Förmera - om privat ekonomi

Så smått har mina tankar börjat vandra över till ekonomiplanering för nästa år. Möjligheten till lång sammanhängande ledighet med litet uttag av semesterdagar tänker jag utnyttja och följdaktligen blir det en ledighet på nära tre veckor. Och då ska man väl hinna med att se över ekonomi, göra årsbokslut och lägga upp planerna för nästa år.

Jag leker med tankar pÃ¥ att öka sparandet. Jag gillar att överraska mig själv. Till exempel gjorde jag igÃ¥r upptäckten, eller snarare Ã¥terupptäckten, av ett depÃ¥konto. Jag visste sÃ¥klart att jag hade det, men det har inte funnits aktivt i mina tankar pÃ¥ ett Ã¥r. Och sparandet pÃ¥ det, en tusenlapp i mÃ¥naden, Ã¥terkom förstÃ¥s som en glad överraskning. Jag tänkte bestämma mig för att öka sparandet, med nÃ¥gra tusenlappar. Inte för att jag gjort noggranna överväganden och sett att det finns uttrymme för det, utan tvärtom … man gör av med det man har tillgängligt, och har man mindre tillgängligt borde man göra av med mindre pengar. Och pengar försvinner inte av sparande, de finns ju där. Och med min förmÃ¥ga att glömma bort de pengar som sparas, borde det finnas goda förutsättningar att lurspara till mig själv!

Jag skulle vilja, under en period, pröva att leva på det som banken tycker att man ska ha kvar att leva på för att få lån. En summa jag tycker är ganska låg. Om vi ska leva på det blir det många sköna pengar att spara nämligen. Och de pengarna som sparas kunde ju få gå till det framtida huset som vi aldrig tycks hitta. Eller något annat trevligt, för all del. Antagligen kommer jag att få göra undantag direkt eftersom det förmodligen inte antas att man pendlar med bil till sin arbetsplats. Men den eftergiften kommer jag att göra. Trots att jag har god koll på var vi gör av med pengar på, har jag svårt att se vad som kan sparas in. Jag tycker inte alls vi är slösaktiga nämligen.

Ett intressant experiment!

Läs även andra bloggares åsikter om Sparande, årsbokslut, strategi, privatekonomi

Subprimelån i USA? Pyttsan, glöm det. Det är Lejonet i kamp med Saturnus som orsakat turbulensen på finansmarknaden.

Det är alltid skönt att få reda på de verkliga orsakerna till olika fenomen. Ja, så att man kan ge sig på grundorsaken, liksom. Av någon anledning känns det besvärligare att göra något åt Saturnus bana än att ordna likviditet till världens banker. Men jag vet inte. Ingen har väl försökt antar jag. Lite typ Armageddon i verkligheten skulle nog göra susen, tror jag.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, subprime, bolån, astrologi, armageddon

Centralbankscheferna har vi kunnat namnet pÃ¥ en tid, eftersom vi är intresserade av om de höjer vÃ¥ra lÃ¥neräntor. Men nu är tiderna sÃ¥’na att vi till och med lär oss namnen pÃ¥ olika länders finansministrar.

“The key thing to home owners is to keep the stability of the banking system.”

sa Storbritanniens finansminister Alistair Darling i TV nyss.

Är du orolig för att drabbas av finanskrisen, frågade aftonbladet. Hälften av de som svarade är oroliga att drabbas, andra hälften inte. Jag trodde nog att fler skulle vara bekymrade, trots allt. Antingen sitter man säkert med goda marginaler, säkert jobb och inget behov av att realisera sitt aktiekapital de närmsta tio åren. Eller också begriper man ingenting.

Jag har suttit lugnt i båten med mina aktier och fonder hittills. Jag har sett över framförallt aktieinnehavet, som är större än fondinnehavet, och konstaterat gång på gång att det är bra företag som just nu blivit billiga. Min aktieportfölj har gått ner knappt 10 % sen årsskiftet, det känns som en insignifikant nedgång i dagens läge.

