicerar den information man sitter inne med, jämfört med att bara kommunicera den information man sitter inne med? Det skulle möjligen vara att i det första fallet pÃ¥verkas kurserna ännu mer … det är ju tvÃ¥ “lager” av information där, jämfört med ett i det senare fallet.
Eller är det bara DI:s sensationslystna journalistik som får det att se än värre ut?
Vi får väl se imorgon, hur detta meta-uttalande (alterenativt meta-journalistik) påverkar aktiekursen.
I förbigående tror jag att ABB dessutom lyckats skaka av sig stämpeln som trist ingenjörsföretag, de är inte fullt lika dominerande arbetsgivare i Västerås längre. Fortfarande ett stort företag, och ännu mera internationellt. Jag förmodar det kan vara ganska lockande.
Läs även andra bloggares åsikter om ABB, aktier, börsen, ekonomi, pensionsavtal
« Finansbloggarekarriär – Dollarras »
Jo nog var ABB helt ute och seglade ett tag. Den inte alltför självkritiska Wallenberg skyllde allt på Percy. Och visst var inte Percys (för övrigt vid ett tillfälle utsedd till europas mest beundrande företagsledare) så bra som alla trodde. Sanningen som ofta glöm bakom pensionsavtal och asbestskandaler visar dock på en helt absurd mängd återköp av egna aktier vilket dränerade kassan och sänkte soliditeten till farligt låga nivåer. Återköp beslutar bolagsstämman om det vill säga Wallenberg himself. Tycker det var en lite smutsig historia som utmålade Percy till djävulen själv.
Jobbade du på ABB under denna period?
Kommentar: Jeppe – 12 maj 2008 @ 17:05
Ja, Barnevik var ju helgonförklarad ett tag. Det smittade av sig på det sättet att alla som anställdes under några glamorösa år under mitten av nittiotalet skulle (ville) bli chefer, vilket fullständigt höll på att få den tekniska utvecklingen att stagnera, det var helt enkelt inte inne att jobba med teknisk utveckling. Inte bra.
Ja, jag jobbade på ett av ABB-bolagen då
.
Kommentar: Plupp – 12 maj 2008 @ 22:50
Det var intressant att höra. Jag som tillhör en lite yngre generation som snart ska ge sig ut i näringslivet med enbart tilllästa kunskaper kan inte nog ta till sig vad tidigare anställda säger om sina kunskaper snarare än vad som skrivs i viss media. Utan att du har sagt något revolutionerande vill jag ändå påstå att du har bidragit till en dåtids-bild(är det ett ord eller två?). Jag gillar er ingenjörer på ett visst vis, ni har en viss charm
Kommentar: Jeppe – 14 maj 2008 @ 23:21
Mm, tror du inte jag var på och köpte på mig en drös med aktier för 11.50 när det rasade som mest.. Men inte hade man kylan att sitta kvar utan sålde för 11 kr.. Kommer ihåg att någon tysk bank satte riktkurs på 40 öre.. jag var inte av rätta virket den gången.. .. Synd det .. hade varit fina pengar annars.
\PD
Kommentar: PD – 15 maj 2008 @ 8:56
Jeppe: *skrattar* “ni har en viss charm”?!?! Det var rart sagt, vi som brukar vara sÃ¥ missförstÃ¥dda
. Man ska inte tjata för mycket om dåtiden heller, den är bra att minnas för framtiden bara.
PD: Usch vilken otur.Det hade varit trevligt att ha dem kvar nu. 40 öre som riktkurs …. ?!? Det minns jag inte, Ã¥ andra sidan var jag ganska väck i amningsdimmor dÃ¥ och dÃ¥ under endel av de Ã¥ren *s*. Tur kanske, mina BioGaia som jag köpte vÃ¥ren 2000 tror jag, var nere pÃ¥ en Ã¥ttondel av inköpsvärdet, ungefär, ett tag har jag sett i efterhand. Det hade inte varit kul att vara medveten om …
Kommentar: Plupp – 17 maj 2008 @ 10:00