Förmera - om privat ekonomi

Att tjäna pengar på sitt bloggande är det många som vill. Och det är inget att säga om det, i princip. Om folk tjänar pengar på egna meriter, på eget material. Så bra!

Men om man försöker tjäna pengar på andras material, då tycker jag man bär sig riktigt illa åt.

Kolla detta inlägg, med fyra reklamlänkar efter rubriken;

Texten direkt efter reklamlänkarna är plagierad från försäkringskassans sida (välj en mening och googla, hela meningen är ordagrant kopierad), från ett par olika dokument. Inte ens en referens, länk, till försäkringskassans sida finns.

DÃ¥ligt, Familjeekonomi.se!

Läs även andra bloggares åsikter om plagiat, referenser

Som jag skrev häromdagen var jag förvÃ¥nad över att Glycorex föll sÃ¥ mycket i det allmänna raset. Orimligt mycket, tyckte jag, och spekulerade i att belÃ¥nade portföljer var tvungna sälja. Själv passade jag pÃ¥ att utöka mitt innehav i Glycorex, när det nu blev ett sÃ¥’nt fyndläge. Och jag kunde se aktierna stiga över 15% under gÃ¥rdagen. Nice. Men, jag antar man fÃ¥r vara nöjd i stunder, pÃ¥ mÃ¥ndag är det nog dags för ras igen. Jag tror inte pÃ¥ lugn pÃ¥ marknaden pÃ¥ ett bra tag, och strategin nu fÃ¥r vara att fyndköpa när tillfälle gives.

Läs även andra bloggares åsikter om Glycorex, fyndköp, aktiestrategi

I finansiellt oroliga tider som dessa är det kanske inte läge att impulsshoppa, men jag kunde inte låta bli!

Det var sÃ¥här, att jag i godan ro körde mot jobbet imorse, tänkandes, i vanlig ordning, pÃ¥ att lösa dagens uppgifter, samt nÃ¥gra frÃ¥n gÃ¥rdagen. När jag körde förbi JET sÃ¥g jag att 95 oktan kostade 12.74! Jag ställde mig pÃ¥ bromsen och kastade mig över ratten och sladdade in pÃ¥ macken pÃ¥ hÃ¥ret frÃ¥n att köra in i en annan bil. Häromdagen kostade bensinen 13.44, och även om den kostade 13.14 när jag tankade senast och det var inte länge sen, skadade det ju inte att fylla pÃ¥ bensin för ett sÃ¥dan’t fyndpris, tänkte jag pÃ¥ brÃ¥kdelen av en mikrosekund!

30 liter tankande jag, vilket betyder att jag tjänade 21 kronor mot att tanka 70 öre dyrare! Sällan har jag varit så nöjd när jag kört från en bensinmack!

För övrigt läcker min gamle trotjänare olja, från hydrauliken i kopplingen. Jag ska fixa det imorgon (dvs pilla lite på slangarna och glo under motorhuven). Men jag tänker inte byta bil! Nu har det blivit en envis kamp! Grannarna har nämligen den otrevliga vanan att smacka upp sin bildörr i min bil, vilket ytterligare minskar mitt intresse för bilköp tills jag har en anständig parkeringsplats till bilen.

Läs även andra bloggares åsikter om bensinpris, bil

Centralbankscheferna har vi kunnat namnet pÃ¥ en tid, eftersom vi är intresserade av om de höjer vÃ¥ra lÃ¥neräntor. Men nu är tiderna sÃ¥’na att vi till och med lär oss namnen pÃ¥ olika länders finansministrar.

“The key thing to home owners is to keep the stability of the banking system.”

sa Storbritanniens finansminister Alistair Darling i TV nyss.

Är du orolig för att drabbas av finanskrisen, frågade aftonbladet. Hälften av de som svarade är oroliga att drabbas, andra hälften inte. Jag trodde nog att fler skulle vara bekymrade, trots allt. Antingen sitter man säkert med goda marginaler, säkert jobb och inget behov av att realisera sitt aktiekapital de närmsta tio åren. Eller också begriper man ingenting.

Jag har suttit lugnt i båten med mina aktier och fonder hittills. Jag har sett över framförallt aktieinnehavet, som är större än fondinnehavet, och konstaterat gång på gång att det är bra företag som just nu blivit billiga. Min aktieportfölj har gått ner knappt 10 % sen årsskiftet, det känns som en insignifikant nedgång i dagens läge.