Som jag ser det, jag får kanske tänka igenom det lite mer, är inget av de företag jag har särskilt beroende av bankerna. De har goda, relativt konjunkturokänsliga affärer, och den nedgång de ändå råkar ut för beror mest på marknadens allmänt hispiga humör.

Tillväxtföretag borde drabbas mest, både med tanke på att deras finanser kan vara mer skakiga än de etablerade företagens, men också för att det är de aktierna man belånar sin portfölj för, för att skaffa sig större hävstång med chans till kraftiga uppgångar. Det är kanske vad vi ser i Glycorex nu, som gått ner kraftigt flera dagar, och jag kan inte begripa varför. Kanske har de dåliga finanser, som de insatta känner till, annars ser jag ingen anledning alls att sälja förutom anledningen att man måste göra sig av med sin belånade portfölj. Jag gjorde faktiskt tvärtom, och la in köporder på Glycorex idag, till ett väldigt bra pris.

Dessutom sålde jag samtliga fonder, utom en. Med fonder har jag resonerat som så att jag har bara fonder på utländska marknader, Asien, Afrika, Latinamerika och Ryssland. Hög risk. Och jag har ingen kontroll på vilka aktier fonderna består av, det kan vara bankaktier och oljeaktier och annat som är känsligt för rådande finanskris. Jag tror det kommer att ta lite tid för dessa marknader att hämta sig, så jag valde att sälja nu, och avvakta. Den fond jag har behållit och ökat i är Franklin US Opportunities. Det känns rätt att köpa en fond på den marknad som leder krisen, den amerikanska, och som handlas i dollar. Jag avser köpa andelar vid lite olika tillfällen framöver. Dessutom tänker jag leta efter en läkemedelsfond som kan vara trevlig i detta läge.

För tillfället känner jag mig nöjd.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, aktier, fonder, börs, strategi

Lehman Brothers ansöker om konkursskydd. Ingen vill ens köpa banken verkar det som. Hur kunde det gå så illa? Vilket högt spel man spelat, med krediter och obskyra, svårgenomskådliga finansiella instrument.

Finansiella instrument är värre än 2001: A Space Odyssé med datorn HAL, i alla fall ser det ut så. För en utomstående tycks det som att ingen riktigt begriper hur allting hänger ihop, och det är som att det finns en organism med eget, okontrollerbart, liv, mitt i finanssystemet.

De senaste åren har priserna på bostäder skenat till rena fantasinivåer, med hjälp av de nästan löjligt låga räntorna. Och i USA lånar de ut pengar på extremt skakiga grunder med visionen om egna hem som en mänsklig rättighet, som om den vore en del av självständighetsförklaringen. Stigande priser när efterfrågan på allt ökar. Till slut nås en gräns, man har inte råd att köpa mer i denna uppåtgående spiral. Inbromsning, arbetslöshet, man kan inte betala räntor. Och plötsligt går spiralen åt andra hållet, mycket snabbare.

Är det sÃ¥ tokigt egentligen, det som händer? Om man sansar sig lite och tar ett kliv tillbaka frÃ¥n de hetsande rubrikerna om Ras och Nattmörker. Ja … kanske kommer räntorna att stiga lite till att börja med. Men om man har lite marginaler där borde det inte bli alltför bekymmersamt. Jag skulle bli förvÃ¥nad om vi talar 500 % i styrränta som 1992, och 30% i rörlig ränta under nÃ¥gra dagar. Hur är det med jobbet dÃ¥? Arbetslöshet är ocksÃ¥ en risk, dÃ¥ kommer förmÃ¥gan att betala räntan att kraftigt minska.

