Förmera - om privat ekonomi

Jag måste berömma mig med att oftast handla (både när det gäller allmänt agerande och shopping) genomtänkt och välöverlagt, med väl underbyggd motivation. Oftast. Men häromdagen blev jag så arg på mig själv för att jag gör så. Ibland måste man faktiskt få vara lite wild and crazy!

Foto är ett av mina större intressen. När jag köpte en ny digital kompaktkamera för tre Ã¥r sen, slutade jag använda min analoga systemkamera. Det är helt enkelt mycket roligare med digitalt, det är snabbare respons pÃ¥ det man fotar. Och jag är otÃ¥lig och vill se resultatet direkt. Fotar man digitalt slipper man ocksÃ¥ känslan av slöseri (med film) när man experimenterar. Hela tiden har jag tänkt skaffa en digital systemkamera, men jag har alltid prioriterat bort det bland saker att lägga pengarna pÃ¥. En kamera är bara till mig, min leksak, inte till sÃ¥ mycket glädje för nÃ¥gon annan i familjen. Därför har den inte legat högt pÃ¥ listan över saker som ska köpas …

Men nu har jag fÃ¥tt tillgÃ¥ng till en digital systemkamera en tid … och häromdagen, när vi besökte en av orterna som Gud glömde (Karlskoga) kände jag ett enormt behov, för att inte säga ett oöverstigligt starkt begär, till en kraftigare telezoom än den som satt pÃ¥ kameran. Jag agerade rationellt och genomtänkt som jag brukar. Jag gick alltsÃ¥ in pÃ¥ ortens fotobutik och kollade vad som fanns. Jo, det fanns ett sÃ¥’nt objektiv jag ville ha. Jag kollade priset och insÃ¥g att det förmodligen skulle vara billigare att köpa det pÃ¥ nätet. Jag gick till biblioteket för att surfa runt och kolla. Självklart hittade jag billigare pÃ¥ nätet, 25 % billigare. Men … jag ville ha objektivet just dÃ¥! Inte om tre dagar när jag kommit hem.

Efter en kvarts funderande, promenerande hit och dit, överläggande … blev jag trött pÃ¥ min förnuftighet, bestämde mig pÃ¥ ett rationellt sätt för att just nu var det läge att tillÃ¥ta sig att vara wild and crazy. SÃ¥ jag gick och köpte objektivet. Och bestämde därmed i samma ögonblick att det är just det märket pÃ¥ kamera, som lÃ¥nekameran, som jag ska köpa.

Man får tänka på att en digitalkamera faktiskt är en investering som inte har särskilt stora driftkostnader. Ingen film, ingen framkallning. Man köper kanske lite delar till senare, lite fler objektiv, filter och liknande, ett batteri till, fler minneskort. Men det är strängt taget inte nödvändigt. Det är faktiskt en budgethobby att hålla på med foto nuförtiden! Det är t ex inte alls så dyrt som att ha motorcykelåkning som hobby!

Läs även andra bloggares åsikter om foto, semester, hobby, shopping

Detta inlägg, nedan, skrev jag för ett par-tre dagar sen, men uppladdningen misslyckades och just dÃ¥ hade jag inte tid att ta tag i det.  Nu hade jag det … Och jag laddar upp det av en anledning som strax skall blifva uppenbar.

Att gÃ¥ i favvo-bokhandeln är en plÃ¥ga, en uppvisning i självdisciplin. Det finns alldeles för mÃ¥nga intressanta böcker att köpa. Jag höll mig frÃ¥n att köpa tvÃ¥ böcker om digitalfoto, men jag klarade mig inte frÃ¥n att köpa “The Selfish Gene” av Richard Dawkins, en bok jag läst tidigare, men inte längre har i min ägo. Och jag ville ha, ha, ha! Den var dessutom väldigt billig mÃ¥ste jag säga, endast 160 kronor, vem kan motstÃ¥?

Ytterligare en bok slank med “Vetenskapsfilosofi” av Bengt Molander. Ordinare pris i bokhandeln 229 kronor, studentpris 142 kronor. Jag förbannade mig att jag inte hade med mig mina MedMera-premiecheckar som ger 10% rabatt i Akademibokhandeln, men blev ändÃ¥ ganska nöjd när kassörskan tog för givet att jag köpte den som just student till det lägre priset, utan att ens kräva studentleg eller vad man använder sig av nuförtiden för att bevisa sin studentikosa status. Av detta kan man dra flera slutsatser, om man är konspiratoriskt lagd, vilket jag inte är, men jag kan gissa hur jag skulle ha tänkt om jag vore konspiratoriskt lagd i alla fall.

1) Min semesterklädsel gjorde att jag snarast såg ut som en potentiell student, dessa kan ju numera vara i alla åldrar, än den businesskvinna jag egentligen är.

2) Ingen annan än de som går en kurs på filosofiska institutionen antas köpa en dylik bok (det fanns många exemplar, jag hoppas att ingen av studenterna som ska läsa kursen blir utan nu bara för att jag köpte en bok), varför kassörskan inte hade en tanke på att ta det högre priset.

3) Jag såg ut att vara en underbetald ingenjör och därför förbarmade sig kassörskan över min skrala kassa och min förmodade ständiga längtan efter förkovran och studier.

