Förmera - om privat ekonomi

Man kan se det såhär. Konst är något man inte kan. Kan man det är det inte någon konst.

Det är de tre första meningarna i boken Säljstrategier inför nästa börsras och Symmetrianalys av Lars-Jonas Ångström och Ingemar Carlsson, som jag häromdagen insåg att jag, som utlovat, undanlåtit att skriva om. Båda författarna är tekniska analytiker.

Det är en tunn bok som går relativt snabbt att läsa. Första kapitlet Konsten att sälja, är bokens behållning. Det är egentligen inga nyheter, det är det vi vanligen matas med när det gäller aktieinvesteringar. Det handlar om svårigheterna att sälja i tid.

“När ska man sälja? Sälj omedelbart om aktiekursens beteende ändras eller avviker mot dina beräkningar”

Det lÃ¥ter som en rimlig strategi. Om man gjort dessa beräkningar. Om man tänkt ut i förväg hur man vill att aktiekursen ska utveckla sig. Och det är ganska enkelt att göra det, egentligen. Ett enkelt sätt är t ex att bestämma sig för att denna aktie ska utveckla sig 10% under en viss tid, dra en linje i ett diagram och se till att aktien hÃ¥ller sig däromkring. Gör den inte det, sälj. Lätt som en plätt. Eller inte …

I boken presenteras dock något mer komplicerade strategier, än ovan, baserade på teknisk analys. Några index och indikatorer beskrivs innan man kommer in på det man kallar Diagramanalys, dvs olika sätt att studera tidsutvecklingen av en akties kurs.

Alla är vi överens om att det är så nära toppen som möjligt - på upp- eller nersidan - som vi ska sälja.

Olika toppformationer diskuteras, och hur de tillsammans med diverse index kan användas för ett beslut att sälja.

Vad det handlar om är att agera på de tekniska signalerna och inte föra en analysdiskussion med sig själv som leder till ren handlingsförlamning.

I kapitlet Varningssignaler inför en större nedgång får vi veta

När det dags att realisera vinsten och de stora säljtillfällena infinner sig är ofta fundamentala faktorer positiva och därmed är det svårt att sälja när allt ser ljust ut.

Det påpekas återigen att det är viktigt att ha en strategi, och resten av boken ägnas åt exempel från nedgångarna 1997 och 1998 med diagram och tydliga beskrivningar av olika indikationer och signaler.

Sist i boken finns ett avsnitt om Symmetrianalys, som man hävdar är en ny analysmetod som används för att prediktera trender den närmaste tiden.

Jag läste boken snabbt för att få ett hum om möjliga strategier, och kanske lite nya idéer. Men idéerna är upprepningar av de vanliga idéer som florerar i aktiesammanhang och som man läser ganska ofta. Tanka som visserligen tål att upprepas. Man ska nog ägna delen om indikatorer och teknisk analys, boken innehåller mängder av detaljerade exempel, lite mer uppmärksamhet än jag gjorde. Jag konstaterade mest att strategin fungerade - igen, för varje nytt exempel som presenterades. Och undrade i hur många fall den inte fungerade. Något som givetvis inte redovisas i boken.

I vanlig ordning tycker jag att matematiken som presenteras i samband med teknisk analys är lite fyrkantig och “hemmakonstruerad”. Det handlar ofta om geometriska formationer i tiden, som ritas ut i diagrammen. Det mest avancerade som Ã¥stadkoms är att beräkna glidande medelvärden.

Jag blir mest sugen på att åstadkomma mina egna indikatorer och modeller. Något jag då och då ägnar mig åt, men inte i tillräcklig omfattning för att använda i min standardstrategi för aktiehandel. Min standardstrategi kan för närvarande sammanfattas som Köp och behåll ifall det inte verkar gå alltför tokigt. Inte så genomtänkt och strukturerat som jag skulle vilja ha det.

På tur ligger motsvarande bok om hur man ska agera, tekniskt, vid börsuppgång.

Läs även andra bloggares åsikter om litteratur, aktieböcker, teknisk analys, aktier, privatekonomi, börsen, börsras