Men, om man har ett jobb som är någorlunda konjunkturoberoende, eller i alla fall har attraktiva meriter, är det som händer nu enbart av godo. Huspriserna stagnerar, det kanske till och med blir lite större utbud av hus så småningom. Och även om man redan har ett hus, som också stagnerar i pris, men har för avsikt att byta, är det ingen större fara. Särskilt inte om man tänker byta till ett som är större/dyrare. Även om priserna faller med lika stor del, kommer prisskillnaden i absoluta kronor att minska, och det är ju bara bra.

Inte ens bland mina aktier tänker jag göra sÃ¥ mycket, jag har inga bankaktier, utan mest bioteknik/medicinteknik, och mitt favvoverkstadsbolag ABB. Jag tänker nog vikta om lite bland fonderna och köpa mer mot amerikanska marknanden, det borde vara läge där ganska snart …

Jag följer utvecklingen med spänning, och hoppas att det inte finns mumifierade lik i finansbolagens garderober.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskollaps, lehman brothers, bostadmarknaden, arbetslöshet

Jag varken köper eller säljer aktier eller fonder just nu. Jag avvaktar. Helst skulle jag nog köpa något, oklart vad. I USA räddas bolåneinstitut, i alla fall tillfälligt, och av lättnad stiger index över 3 % på den svenska börsen. Med tanke på att det ena dagen är katastrof och förnyad finansoro (hur många gånger kan den förnyas) och andra dagen rally över lättnader, undrar jag hur bankerna kunde stiga så mycket som 8 % idag. Vem köpte då? Är det de som sitter och väntar på vändningen? Det gäller att vara med? Man vill inte tjuvstarta, men visst hänger man på om någon tjuvstartar, för säkerhetsskull.

När det gäller tjuvstarter på 100 meterslopp ligger bara den som tjuvstartar risigt till. När det gäller aktiehandel är det nästan tvärtom, det är de som inte hänger med som kan ligga risigt till. Om det var tjuvstart, köpte de för dyrt. Å andra sidan, om det nu var det verkliga startskottet på den efterlängtade uppgången är chanserna störst om man är med snabbt, precis som för loppet. Det är en fråga om att göra en sannolikhetsbedömning, helt enkelt (nej, jag ska inte exemplifiera med en formel, hur entydigt och uppenbart det än skulle vara). Med tanke på att det just nu verkar handla mest om hysterisk beteendepsykologi, och massbeteenden är viktiga för aktiekursernas riktning, kanske man kan använda derivatan på kursrörelserna för att gissa sig till nästa hysteriska utbrott.

Om man tycker det är OK att betala 8 % mer för en bankaktie idag än i fredags, så borde det betyda att man tror ganska mycket på en uppgång. Jag tror att jag därmed hittat ett eget litet verktyg för detta. Om svängningarna ökar (dvs förändringarna har högre och högre amplituder) i stigande trend, så borde det sannolikt tala för kommanda uppgång.

Nu undrar jag för det första om jag hittat på det där själv, eller om jag läst det någonstans. Jag håller båda teorioerna för troliga. För det andra undrar jag om jag ska ta och kolla om index ser ut på det sättet, eller inte. För det tredje kommer jag inte att göra någonting just nu oavsett resultat av mina eventuella kvasistudier.

Och detta är resultatet, index sen den 1:a augusti. Det verkar gå tvärtemot min ovan beskrivna teori. Jaja, man kan naturligtvis inte veta hur det ska gå, det där med teknisk analys ska man allt ta med en nypa salt:

Mycket att göra på jobbet före semestern, och sen semesterresande har gjort att jag inte hängt med i detalj i börsens svängningar. Eller ska jag kanske skriva ras, som det visar sig när jag kollar vad som hänt med index, OMXS30, sen 1 juni.

Inflation, oljepris, konjunkturnedgång. Negativism, negativism.

