Förmera - om privat ekonomi

Jul kan bli en dyr historia. Det är mat, kanske lite extra dekorationer till heminredningen, och julklappar förstås.

Uttaget ur kassan drar lätt iväg, jag är svag för sÃ¥’nt som barnen vill ha. Deras julklappar slutade pÃ¥ ungefär dubbelt sÃ¥ mycket som jag hade tänkt mig. Men dÃ¥ köpte jag ju ocksÃ¥ praktiska saker som de behöver och skulle ha fÃ¥tt i alla fall … inbillar jag mig själv, som tandborste och lite kläder, till exempel.

Julaftonen tillbringades annars med att installera WoW på två datorer och att trösta ledsna söner eftersom vi efter en stund insåg att proceduren istället för att ta en rimlig timme skulle ta närmare ett orimligt dygn! Hur kan det vara möjligt?! Det är helt uselt av tillverkaren att inte ge ut nya versioner, utan tvinga folk att ladda ner patchar på många fler GigaByte än spelet är från början! När vi stängt av peer-to-peer uppladdningen (som vi inte upptäckte förrän efter ungefär tolv timmars nedladdning och lite läsande på nätet) gick det något snabbare och efter 18 timmar var installationerna klara. Då hade jag gått upp ett par gånger mitt i natten för att klicka OK på något ställe också, vilket annars skulle stoppat proceduren.

Fruktansvärt dåligt, är mitt omdöme. I forum jag läste verkade det som om användarna lugnt accepterar detta, det verkar nästan som det ingår i spelets magi att det ska ta lång tid att installera. Man baxnar, var är konsumentkraften? *grrrr*

Idag har vi försökt göra vad vi kan för att mildra lågkonjunkturens annalkande mörker. Så länge man har jobb och inkomster bör man bidra till tillväxt och konsumtionssamhällets fortlevnad och leva på marginalen. Sålunda tittade vi på splitter nya motorcyklar till mycket bra priser som vi eventuellt kunde ställa i garaget under vintern. Vi tittade på TV-apparater, vi skulle nog kunna köpa två stycken. Vi har ju inte en enda platt-TV och egentligen alldeles för få TV-apparater i ett hushåll för fem personer. Ja, och så tittade vi på datorer. En stationär och en bärbar till behöver vi.

Eller behöver och behöver … det är bara en frÃ¥ga om definitioner.

Dagens utgift blev 2o kronor för två kaffe. Vilket gigantiskt misslyckande!

Läs även andra bloggares åsikter om konsumtion, motorcykel, dator, TV

Jag blev bestört när jag körde hem från jobbet efter att ha varit avskuren från nyheter hela dagen. Regeringen ger miljarder till bilindustrin! Av vilken anledning då? Varför ska man göra konstgjord andning på en verksamhet som uppenbarligen inte är lönsam, alternativt misskött?

Ett enda skäl till dessa miljarder  finns det, och det är om man bedömer att risken är högre för att det blir mycket dyrare för skattebetalarna på kort och lång sikt att låta Volvo gå i graven än att rädda företaget. Att Sverige ska ha en bilindustri kan inte vara ett självändamål. Det kan inte vara ett giltigt skäl till att dalta med bilindustrin.

Att närproducera mat är ett självändamål, men att vi ska producera egna bilar inom landets gränser kan inte vara det. Så high-tech är det inte att utveckla bilar. Nej, låt bilindustrin gå i graven, om den nu inte klarar sig, och satsa dessa miljarder på verklig high-tech, till exempel medicinsk forskning och energiforskning. Det vore mer value for the money, enligt min ödmjuka uppfattning.

Idag har jag tankat för 9,99 kronor! 400 kronors minskad kostnad på månadsbasis jämfört med för några månader sen!

Elräkningen var  30 % lägre denna månad jämfört med förra månaden!

Det enda som saknas nu är en bra strategi för aktiesparandet i detta ekonomiska läge …

Läs även andra bloggares åsikter om elräkning, bensin, konjunktur, aktiesparande

Räntorna sjunker. Inflationen går ner. Bostadspriser sjunker, man kan i lugn och ro fundera över sitt boende utan stress vid visning och budgivning. Bensinpriset sjunker. Det finns faktiskt många fördelar med lågkonjunktur, sånär som på att aktiesparandet går lite skralt. Och under förutsättning att man har jobb.