Av någon anledning känner jag att jag kanske inte behöver fördjupa mig över min tur i sammanhanget, utan kan vara glad och nöjd (nu kan man hitta dessa böcker billigare i någon internetbokhandel, men då går man också miste om att strosa bland bokhyllorna och bläddra i och lukta på böckerna) och mer koncentrera mig på nästa ha-begär, vilket utgörs av en digital systemkamera.

Förra Ã¥ret och detta Ã¥r har rosévinernas andel pÃ¥ systembolaget ökat markant, efter att ha fört en tynande tillvaro under mÃ¥nga Ã¥r … Förra Ã¥ret tror jag vi drack det vid tvÃ¥ tillfällen. I Ã¥r är vi redan uppe i test av fjärde sorten. Faktum är att vad jag minns, var det i slutet av Ã¥ttiotalet och början av nittiotalet som roséviner var sÃ¥där riktigt populära senast. Precis före finanskris och fastighetskris.

Finns det något samband, tro?!

Jag har för övrigt inte hittat något rosévin jag tycker är riktigt gott och är det bästa valet till den mat vi lagat, men det är alltid roligt att testa lite. 1994-1995 rynkade man på näsan åt rosévin, då var det högkonjunktur.

Summasummarum; Jag ska hålla koll på rosévinets popularitet som en indikator i min aktiestrategi!

Läs även andra bloggares åsikter om högkonjunktur, lågkonjunktur, rosévin, indikator

Tillgång till Internet på hotellet kostade 20 kr, om man köpte entimmeskort. Om man hellre ville ha konstant uppkoppling kostade det 150 kronor per dygn. Men jag kunde få de tre dygnen för 300 kronor, som ett bra pris, ett erbjudande receptionisten rekommenderade som det bästa. Jag valde att köpa några entimmeskort, till receptionistens enorma förvåning. Hur kunde jag neka ett så förmånligt erbjudande?!

Men för 300 kronor kunde jag ju köpa 15 entimmeskort, och femton timmar är kanske inte rimligt att sitta och surfa, pÃ¥ tre dygn, när man är pÃ¥ semester med familjen … Jag undrar hur han tänkte där, egentligen? Förmodligen inte alls, faktiskt.

För övrigt tycker jag det är hutlöst med 150 kronor per dygn för internetuppkoppling på ett hotell. Tror de att de har monopol, eller?

Läs även andra bloggares åsikter om internetuppkoppling, hotell

Jag känner att jag inte kan ägna mig Ã¥t framÃ¥tblickande verksamhet innan jag gjort upp med den forntida. Semester kan vara en tid för att lätta pÃ¥ bagaget, slänga gamla saker som bara medför volym men inget verkligt värde, varken rationellt eller känslomässigt. Jag är inte särskilt sentimental eller nostalgisk av mig, sÃ¥ att slänga gamla prylar är inget stort problem. Det är märkligt vad mycket grejer man samlar pÃ¥ sig bara för att man inte kan ta aktiva beslut om dem, eller bara för att de blir liggandes. Endel saker är roliga förstÃ¥s, men vad ska man egentligen med ett par 25 Ã¥r gamla spikskor till? Glo pÃ¥ för att minnas fornstora dagar pÃ¥ friidrottsarenan? Nä, det är inte min stil riktigt. Jag är fortfarande i bra form även om jag inte längre använder spikskor eller tävlar, sÃ¥ jag är nöjd med det. Jag löste problemet genom att fota de gamla skorna, sen slängde jag dem. Lägger jag dem dessutom ut bilden pÃ¥ nätet är den ju kvar för evigt! I princip …

Som belöning till mig själv när jag städat färdigt ska jag köpa lite fler aktier!

Läs även andra bloggares åsikter om nostalig, sentimentalitet, rensning, städning

Detta är det ett av de viktigare skälen till att jag är emot “konstruerat” pensionssparande; helt plötsligt kan nÃ¥gon regering fÃ¥ för sig att ändra villkor som gällde när man ingick avtalet.

Läs även andra bloggares åsikter om pensionssparande, avtal, regler

Mycket att göra på jobbet före semestern, och sen semesterresande har gjort att jag inte hängt med i detalj i börsens svängningar. Eller ska jag kanske skriva ras, som det visar sig när jag kollar vad som hänt med index, OMXS30, sen 1 juni.

Inflation, oljepris, konjunkturnedgång. Negativism, negativism.

Men, egentligen är det ju inget konstigt med det. Det går upp och ner, konjunkturen är dynamisk med olika tidskonstanter. Lite tråkigt, naturligtvis, att se sin portfölj minska i värde, men egentligen ska man ju vara glad, nu är det läge att köpa. Ett av lägena att köpa. Man får se vad som ändrats för egen del. Räntorna går upp, bensinpriset likaså, och maten blir dyrare. Det blir lite mindre man kan spara varje månad. Möjligen. Men i princip är det ju bara att fortsätta som förut, se till att ekonomin håller.

Och … tänka efter hur man ska fÃ¥ bästa möjliga hävstÃ¥ng till nästa högkonjunktur … Det är vad jag tänker göra nu.

Läs även andra bloggares åsikter om lågkonjunktur, börs, inflation, oljepris, sparande