Men, egentligen är det ju inget konstigt med det. Det går upp och ner, konjunkturen är dynamisk med olika tidskonstanter. Lite tråkigt, naturligtvis, att se sin portfölj minska i värde, men egentligen ska man ju vara glad, nu är det läge att köpa. Ett av lägena att köpa. Man får se vad som ändrats för egen del. Räntorna går upp, bensinpriset likaså, och maten blir dyrare. Det blir lite mindre man kan spara varje månad. Möjligen. Men i princip är det ju bara att fortsätta som förut, se till att ekonomin håller.

Och … tänka efter hur man ska fÃ¥ bästa möjliga hävstÃ¥ng till nästa högkonjunktur … Det är vad jag tänker göra nu.

Läs även andra bloggares åsikter om lågkonjunktur, börs, inflation, oljepris, sparande

Som jag trodde häromdagen skulle Ericsson presentera en relativt bra rapport. Jag trodde att den i vanlig ordning inte skulle ha sÃ¥ stor inverkan pÃ¥ kursen, i alla fall inte om rapporten var positiv. Men där hade jag fel. Och det var inte lite som hände med aktiekursen! Jag har inga aktier i Ericsson, men väl nÃ¥gra stycken, 17 närmare bestämt, i Investor. Och Ericssons rapport pÃ¥verkade ocksÃ¥ Investor pÃ¥ ett positivt sätt. Det börjar faktiskt se ganska trevligt ut i depÃ¥n igen. Och jag är shoppingsugen. Antingen ska jag fylla pÃ¥ med nÃ¥got jag redan har, eller sÃ¥ ska jag köpa nytt. Det är alltid roligare att köpa nytt än begagnat … Men det blir nog inte Ericsson.
Min redeyeblogg om Ericssons kursuppgång:

Vårkänslor för Ericsson

Läs även andra bloggares åsikter om Ericsson, aktier, börsen, investera, redeye

Index föll med 1 % idag, men min aktiedepå gick upp med 0,7 %. Sådana dagar ska man ta vara på, riktigt känna in och känna med. Spara undan för sämre dagar. Komma ihåg den nöjda känslan. Det är ju faktiskt som att min egen depå gått upp 1,7 %!

Det är framförallt trotjänaren ABB som stÃ¥r för uppgÃ¥ngen. Hur trÃ¥kigt det än kan lÃ¥ta med ABB … det är min bästa aktie i alla fall. NÃ¥ja, min bästa aktieaffär är EpiCept, för ett Ã¥r sen. Men mitt bästa innehav är ABB. Och BioGaia. Och AcadeMedia. Och nÃ¥gra surdegar finns det allt. Investor ligger visserligen pÃ¥ plus och skvalpar, men … det händer ju inte mycket där precis. TrÃ¥kigt!

Jag har inga aktier i vare sig Ericsson, TeliaSonera eller Volvo, vars superfredag anses ödesdiger, varför det blir en relativt lugn dag för mig imorgon. Fast … alla andra aktier kommer väl att dras med av vad som händer för dessa storföretag.

Nu ska vi se. De rapporterar en lönefredag. En vÃ¥rdag, det kommer troligen att vara underbart väder imorgon, i alla fall i Stockholmstrakten. Det är nästan sÃ¥ att man kan misstänka att de lagt rapporterna imorgon för att mildra effekterna … ve och fasa, de kommer att vara dÃ¥liga! Förutom för Ericsson, gissar jag. Jag tror de kommer att presentera en bra rapport. Men det spelar ju ingen roll vad Ericsson gör, aktien gÃ¥r i alla fall ner.

OK … nu kunde man ju inte veta att det kommer att bli vackert väder imorgon, den dagen man bestämde rapportdatum, men sannolikheten mÃ¥ste ju ha ansetts ganska hög för detta faktum.