SÃ¥ om jobbet är säkert, i den mÃ¥n nÃ¥got kan vara säkert, kan man faktiskt njuta av lÃ¥gkonjunkturens lÃ¥ngsammare tempo. Man slipper bli stressad över att inte “hänga med“, det är helt enkelt ingen vidare brÃ¥dska med nÃ¥got. Det är nu man har tid att fundera och positionera sig för nästa uppgÃ¥ng. Kanske köpa lite aktier här och där, kanske betala av pÃ¥ lÃ¥net.

Ska man köpa bil verkar det ju vara guldläge nu. I den mån det kan vara guldläge att köpa något som bara förstör kapital. Men kanske kan man få bilen lite billigare än annars? Det var våldsamt tomt i bilhallen senast jag var och provsatt en bil, för några veckor sen.

Snart är det nyÃ¥r, det är läge att “vända aktierna”. Sälja, ta förluster och köpa tillbaka. Det minskar i alla fall skatten litegrann, även om man inte har vinster att kvitta mot.

Reparera huset kanske man skulle passa pÃ¥ att göra? Med infört rotavdrag och avslagen byggmarknad fÃ¥r man ju bÃ¥de dra av arbetskostnader och kanske fÃ¥r man ett bättre bud än för ett Ã¥r sen. Jag är glad jag inte gjorde bytet av fasad förra Ã¥ret som jag tänkt, jag hann helt enkelt inte med. Jag tar det i vÃ¥r istället. SÃ¥vida vi inte hittar drömhuset och lÃ¥ter nästa ägare ta hand om fasaden …

Man måste se det positiva innan skräcken för de svarta rubrikerna drar iväg med en.

Men om man nu måste göra av med frustrationer, kan man göra det här: Avreagera dig!

Läs även andra bloggares åsikter om lågkonjunktur, strategier, boende, jobb, lån, avreagera

Jag passade på att köpa några fler ABB häromdagen. Annars händer just ingenting. Jag tänker inte sälja, jag bara väntar. Det går inte att ha någon mer aktiv plan, eftersom hela börsen svajar. Ja, den aktiva planen är isåfall att se till att spara mer helt enkelt. Se över ekonomin. Kolla hus. Ta det lugnt.

När det händer så mycket på finansmarknaden finns det egentligen mycket att skriva om. Borde göra. Men det mesta är bara spekulationer. Bank efter bank har gjort av med pengar, och jag grubblar och grubblar på hur mycket pengar som egentligen finns, och var någonstans balansen gick åt skogen. Det är lätt att ta till någon matematisk/reglerteknisk förklaring om olinjära, instabila system, men det är mer intressant att se vad som händer just nu.

I princip har inget ändrats, ekonomiskt för mig, det senaste året. Räntorna har stigit, min lön har stigit, bensinpriset går upp och ner, jag är inte beroende av pengarna i mitt aktie- och fondsparande. Just nu. Alltså kunde jag sitta här och rulla tummarna och vänta på bättre tider. Och det är vad jag gör, men det är ju så tråkigt!

Att tjäna pengar på sitt bloggande är det många som vill. Och det är inget att säga om det, i princip. Om folk tjänar pengar på egna meriter, på eget material. Så bra!

Men om man försöker tjäna pengar på andras material, då tycker jag man bär sig riktigt illa åt.

Kolla detta inlägg, med fyra reklamlänkar efter rubriken;

Texten direkt efter reklamlänkarna är plagierad från försäkringskassans sida (välj en mening och googla, hela meningen är ordagrant kopierad), från ett par olika dokument. Inte ens en referens, länk, till försäkringskassans sida finns.

DÃ¥ligt, Familjeekonomi.se!

Läs även andra bloggares åsikter om plagiat, referenser

Centralbankscheferna har vi kunnat namnet pÃ¥ en tid, eftersom vi är intresserade av om de höjer vÃ¥ra lÃ¥neräntor. Men nu är tiderna sÃ¥’na att vi till och med lär oss namnen pÃ¥ olika länders finansministrar.

“The key thing to home owners is to keep the stability of the banking system.”

sa Storbritanniens finansminister Alistair Darling i TV nyss.

