Förmera - om privat ekonomi

Några minuter före börsens stängning för året kom jag på att jag nog borde sälja av några förluster. Lätt panik. Jag loggade in, läste igenom listan och bestämde mig för att sälja Studsvik (som av en händelse var sist i listan). Sagt och gjort. Kärnkraftsbranschen har framtiden för sig, i alla fall som det ser ut nu, men projekten är svåra, långa och svårplanerade, jag är inte säker på att Studsvik som företag är framgångsrikt den närmaste tiden. Man kan säga att köpet av Studsvik är en lärdom om skillnaden i bransch och företag.

Det gamla året är inte helt summerat, riktlinjerna för det nya året är inte helt uppdragna. Inse friheten i det. Vad ska jag hitta på? Givetvis planeras för stordåd 2009, riktigt exakt vad vet jag inte än.

Läs även andra bloggares åsikter om Studsvik, aktier, 2008, 2009, privatekonomi

Jul kan bli en dyr historia. Det är mat, kanske lite extra dekorationer till heminredningen, och julklappar förstås.

Uttaget ur kassan drar lätt iväg, jag är svag för sÃ¥’nt som barnen vill ha. Deras julklappar slutade pÃ¥ ungefär dubbelt sÃ¥ mycket som jag hade tänkt mig. Men dÃ¥ köpte jag ju ocksÃ¥ praktiska saker som de behöver och skulle ha fÃ¥tt i alla fall … inbillar jag mig själv, som tandborste och lite kläder, till exempel.

Julaftonen tillbringades annars med att installera WoW på två datorer och att trösta ledsna söner eftersom vi efter en stund insåg att proceduren istället för att ta en rimlig timme skulle ta närmare ett orimligt dygn! Hur kan det vara möjligt?! Det är helt uselt av tillverkaren att inte ge ut nya versioner, utan tvinga folk att ladda ner patchar på många fler GigaByte än spelet är från början! När vi stängt av peer-to-peer uppladdningen (som vi inte upptäckte förrän efter ungefär tolv timmars nedladdning och lite läsande på nätet) gick det något snabbare och efter 18 timmar var installationerna klara. Då hade jag gått upp ett par gånger mitt i natten för att klicka OK på något ställe också, vilket annars skulle stoppat proceduren.

Fruktansvärt dåligt, är mitt omdöme. I forum jag läste verkade det som om användarna lugnt accepterar detta, det verkar nästan som det ingår i spelets magi att det ska ta lång tid att installera. Man baxnar, var är konsumentkraften? *grrrr*

Häromdagen skrev jag om lursparande, om mitt återupptäckta depåkonto. Idag upptäckte jag att jag skrev ungefär samma inlägg för något halvår sen, att jag då också glömt bort detta konto. Och dessemellan har jag alltså glömt det och återupptäckt det igen!

Det får därmed anses bevisat att lursparande är en effektiv metod att spara. Det är nästan så jag känner att jag bör belöna mig själv på något vis för denna flitighet! Det känns nästan som det skulle kunna vara en Nobelprismetodik i ekonomisk planering, eller hur?

Det senaste halvåret, eller kanske längre tid, har jag känt att jag legat lågt med i alla fall investerarviljan. Jag har varit nästan helt passiv med mina aktier och fonder, varken sålt eller köpt. Jag har knappt ens kollat till mina depåer och fondkonton, eftersom jag vetat att det åtminstone gått ner. Eftersom jag vetat vad jag haft har det i alla fall inte varit total katastrof, häromdagen kollade jag att mina aktier gått ner ca 25 %, vilket ju i alla fall slår index, om man ska vara positiv, har jag tillåtit mig att vara medvetet passiv på obestämd tid.

Men nu känner jag hur det börjar ploppa upp lite investerarlusta igen. Undrar om det beror pÃ¥ min nästan magiska intuition, att det faktiskt kommer att se ljusare ut nästa Ã¥r, eller om det bara är normal “nytt-Ã¥r-nya-tag“-känsla?