Lite spännande dag blir det …

Min start-portfölj i börs-SM har inte haft någon lysande utveckling hittills, vilket är tragiskt med tanke på att jag tänker vinna. Dags att göra något åt det alltså. Min portfölj innehöll från början BioGaia, SkiStar, Scania och Biotage. Av någon anledning lyckades Aktieinvest köpa på sig dessa aktier just en dag när de hade en tillfällig topp, jag fattar faktiskt inte riktigt hur köpkurserna kan ha blivit så höga som de är. Inte för att jag har haft stenkoll varje sekund, men lite koll höll jag under inköpsperioden. Men det är inget att göra åt, utan nu är det framåt som gäller. Mina tankar kring valet av aktier beskriver jag i detta inlägg.

Biotage kanske kommer att köpas upp, men hittills har de gått ner och jag kan inte vänta längre, alltså åker den ur portföljen. Scania, efter turbulensen med VW:s köp, går samma väg. BioGaia behåller jag, liksom SkiStar. In i portföljen kommer EpiCept, som är ett synnerligen spekulativt val, de har sjunkit med ca 90% på ett år, och Intrum Justitia.

Här är inte läge för några djupare analyser, utan chansningar och gissningar på vilka aktier som kan gå riktigt bra i år. Det handlar om att gissa förhoppningar och tro. Förra året gick spelbolagen bra. Kommer de att gå lika bra i år?

För att vinna behöver aktieportföljen ungefär dubbla sitt värde, gissar jag. För att få en känsla för hur aktierna behöver stiga gör jag ett litet räkneexperiment för BioGaia och EpiCept.

I torsdags, den 17:e april, var slutkursen för BioGaia 34,20 kr. Jag tycker att en ökning med 150 % vore bra för min tävlingsportfölj, dvs den 10 december 2008, på tävlingens slutdag ska kursen vara minst 84,70 kr. Jag kan beräkna en linjär tillväxt för aktiekursen, så att jag t ex varje måndag kan kolla att slutkursen för BioGaia följer planen (dvs att öka 150% under året). Nu fluktuerar kurserna endel och jag vill ju inte sälja i onödan på en tillfällig avvikelse från tillväxtkurvan, så jag beräknar BioGaias standardavvikelse sedan årsskiftet, den är 1,65 kronor (baserad på en linjär anpassning som medelvärde). Med vanlig intervallskattning för en normalfördelad stokastisk variabel, kan man beräkna att aktiekursen, om den följer planen, med 95 % sannolikhet kommer att variera inom intervallet +/- 1,96*s. Så jag ansätter en gräns just för -1,96*s. Om aktiekursen går under den linjen, byter jag ut den. Det får bli min strategi.

Grafen visar BioGaias kursutveckling från årsskiftet till 17 april (den gröna linjen). Om man extrapolerar medelutvecklingen linjärt kommer den att följa den röda linjen och nå en slutkurs om 53,30 kronor den 10:e december. Men jag vill ju ha 150% avkastning, och då ska aktiekursen följa den blå (översta) linjen. Den lila linjen, parallell med den blå är -1,96*s-linjen, den som avgör om jag ska sälja eller behålla. Jag anser det inte fullständigt orimligt att aktien någon gång under året ska börja följa en brantare lutning, så än så länge behåller jag BioGaia.

När jag gör motsvarande beräkning för EpiCept, som jag just tagit in i portföljen, ser det ganska roligt ut:

Fortsätter aktiekursen som i början av året kommer EpiCepts aktiekurs att kollapsa i juni. EpiCept måste vända och följa den gröna kurvan, för att den ska nå målet om 150% avkastning under året. Slutkursen kommer då att vara 7,10 kronor. På fundamentala grunder vet jag inte alls om det är rimligt, med tanke på att företaget just nu har problem att få ett av sina läkemedel godkänt i Europa. Men, som spekulation känns det inte alls orimligt. Och för att vinna måste man nog göra endel spekulativa köp. Det duger inte att köpa ABB eller Getinge tror jag, som jag gör till min långsiktiga portfölj.