Hög nota för rörlig ränta, skriver DI, och gratulerar de som band sina räntor sommaren 2005. Vilket jag gjorde för delar av mitt bolån. En fjärdedel är bunden i två år till, det är ganska bra för tillfället. Men jag var med på den tiden när räntorna var 12-13 % (visserligen med annat ränteavdrag) och till och med högre i perioder, och jag minns hur fantastiskt det var när räntorna sjönk under 10 %, så känner jag mig inte jättebekymrad över ränteläget än (även om det självklart är trist när räntan ökar). Jag glädjer mig istället åt att priserna på hus inte längre rusar iväg på orimligt sätt (även fast man ser mäklare som sätter fantasipriser på endel hus), och tänker mig att bida lite tid och hoppas hitta drömhuset på ett års sikt.

Det är planen i dagens hysteriska kris- och kaosrubriksekonomi.

Semestern är slut, och jag bidrar återigen till landets BNP. Det är dags att styra in ekonomin i fållan igen och minska på extravaganser och utsvävningar. Det är dags att återigen förundras över börsens märkliga upp- och nergångar, kriser hit och kriser dit. Och ljusglimtar emellanåt.

Jag drömde en fruktansvärd dröm inatt. Jag drömde att jag redan tagit ut all min semester, när jag skulle ha min egentliga semester! Bara för att jag tagit ut åtta veckors semester på försommaren skulle väl inte det betyda att jag inte kunde ha åtta veckor på sensommaren/hösten också? Drömde jag.

Nu är jag i och för sig löjligt förtjust i mitt jobb,och jag tyckte faktiskt det var roligt att komma tillbaka och kavla upp ärmarna igen. Men semester är aldrig fel.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har semestern präglats av en viss Wild and Crazyness gällande användandet av sparade pengar. Jag har Ã¥terupptagit en gammal hobby som man kan spendera mycket pengar pÃ¥, om man vill. Foto. Det finns ingen gräns för hur dyra objektiv och andra tillbehör som kan köpas. Men det är roligt, och roligt mÃ¥ste man fÃ¥ ha. OcksÃ¥. Eller mest kanske …

Ofta när det gäller att spendera pengar, tänker jag på nyttan för familjen med att spendera dem. Det har inget med offer-mentalitet eller martyr-skap att göra alls. Det bara är så, jag prioriterar sällan saker som bara jag har roligt av. I alla fall inte om det är dyra leksaker. En dyr digital systemkamera med flera objektiv, det är mest en leksak för mig, tänkte jag. Men, det visar sig ha positiva effekter för resten av familjen också! Barnen fick börja använda min gamla kompaktkamera och deras glädje över nyupptäckt kreativitet och möjligheter när de gör filmer, ruta för ruta, om gosedjurens liv och leverne är helt obetalbar!

Planerna för hösten är annars att spara mer, och att försöka se över möjligheterna till passiva inkomster. Jag har nämligen kommit på att jag faktiskt tänker skaffa oss det där huset med stor altan, öppen spis och supermodernt kök som jag går och drömmer om.

Jag måste berömma mig med att oftast handla (både när det gäller allmänt agerande och shopping) genomtänkt och välöverlagt, med väl underbyggd motivation. Oftast. Men häromdagen blev jag så arg på mig själv för att jag gör så. Ibland måste man faktiskt få vara lite wild and crazy!

Foto är ett av mina större intressen. När jag köpte en ny digital kompaktkamera för tre Ã¥r sen, slutade jag använda min analoga systemkamera. Det är helt enkelt mycket roligare med digitalt, det är snabbare respons pÃ¥ det man fotar. Och jag är otÃ¥lig och vill se resultatet direkt. Fotar man digitalt slipper man ocksÃ¥ känslan av slöseri (med film) när man experimenterar. Hela tiden har jag tänkt skaffa en digital systemkamera, men jag har alltid prioriterat bort det bland saker att lägga pengarna pÃ¥. En kamera är bara till mig, min leksak, inte till sÃ¥ mycket glädje för nÃ¥gon annan i familjen. Därför har den inte legat högt pÃ¥ listan över saker som ska köpas …

Men nu har jag fÃ¥tt tillgÃ¥ng till en digital systemkamera en tid … och häromdagen, när vi besökte en av orterna som Gud glömde (Karlskoga) kände jag ett enormt behov, för att inte säga ett oöverstigligt starkt begär, till en kraftigare telezoom än den som satt pÃ¥ kameran. Jag agerade rationellt och genomtänkt som jag brukar. Jag gick alltsÃ¥ in pÃ¥ ortens fotobutik och kollade vad som fanns. Jo, det fanns ett sÃ¥’nt objektiv jag ville ha. Jag kollade priset och insÃ¥g att det förmodligen skulle vara billigare att köpa det pÃ¥ nätet. Jag gick till biblioteket för att surfa runt och kolla. Självklart hittade jag billigare pÃ¥ nätet, 25 % billigare. Men … jag ville ha objektivet just dÃ¥! Inte om tre dagar när jag kommit hem.