Jag räknade på sparandet och kom fram till att med lite luft i kalkylerna bör sparandet kunna ökas till ca 28 % av nettoinkomsten. Vilket vore väldigt trevligt. Jag ska genast göra om överföringarna så att detta förverkligas från januari. Då räknade jag med att jag och mina tre barn på halvtid kommer att behöva 12 000 kr/mån att spendera på mat, bensin, fritidsaktiviteter, kläder och annat mer eller mindre onödigt. Boendet är betalt då, liksom bilförsäkring, bilservice, fritids. TV/telefon/bredband räknar jag till driftkostnader. Och sambon får göra egen kalkyl (eller så erbjuder jag mig att göra den också ;-)).

Så smått har mina tankar börjat vandra över till ekonomiplanering för nästa år. Möjligheten till lång sammanhängande ledighet med litet uttag av semesterdagar tänker jag utnyttja och följdaktligen blir det en ledighet på nära tre veckor. Och då ska man väl hinna med att se över ekonomi, göra årsbokslut och lägga upp planerna för nästa år.

Jag leker med tankar pÃ¥ att öka sparandet. Jag gillar att överraska mig själv. Till exempel gjorde jag igÃ¥r upptäckten, eller snarare Ã¥terupptäckten, av ett depÃ¥konto. Jag visste sÃ¥klart att jag hade det, men det har inte funnits aktivt i mina tankar pÃ¥ ett Ã¥r. Och sparandet pÃ¥ det, en tusenlapp i mÃ¥naden, Ã¥terkom förstÃ¥s som en glad överraskning. Jag tänkte bestämma mig för att öka sparandet, med nÃ¥gra tusenlappar. Inte för att jag gjort noggranna överväganden och sett att det finns uttrymme för det, utan tvärtom … man gör av med det man har tillgängligt, och har man mindre tillgängligt borde man göra av med mindre pengar. Och pengar försvinner inte av sparande, de finns ju där. Och med min förmÃ¥ga att glömma bort de pengar som sparas, borde det finnas goda förutsättningar att lurspara till mig själv!

Jag skulle vilja, under en period, pröva att leva på det som banken tycker att man ska ha kvar att leva på för att få lån. En summa jag tycker är ganska låg. Om vi ska leva på det blir det många sköna pengar att spara nämligen. Och de pengarna som sparas kunde ju få gå till det framtida huset som vi aldrig tycks hitta. Eller något annat trevligt, för all del. Antagligen kommer jag att få göra undantag direkt eftersom det förmodligen inte antas att man pendlar med bil till sin arbetsplats. Men den eftergiften kommer jag att göra. Trots att jag har god koll på var vi gör av med pengar på, har jag svårt att se vad som kan sparas in. Jag tycker inte alls vi är slösaktiga nämligen.

Ett intressant experiment!

Läs även andra bloggares åsikter om Sparande, årsbokslut, strategi, privatekonomi

I USA sänker de styrräntan till något tal ganska nära noll! Det låter helt otroligt på något sätt. Det låter som att man inte kommer att kunna göra något alls i fortsättningen för att styra ekonomin. Så som vi är vana att se kausaliteten i alla fall, styrräntor upp eller ner, boräntar upp eller ner, inflation ner eller upp.

Nu ska man hitta på andra innovativa idéer för att få bukt med ekonomin. In med pengar i systemet. Man undrar lite varifrån de där pengarna egentligen kommer. Kommer det att bli ännu mer komplicerat nu? Ännu större risker för oförutsedda återkopplingar i olika delar av ekonomin? Går det att styra konjunkturen eller går det inte? Tänk om man skapar instabilitet i systemet! Var och en med lite reglertekniska insikter inser fallgroparna med återkopplade system.

Men jag måste erkänna att det är lite spännande tider vi lever i!