Som jag ser det, jag får kanske tänka igenom det lite mer, är inget av de företag jag har särskilt beroende av bankerna. De har goda, relativt konjunkturokänsliga affärer, och den nedgång de ändå råkar ut för beror mest på marknadens allmänt hispiga humör.

Tillväxtföretag borde drabbas mest, både med tanke på att deras finanser kan vara mer skakiga än de etablerade företagens, men också för att det är de aktierna man belånar sin portfölj för, för att skaffa sig större hävstång med chans till kraftiga uppgångar. Det är kanske vad vi ser i Glycorex nu, som gått ner kraftigt flera dagar, och jag kan inte begripa varför. Kanske har de dåliga finanser, som de insatta känner till, annars ser jag ingen anledning alls att sälja förutom anledningen att man måste göra sig av med sin belånade portfölj. Jag gjorde faktiskt tvärtom, och la in köporder på Glycorex idag, till ett väldigt bra pris.

Dessutom sålde jag samtliga fonder, utom en. Med fonder har jag resonerat som så att jag har bara fonder på utländska marknader, Asien, Afrika, Latinamerika och Ryssland. Hög risk. Och jag har ingen kontroll på vilka aktier fonderna består av, det kan vara bankaktier och oljeaktier och annat som är känsligt för rådande finanskris. Jag tror det kommer att ta lite tid för dessa marknader att hämta sig, så jag valde att sälja nu, och avvakta. Den fond jag har behållit och ökat i är Franklin US Opportunities. Det känns rätt att köpa en fond på den marknad som leder krisen, den amerikanska, och som handlas i dollar. Jag avser köpa andelar vid lite olika tillfällen framöver. Dessutom tänker jag leta efter en läkemedelsfond som kan vara trevlig i detta läge.

För tillfället känner jag mig nöjd.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, aktier, fonder, börs, strategi

Lehman Brothers ansöker om konkursskydd. Ingen vill ens köpa banken verkar det som. Hur kunde det gå så illa? Vilket högt spel man spelat, med krediter och obskyra, svårgenomskådliga finansiella instrument.

Finansiella instrument är värre än 2001: A Space Odyssé med datorn HAL, i alla fall ser det ut så. För en utomstående tycks det som att ingen riktigt begriper hur allting hänger ihop, och det är som att det finns en organism med eget, okontrollerbart, liv, mitt i finanssystemet.

De senaste åren har priserna på bostäder skenat till rena fantasinivåer, med hjälp av de nästan löjligt låga räntorna. Och i USA lånar de ut pengar på extremt skakiga grunder med visionen om egna hem som en mänsklig rättighet, som om den vore en del av självständighetsförklaringen. Stigande priser när efterfrågan på allt ökar. Till slut nås en gräns, man har inte råd att köpa mer i denna uppåtgående spiral. Inbromsning, arbetslöshet, man kan inte betala räntor. Och plötsligt går spiralen åt andra hållet, mycket snabbare.

Är det sÃ¥ tokigt egentligen, det som händer? Om man sansar sig lite och tar ett kliv tillbaka frÃ¥n de hetsande rubrikerna om Ras och Nattmörker. Ja … kanske kommer räntorna att stiga lite till att börja med. Men om man har lite marginaler där borde det inte bli alltför bekymmersamt. Jag skulle bli förvÃ¥nad om vi talar 500 % i styrränta som 1992, och 30% i rörlig ränta under nÃ¥gra dagar. Hur är det med jobbet dÃ¥? Arbetslöshet är ocksÃ¥ en risk, dÃ¥ kommer förmÃ¥gan att betala räntan att kraftigt minska.

Men, om man har ett jobb som är någorlunda konjunkturoberoende, eller i alla fall har attraktiva meriter, är det som händer nu enbart av godo. Huspriserna stagnerar, det kanske till och med blir lite större utbud av hus så småningom. Och även om man redan har ett hus, som också stagnerar i pris, men har för avsikt att byta, är det ingen större fara. Särskilt inte om man tänker byta till ett som är större/dyrare. Även om priserna faller med lika stor del, kommer prisskillnaden i absoluta kronor att minska, och det är ju bara bra.