Efter en kvarts funderande, promenerande hit och dit, överläggande … blev jag trött pÃ¥ min förnuftighet, bestämde mig pÃ¥ ett rationellt sätt för att just nu var det läge att tillÃ¥ta sig att vara wild and crazy. SÃ¥ jag gick och köpte objektivet. Och bestämde därmed i samma ögonblick att det är just det märket pÃ¥ kamera, som lÃ¥nekameran, som jag ska köpa.

Man får tänka på att en digitalkamera faktiskt är en investering som inte har särskilt stora driftkostnader. Ingen film, ingen framkallning. Man köper kanske lite delar till senare, lite fler objektiv, filter och liknande, ett batteri till, fler minneskort. Men det är strängt taget inte nödvändigt. Det är faktiskt en budgethobby att hålla på med foto nuförtiden! Det är t ex inte alls så dyrt som att ha motorcykelåkning som hobby!

Läs även andra bloggares åsikter om foto, semester, hobby, shopping

Detta inlägg, nedan, skrev jag för ett par-tre dagar sen, men uppladdningen misslyckades och just dÃ¥ hade jag inte tid att ta tag i det.  Nu hade jag det … Och jag laddar upp det av en anledning som strax skall blifva uppenbar.

Att gÃ¥ i favvo-bokhandeln är en plÃ¥ga, en uppvisning i självdisciplin. Det finns alldeles för mÃ¥nga intressanta böcker att köpa. Jag höll mig frÃ¥n att köpa tvÃ¥ böcker om digitalfoto, men jag klarade mig inte frÃ¥n att köpa “The Selfish Gene” av Richard Dawkins, en bok jag läst tidigare, men inte längre har i min ägo. Och jag ville ha, ha, ha! Den var dessutom väldigt billig mÃ¥ste jag säga, endast 160 kronor, vem kan motstÃ¥?

Ytterligare en bok slank med “Vetenskapsfilosofi” av Bengt Molander. Ordinare pris i bokhandeln 229 kronor, studentpris 142 kronor. Jag förbannade mig att jag inte hade med mig mina MedMera-premiecheckar som ger 10% rabatt i Akademibokhandeln, men blev ändÃ¥ ganska nöjd när kassörskan tog för givet att jag köpte den som just student till det lägre priset, utan att ens kräva studentleg eller vad man använder sig av nuförtiden för att bevisa sin studentikosa status. Av detta kan man dra flera slutsatser, om man är konspiratoriskt lagd, vilket jag inte är, men jag kan gissa hur jag skulle ha tänkt om jag vore konspiratoriskt lagd i alla fall.

1) Min semesterklädsel gjorde att jag snarast såg ut som en potentiell student, dessa kan ju numera vara i alla åldrar, än den businesskvinna jag egentligen är.

2) Ingen annan än de som går en kurs på filosofiska institutionen antas köpa en dylik bok (det fanns många exemplar, jag hoppas att ingen av studenterna som ska läsa kursen blir utan nu bara för att jag köpte en bok), varför kassörskan inte hade en tanke på att ta det högre priset.

3) Jag såg ut att vara en underbetald ingenjör och därför förbarmade sig kassörskan över min skrala kassa och min förmodade ständiga längtan efter förkovran och studier.

Av någon anledning känner jag att jag kanske inte behöver fördjupa mig över min tur i sammanhanget, utan kan vara glad och nöjd (nu kan man hitta dessa böcker billigare i någon internetbokhandel, men då går man också miste om att strosa bland bokhyllorna och bläddra i och lukta på böckerna) och mer koncentrera mig på nästa ha-begär, vilket utgörs av en digital systemkamera.

Förra Ã¥ret och detta Ã¥r har rosévinernas andel pÃ¥ systembolaget ökat markant, efter att ha fört en tynande tillvaro under mÃ¥nga Ã¥r … Förra Ã¥ret tror jag vi drack det vid tvÃ¥ tillfällen. I Ã¥r är vi redan uppe i test av fjärde sorten. Faktum är att vad jag minns, var det i slutet av Ã¥ttiotalet och början av nittiotalet som roséviner var sÃ¥där riktigt populära senast. Precis före finanskris och fastighetskris.