När jag kollar pÃ¥ de aktier som man kan välja pÃ¥ i Börs-SM, märker jag ocksÃ¥ att jag gärna hÃ¥ller mig till de bolag jag kollat pÃ¥ förut och har lite “känsla” (mer eller mindre inbillad) för. De som ligger i topp i Börs-SM har företag som NeoNet och Digital Vision i sina portföljer … men jag har ingen känsla alls för ett företag som jobbar med förbättrad bildbehandling, även om jag förmodligen kan förstÃ¥ algoritmerna för det. Jag har ingen känsla för hur eftertraktat det är, jag har ingen känsla för om utvecklingen för företaget kommer att fortsätta. Vilket betyder att jag hÃ¥ller mig till min kända bioteknikskara av aktier. Det är en klar begränsning.

Läs även andra bloggares åsikter om Börs-SM, aktier, privatekonomi, strategier

Flera av de resonemang jag lyssnade på igårkväll om aktiemarknaden var synnerligen intressanta. T ex det som handlade om nuvarande värdering på börsen. Index har sjunkit sådär 30 % (en vanligt florerande siffra som jag inte kollat upp exakt) sedan toppen, och många företag har starkt pressade aktiekurser.

Vi kan därmed fÃ¥ se endel uppköp, förutspÃ¥ddes. Uppköp brukar vara trevligt för aktiekursen, för enskilda aktieägare, sÃ¥vida de inte gÃ¥r till som i Scania. Ska man satsa pÃ¥ att hitta uppköpskandidater dÃ¥? Rekommendationen frÃ¥n talarna var att inte ge sig pÃ¥ en sÃ¥dan strategi, dÃ¥ den är väldigt riskfylld. “Antingen tjänar man pengar, eller sÃ¥ förlorar man pengar“, som nÃ¥gon sa. Det pÃ¥stÃ¥ende kan man väl säga täcker hela spännvidden i att göra aktieaffärer. Som vanligt fÃ¥r man försöka sig pÃ¥ en gissning, eller bedömning av sannolikheter och konsekvenser.

Men visst blir man lite sugen på att hitta de där uppköpskandidaterna, när man ser vad som händer med aktiekursen i Sigma, TietoEnator och som idag i Telia Sonera? Med tanke på den trista händelseutvecklingen på börsen, och att aktiviteterna just nu mest handlar om övervakning, vore det roligt att krydda med några chansningar av den typen. För nöjets skulle kanske det räcker att bara leta?

När jag slösurfade runt lite på ekonomisajter, läste jag detta i DN:

Ã…nej, *suck*, vad trist, och en massa annat pessimistiskt hann jag tänka innan jag läste raden under: “Tokyo föll med 0,7 %. Investerare plockade hem vinster”

Föll med 0,7 % ???? Med en sådan rubrik hade jag förväntat mig 7 % nedgång! Minst! Fast det är klart, då skulle de ha en bild med japanska kamikaze-yuppies också.

När man har stora rubriker för en dylik normal index-rörelse, mÃ¥ste det betyda att man saknar nÃ¥got att skriva domedagsprofetior om … Jag kan se tvÃ¥ alternativ. Det ena är att alla börjar bli fullständigt utmattade och blasé pÃ¥ dessa kraftiga upp- och nergÃ¥ngar, sÃ¥ man skriver av slentrian stora rubriker. Det andra alternativet är betydligt trevligare, och det är att det vänder nu. Media försöker bara krama ur de sista dramatiska dropparna ur denna börsnedgÃ¥ng.

Det är dags att investera!

Jag brukar trilla in på jobbet vid niotiden för det mesta. Koppla in lap-topen och kolla in att allt funkar. Att allt funkar innebär även en kort stunds surfande, Dagens Industri, DN och Nordnet. Kolla hur starten på börsdagen ser ut.