Idag gick jag in på min aktiedepå som jag inte besökt på ganska lång tid. Det har varit en tanke med det, det har varit av rent psykologiska skäl i nedgången. För att hålla fast vid min strategi när jag bestämt mig för att det faktiskt är en bra fördelning. Jag gick in och undersökte läget eftersom jag behövde bestämma mig för vad jag ska göra med teckningsoptionerna i Getinge. Jag tecknade. Och jag blev varse att mina Academedia förökat sig i enlighet med Bures utdelning. Trevligt. Depån har gått ner med 18 %, inte alls lika illa som det kunde ha varit. Dessutom påmindes jag om min lilla extradepå som jag nästan glömt bort. Där hade det inte hänt mycket, en mycket liten nedgång, vilket beror på att den består av en USA-fond som jag köpte när dollarn var låg, samt aktier i Glycorex som står ganska still, och kontanter.

Strategin inför årsskiftet är att ta några förluster och sänka skatten, måste bara undersöka det lite närmre. På det hela taget är katastrofscenariot för tillfället inte fullt så katastrofalt alltså.

Trevligt.

Vi går på husvisning för att inte komma av oss. Hittills har vi inte hittat något som stämt överens med alla randvillkor man som rutinerad husägare ställer.

Den senaste tiden har det inte direkt varit rusning pÃ¥ visningarna. De tre senaste visningarna har vi varit ensamma, inga andra intresserade har dykt upp. Det är lite skillnad mot hur det var för ett Ã¥r sen. Inte ens pÃ¥ de dyrare husen var vi helt ensamma. Jag frÃ¥gade mäklaren om det var trögt att sälja nu. Med tanke pÃ¥ att husen ligger ute länge till försäljning, och inte alltför sällan kommer ut igen med lägre priser, förväntade jag mig svaret “Det gÃ¥r lite trögare, priserna har fallit med XX %”. Men mäklaren var en gammal räv och spelade spelet väl. Med förvÃ¥nad uppsyn, precis som jag kom med en nyhet om turbulensen pÃ¥ finans- och arbetsmarknaden, svarade han “Nej, det har vi inte märkt nÃ¥got av alls, husen gÃ¥r fort”.

Jag utvecklade inte resonemanget, jag behöver inte. Det ena huset vi kollade idag hade fÃ¥tt ett bud, 20 % lägre än utropspriset. Det vi kollade häromveckan hade ocksÃ¥ fÃ¥tt ett bud … pÃ¥ ca 20 % lägre än utropspriset. Det andra huset vi kollade idag hade ingen bjudit pÃ¥ än. Jag skulle inte bli förvÃ¥nad om alla tre husen kommer ut igen, till lägre utropspris senare i vinter. DÃ¥ kanske vi är intresserade av det som inte fÃ¥tt nÃ¥got bud än. Men bara kanske. Det känns inte som man har brÃ¥ttom nu, och det känns inte som mäklarna lever i verkligheten.

Huset vi kollade på idag, hade dessutom en fantasikalkyl över kostnaderna.

Läs även andra bloggares åsikter om hus, boende, mäklare, lån, bokalkyl

Idag har vi försökt göra vad vi kan för att mildra lågkonjunkturens annalkande mörker. Så länge man har jobb och inkomster bör man bidra till tillväxt och konsumtionssamhällets fortlevnad och leva på marginalen. Sålunda tittade vi på splitter nya motorcyklar till mycket bra priser som vi eventuellt kunde ställa i garaget under vintern. Vi tittade på TV-apparater, vi skulle nog kunna köpa två stycken. Vi har ju inte en enda platt-TV och egentligen alldeles för få TV-apparater i ett hushåll för fem personer. Ja, och så tittade vi på datorer. En stationär och en bärbar till behöver vi.

Eller behöver och behöver … det är bara en frÃ¥ga om definitioner.

Dagens utgift blev 2o kronor för två kaffe. Vilket gigantiskt misslyckande!

Läs även andra bloggares åsikter om konsumtion, motorcykel, dator, TV

Jag blev bestört när jag körde hem från jobbet efter att ha varit avskuren från nyheter hela dagen. Regeringen ger miljarder till bilindustrin! Av vilken anledning då? Varför ska man göra konstgjord andning på en verksamhet som uppenbarligen inte är lönsam, alternativt misskött?