Inte ens bland mina aktier tänker jag göra sÃ¥ mycket, jag har inga bankaktier, utan mest bioteknik/medicinteknik, och mitt favvoverkstadsbolag ABB. Jag tänker nog vikta om lite bland fonderna och köpa mer mot amerikanska marknanden, det borde vara läge där ganska snart …

Jag följer utvecklingen med spänning, och hoppas att det inte finns mumifierade lik i finansbolagens garderober.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskollaps, lehman brothers, bostadmarknaden, arbetslöshet

Då och då brukar jag skriva något nedsättande om mediebilden LS, eftersom jag tycker hon skriver så korkat. Ja, det jag läst i alla fall, är väl bäst att tillägga, och det är inte mycket. Nu verkar det vara dags att skriva något igen. Det var ju det där med krönikorna i Svenska Dagbladets näringlivsbilaga. Jag kan ju inte bara vara negativ och förutsätta att de ska vara usla, eller hur? Jag måste ju faktiskt ge det en chans och se hur det faller ut.

Så jag läste de två krönikorna jag hittade. I den första, Annorlunda som affärsidé, skriver LS förvånat över den uppmärksamhet hon fick i medierna som nybliven företagare förra våren, och hur hennes liv förändrades dramatiskt. Hon drar därefter slutsatsen att företagare är arbetsmarknadens bögar. (Jag antar att till och med LS är medveten om att Jenny med fotmassagen inte skulle generera samma storm i media, och att Jennys liv inte skulle förändras lika dramatiskt när hon kommer ut som företagare. Jag tror inte heller att Jenny skulle vara det lilla samhällets bög, med sin fotmassage. Men det är olika det där, antagligen.) LS fortsätter:

“Företagare betraktas som avvikare och ses som personer som valt en skum och udda livsstil. De är inte sÃ¥ mÃ¥nga men de sticker ut, provocerar och är ofta oerhört idérika och nyskapande.”

Och efter diverse anekdoter kommer vi fram till poängen:

” Ta ett djupt andetag, satsa allt och kasta dig pÃ¥ det där tÃ¥get.”

Ja, det var väl en bra uppmaning, kan man tycka. Förväntad och inte särskilt nyskapande, provokativ eller annorlunda. Så bra.

Jag läser nästa krönika, Trista idéer vinner i längden. Jaha? Förra gången var det de oerhört idérika och nyskapande personerna som var de avvikande entreprenörerna. I denna krönika citerar LS en riskkapitalist:

“Vi letar egentligen mer efter duktiga och erfarna entreprenörer än bra affärsidéer!”

Vad hände med satsa allt och kasta dig på tåget? Och vad hände med de nyskapande idéerna? Nu ska det vara tråkiga idéer och erfarna entreprenörer.

Hur ska du ha det egentligen, LS? Det hänger inte ihop.

Själv håller jag på att tänka ut affärsidéernas perpetuum mobile, som ska arbeta sig själv. Varför nöja sig med mindre?

Indignationen är stor. SCB har räknat fel. Det kan ha kostat oss miljarder i ränteutgifter. På årsbasis. Påstås det i de artiklar som vibrerar av upprördhet. Eller är det bara blodhundarnas förtjusning över en räknemiss?

0,1 procentenheter fel i juni och 0,3 procentenheter fel i juli.

Jag som är vän av statistiska beräkningar vill givetvis reda ut begreppen här. Och den första fråga jag ställer mig är, hur anger SCB inflationen, hur stor är noggrannheten i beräkningen? Vilka fel i indata, fel i modeller räknar man med?

För det andra, är inte Riksbankens inflationsmål 2 %? Det är långt ifrån till och med 4.1 %, faktiskt.

För det tredje, hur kunde det bli en miljard? Antag att 4 miljoner människor har 500 000 kronor i lÃ¥n var. Och det mÃ¥ste betraktas som ganska överskattat. Det handlar väl om fem dagar sedan styrräntan höjdes? Antag att bankerna var snabba och höjde lika mycket samma dag 0,25 procentenheter. DÃ¥ har för dessa 5 dagar dessa personer en ökad ränta pÃ¥ 17 kronor, dvs 68 miljoner kronor. Högt räknat. Och förvisso utan skatteavdrag. Jaha … en miljard pÃ¥ Ã¥rsbasis. Hur mÃ¥nga gÃ¥nger kommer SCB med inflationsstatistik, hur ofta ändrar riksbanken räntan?