Men, på senare tid har det varit mycket ståhej på jobbet, man blir fångad direkt på morgonen av någon som vill veta något eller säga något eller be mig göra något. Det är möten, och för all del vanligt jobb som kräver mycket tänkande. Så jag har inte riktigt hunnit med att hålla mig helt uppdaterad. Och det är ganska hälsosamt, märker jag. Min aktiedepå fungerar som jag har tänkt, på lite längre sikt. Jag kollar av att det fortfarande ser ut att vara rätt företag, att förutsättningarna inte ändrats, då och då, och så gör jag saker på lång sikt istället. I dagarna, vid månadsskifte, är det dags att kolla av att det fortfarande ser bra ut, ja för alla utom EpiCept då. Pytsa in pengar som blir över, och köpa något mer kanske.

För den sakens skulle behöver man inte kolla börskurserna en gÃ¥ng i timmen … faktiskt. Även om det är roligt att se tiondelarna ticka - i alla fall uppÃ¥t. Idag ska jag kolla fonddepÃ¥n pÃ¥ annat ställe, där har jag inte kollat pÃ¥ minst en mÃ¥nad, men jag tror jag ska byta nÃ¥gon fond. Dags för det nu.

Som av en händelse råkar jag ha ett excelark för uppföljningen av aktier och fonder. Tyvärr funkar den inte riktigt så strömlinjeformat som jag vill, än, därför får ni vänta innan jag lägger den bland mallarna.

Läs även andra bloggares åsikter om aktier, börsen, privatekonomi, fonder, uppföljning

Epicept, ett läkemedelsbolag som utvecklar cancerpreparat och medel för smärtlindring, har råkat ut för flera bakslag på senare tid. Den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga råd rekommenderar att Ceplene, ett cancerpreparat, inte godkänns. Aktien har givetvis rasat, igår med omkring 25 %. Hittills idag närmare 4 %.

Jag har fortfarande kvar mina EpiCept, de är inte värda mycket nu, och utgör sÃ¥där 1 % av portföljen. Jag har hela tiden “räknat med” ett positivt svar frÃ¥n EMEA. Men den chansningen tycks inte ha gÃ¥tt hem. Visserligen har EpiCept överklagat, men chanserna för att fÃ¥ ett godkännande mÃ¥ste, trots att jag inte alls är insatt, betraktas som ganska smÃ¥.

Så vad ska jag göra. Låta aktierna ligga kvar som en surdeg och påminnelse i portföljen? Inse att det kommer att ta några år innan det blir något av dem, om någonsin. Eller ska jag helt enkelt slänga ut dem, och tro att jag kan få bättre avkastning på något annat? Som rationell investerare borde jag göra det senare.

Men, då ska vi tänka. Det är en liten del av protföljen, vilket betyder att dess totala betydelse för den avkastningen är liten. Jag gissar att något kommer att hända med EpiCept, antingen kommer man att kunna skärpa till sig och inom ett par år få ut läkemedel, såvida de resultat man presenterat inte är bluff och inte håller måttet. Ett annat alternativ är att något större läkemedelsbolag köper upp EpiCept, eller deras forskning. Dvs, det finns chans att det inom några år kommer att gå riktigt bra. Om jag säljer nu, och köper något annat, måste jag hitta något som går riktigt riktigt bra för att det ska ha någon riktigt stor betydelse för min totala avkastning. Om man utgår från läget som är nu.

Om man ser i backspegeln borde jag överhuvudtaget inte ha givit mig in i något som EpiCept, med tanke på hur trögt jag agerar. När man ser på aktiekurvan enligt ovan ser man en snyggt, långsamt fallande linje, med några hack särskilt mot slutet. När som helst hade varit bra att sälja, innan nu. EpiCept är en aktie att trejda i, eller behålla i många år, om man tror att företaget kan prestera.

Framfab stod som högst runt 330 kronor våren 2000. De sjönk snabbt och kryper väl fortfarande på öresnivån, de utgör ett varnande exempel, det är inte säkert att det någonsin vänder.