Ett enda skäl till dessa miljarder  finns det, och det är om man bedömer att risken är högre för att det blir mycket dyrare för skattebetalarna på kort och lång sikt att låta Volvo gå i graven än att rädda företaget. Att Sverige ska ha en bilindustri kan inte vara ett självändamål. Det kan inte vara ett giltigt skäl till att dalta med bilindustrin.

Att närproducera mat är ett självändamål, men att vi ska producera egna bilar inom landets gränser kan inte vara det. Så high-tech är det inte att utveckla bilar. Nej, låt bilindustrin gå i graven, om den nu inte klarar sig, och satsa dessa miljarder på verklig high-tech, till exempel medicinsk forskning och energiforskning. Det vore mer value for the money, enligt min ödmjuka uppfattning.

Idag har jag tankat för 9,99 kronor! 400 kronors minskad kostnad på månadsbasis jämfört med för några månader sen!

Elräkningen var  30 % lägre denna månad jämfört med förra månaden!

Det enda som saknas nu är en bra strategi för aktiesparandet i detta ekonomiska läge …

Läs även andra bloggares åsikter om elräkning, bensin, konjunktur, aktiesparande

Räntorna sjunker. Inflationen går ner. Bostadspriser sjunker, man kan i lugn och ro fundera över sitt boende utan stress vid visning och budgivning. Bensinpriset sjunker. Det finns faktiskt många fördelar med lågkonjunktur, sånär som på att aktiesparandet går lite skralt. Och under förutsättning att man har jobb.

SÃ¥ om jobbet är säkert, i den mÃ¥n nÃ¥got kan vara säkert, kan man faktiskt njuta av lÃ¥gkonjunkturens lÃ¥ngsammare tempo. Man slipper bli stressad över att inte “hänga med“, det är helt enkelt ingen vidare brÃ¥dska med nÃ¥got. Det är nu man har tid att fundera och positionera sig för nästa uppgÃ¥ng. Kanske köpa lite aktier här och där, kanske betala av pÃ¥ lÃ¥net.

Ska man köpa bil verkar det ju vara guldläge nu. I den mån det kan vara guldläge att köpa något som bara förstör kapital. Men kanske kan man få bilen lite billigare än annars? Det var våldsamt tomt i bilhallen senast jag var och provsatt en bil, för några veckor sen.

Snart är det nyÃ¥r, det är läge att “vända aktierna”. Sälja, ta förluster och köpa tillbaka. Det minskar i alla fall skatten litegrann, även om man inte har vinster att kvitta mot.

Reparera huset kanske man skulle passa pÃ¥ att göra? Med infört rotavdrag och avslagen byggmarknad fÃ¥r man ju bÃ¥de dra av arbetskostnader och kanske fÃ¥r man ett bättre bud än för ett Ã¥r sen. Jag är glad jag inte gjorde bytet av fasad förra Ã¥ret som jag tänkt, jag hann helt enkelt inte med. Jag tar det i vÃ¥r istället. SÃ¥vida vi inte hittar drömhuset och lÃ¥ter nästa ägare ta hand om fasaden …

Man måste se det positiva innan skräcken för de svarta rubrikerna drar iväg med en.

Men om man nu måste göra av med frustrationer, kan man göra det här: Avreagera dig!

Läs även andra bloggares åsikter om lågkonjunktur, strategier, boende, jobb, lån, avreagera

Nu är jag förbannad. PÃ¥ vem? PÃ¥ de dryga bankerna förstÃ¥s, som tjänat enorma pengar de senaste Ã¥ren. Men nu gÃ¥r dÃ¥ligt pÃ¥ grund av vidlyftiga affärer, och “mÃ¥ste” ta ut ännu mer i räntegap. Jag har satt om ett lÃ¥n, den 1 december, 3 mÃ¥naders rörlig ränta. Jag förhandlade med banken som utlovade en ränterabatt.

Inte nog med att bankerna påpassligt sänker räntor den 2:a, man får förmoda att de flesta lån sätts om den 1:a vilket gör att de tjänar en hel månads räntegap till på ett fiffigt sätt, på ganska många kunder. Den utlovade rabatten uteblev visst den med. Jag är mer än lovligt trött på Handelsbanken.