Så, ska jag bli upprörd nu alltså?

Ja, det blir jag. Jag jag blir upprörd över ekonomiredaktioner som tillÃ¥ter sÃ¥’n tramsjournalistik. SCB hade fel i en modell, so what? Hur mÃ¥nga andra modeller tror du att de att det finns fel i? Hur stora fel tror du att det finns i mätdata? Just det.

Därmed inte sagt att SCB inte ska räkna så rätt det bara går, men skriv hellre en artikel som diskuterar felkällor och inflationssiffrornas noggrannhet, än hetsa upp folk mer över räntor. Vad tjänar det till?

Vilka icke-artiklar!

Jag varken köper eller säljer aktier eller fonder just nu. Jag avvaktar. Helst skulle jag nog köpa något, oklart vad. I USA räddas bolåneinstitut, i alla fall tillfälligt, och av lättnad stiger index över 3 % på den svenska börsen. Med tanke på att det ena dagen är katastrof och förnyad finansoro (hur många gånger kan den förnyas) och andra dagen rally över lättnader, undrar jag hur bankerna kunde stiga så mycket som 8 % idag. Vem köpte då? Är det de som sitter och väntar på vändningen? Det gäller att vara med? Man vill inte tjuvstarta, men visst hänger man på om någon tjuvstartar, för säkerhetsskull.

När det gäller tjuvstarter på 100 meterslopp ligger bara den som tjuvstartar risigt till. När det gäller aktiehandel är det nästan tvärtom, det är de som inte hänger med som kan ligga risigt till. Om det var tjuvstart, köpte de för dyrt. Å andra sidan, om det nu var det verkliga startskottet på den efterlängtade uppgången är chanserna störst om man är med snabbt, precis som för loppet. Det är en fråga om att göra en sannolikhetsbedömning, helt enkelt (nej, jag ska inte exemplifiera med en formel, hur entydigt och uppenbart det än skulle vara). Med tanke på att det just nu verkar handla mest om hysterisk beteendepsykologi, och massbeteenden är viktiga för aktiekursernas riktning, kanske man kan använda derivatan på kursrörelserna för att gissa sig till nästa hysteriska utbrott.

Om man tycker det är OK att betala 8 % mer för en bankaktie idag än i fredags, så borde det betyda att man tror ganska mycket på en uppgång. Jag tror att jag därmed hittat ett eget litet verktyg för detta. Om svängningarna ökar (dvs förändringarna har högre och högre amplituder) i stigande trend, så borde det sannolikt tala för kommanda uppgång.

Nu undrar jag för det första om jag hittat på det där själv, eller om jag läst det någonstans. Jag håller båda teorioerna för troliga. För det andra undrar jag om jag ska ta och kolla om index ser ut på det sättet, eller inte. För det tredje kommer jag inte att göra någonting just nu oavsett resultat av mina eventuella kvasistudier.

Och detta är resultatet, index sen den 1:a augusti. Det verkar gå tvärtemot min ovan beskrivna teori. Jaja, man kan naturligtvis inte veta hur det ska gå, det där med teknisk analys ska man allt ta med en nypa salt:

Hög nota för rörlig ränta, skriver DI, och gratulerar de som band sina räntor sommaren 2005. Vilket jag gjorde för delar av mitt bolån. En fjärdedel är bunden i två år till, det är ganska bra för tillfället. Men jag var med på den tiden när räntorna var 12-13 % (visserligen med annat ränteavdrag) och till och med högre i perioder, och jag minns hur fantastiskt det var när räntorna sjönk under 10 %, så känner jag mig inte jättebekymrad över ränteläget än (även om det självklart är trist när räntan ökar). Jag glädjer mig istället åt att priserna på hus inte längre rusar iväg på orimligt sätt (även fast man ser mäklare som sätter fantasipriser på endel hus), och tänker mig att bida lite tid och hoppas hitta drömhuset på ett års sikt.

Det är planen i dagens hysteriska kris- och kaosrubriksekonomi.