Finns det något samband, tro?!

Jag har för övrigt inte hittat något rosévin jag tycker är riktigt gott och är det bästa valet till den mat vi lagat, men det är alltid roligt att testa lite. 1994-1995 rynkade man på näsan åt rosévin, då var det högkonjunktur.

Summasummarum; Jag ska hålla koll på rosévinets popularitet som en indikator i min aktiestrategi!

Läs även andra bloggares åsikter om högkonjunktur, lågkonjunktur, rosévin, indikator

Tillgång till Internet på hotellet kostade 20 kr, om man köpte entimmeskort. Om man hellre ville ha konstant uppkoppling kostade det 150 kronor per dygn. Men jag kunde få de tre dygnen för 300 kronor, som ett bra pris, ett erbjudande receptionisten rekommenderade som det bästa. Jag valde att köpa några entimmeskort, till receptionistens enorma förvåning. Hur kunde jag neka ett så förmånligt erbjudande?!

Men för 300 kronor kunde jag ju köpa 15 entimmeskort, och femton timmar är kanske inte rimligt att sitta och surfa, pÃ¥ tre dygn, när man är pÃ¥ semester med familjen … Jag undrar hur han tänkte där, egentligen? Förmodligen inte alls, faktiskt.

För övrigt tycker jag det är hutlöst med 150 kronor per dygn för internetuppkoppling på ett hotell. Tror de att de har monopol, eller?

Läs även andra bloggares åsikter om internetuppkoppling, hotell

Jag känner att jag inte kan ägna mig Ã¥t framÃ¥tblickande verksamhet innan jag gjort upp med den forntida. Semester kan vara en tid för att lätta pÃ¥ bagaget, slänga gamla saker som bara medför volym men inget verkligt värde, varken rationellt eller känslomässigt. Jag är inte särskilt sentimental eller nostalgisk av mig, sÃ¥ att slänga gamla prylar är inget stort problem. Det är märkligt vad mycket grejer man samlar pÃ¥ sig bara för att man inte kan ta aktiva beslut om dem, eller bara för att de blir liggandes. Endel saker är roliga förstÃ¥s, men vad ska man egentligen med ett par 25 Ã¥r gamla spikskor till? Glo pÃ¥ för att minnas fornstora dagar pÃ¥ friidrottsarenan? Nä, det är inte min stil riktigt. Jag är fortfarande i bra form även om jag inte längre använder spikskor eller tävlar, sÃ¥ jag är nöjd med det. Jag löste problemet genom att fota de gamla skorna, sen slängde jag dem. Lägger jag dem dessutom ut bilden pÃ¥ nätet är den ju kvar för evigt! I princip …

Som belöning till mig själv när jag städat färdigt ska jag köpa lite fler aktier!

Läs även andra bloggares åsikter om nostalig, sentimentalitet, rensning, städning

Nu har semestern börjat, och vi har börjat planera lite resande. Kostnader antecknas för att en bra skattning ska kunna göras, och för att få lite kontroll på semesterbudgeten. Rimliga poster:

• hotell
• bilresa
• mat ute
• nöjen

Sen måste man ta hand om det som är hemma, och för att slippa strula med grannar och post, beställer jag lagring av posten.

Men, det finns ytterligare utgifter som man inte fÃ¥r glömma … lyxsemestern för undulaterna, dvs inkvartering i djuraffären, dÃ¥ ingen i omgivningen tycks känna sig manad att ens för en vecka omhänderta de tre skönsjungande skönheterna. Varför har helt plötsligt alla “planer”?? Märkligt. NÃ¥ja, en vecka med likasinnade kan man väl unna de smÃ¥ djuren. Det blir ca 500 kronor för den nya posten i semesterbudgeten.

Läs även andra bloggares åsikter om semester, budget, undulater

• Clint Eastwood och Sex in the City dubbade till tyska är fantastiskt roande.
• Endel flygplatser är roligare än andra.
• Man ska ta reda pÃ¥ var fotbolls-EM gÃ¥r innan man reser nÃ¥gonstans.
• Konjak är gott.
• Det är inte sÃ¥ kul att börsen gÃ¥r ner.