Så vad ska jag göra, kasta ut surdegen, eller glömma att den ligger och skvalpar i portföljen, se den som helt förlorad, men med chans att om 10-15 år ha en riktig vinnare?

Synd man inte kan sia bättre om framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om aktier, strategier, epicept, förhoppningsbolag

Getinge har genomfört en nyemission med företrädesrätt för aktieägarna. Jag har aktier i Getinge både för egen del och i barnens depå. Med mycket annat att göra glömde jag bort att svara på på erbjudandet, men nu finns Getinge BTA på min depå. Jag har tydligen köpt aktier enligt erbjudandet, trots att jag inte svarat på det. Erbjudandet är borttaget från min depå så jag kan inte läsa formuleringen i det. Jag antar att det villkoret fanns med, att svarar man inte kommer teckningsrätterna att utnyttjas. Nu var det ju klantigt av mig att glömma bort erbjudandet, men utgången blev vad jag hade tänkt i alla fall.

Lite tur kan man ju få ha ibland.

Läs även andra bloggares åsikter om Getinge, aktier, teckningsrätter, nyemssion

Med de 75 punkter som man trodde igår. Helt plötsligt upp flera procent på Stockholmsbörsen, det är helt vansinnigt. Svängningarna blir större och större. Instabilitet kallas det. Till slut når någon parameter i systemet sin gräns och hela systemet kraschar. Så brukar det gå med de fysikaliska system jag jobbar med. På något sätt får jag déjà vu upplevelser när jag betraktar börsens utveckling.

USA Today skriver att 75% av amerikanerna tycker att landet är i recession. Tycker?? Begreppet tycks ha en svaghet, definitionen är inte entydig, men ett vanligt sätt att betrakta en recession är minskande BNP två kvartal i följd. Men man tycker väl inte det är recession! Såvida inte tyckandet i detta fall innebär att för 75% av befolkningen har den ekonomiska utvecklingen fallit inom ramen för vad man själv definierar recession.

USA Today citerar Standard & Poors chefsekonom som säger

Recession are almost always crises of confidence.

79 % oroar sig för depression (undrar vad definitionen för det är då?). Enligt USA Today är

A recession is an economic downturn that usually lasts at least six months; a depression is longer, deeper and more broadly dispersed.

Usch då.

Förtroendet är direkt återkopplat till ekonomin. Om man inte tror på framtiden, att den kommer att vara ekonomiskt hygglig, köper man inget, investerar inget, förutom i det nödvändiga. Det får inte fart på någon industri, precis.

För att öka förtroendet måste något dramatiskt ske. Något att enas kring. Eller bara låta tiden gå tills folk tröttnar och av sig själva börjar tro på framtiden, för man kan ju inte bara gå och sega? Och hjul börjar rulla.

Men jag funderar ocksÃ¥ … mÃ¥ste hjulen rulla? MÃ¥ste vi ha ökad tillväxt hela tiden? Varför det? Kan vi inte leva i alla fall och hushÃ¥lla med resurser?

Centralbankerna pumpar in pengar i betalningssystemet. Aktiemarknaden gillade det och kurserna steg idag. Ordentligt.

Jag har på sätt och vis inget emot det, att kurserna stiger. Min depå stiger i värde. Det är trevligt. Men samtidigt är det lite obehagligt. Det är finansiell kris, bolånekris i USA. Centralbankerna fyller på systemet med pengar, och som säkerhet för dessa lån accepteras bostadsobligationer! Det verkar inte vidare stabilt, tycker jag.

Varför stiger aktiekurserna dÃ¥? Ligger alla i startgroparna för säkerhetsskull och väntar pÃ¥ en uppgÃ¥ng, nu när de gÃ¥tt ner sÃ¥ mycket, och springer med för man vill inte missa tÃ¥get? Om ett par dagar läser vi väl om “förnyad kreditoro”, och ser fallande kurser igen. Om man ska vara pessimist, vilket inte är likt mig. Men jag är ingenjör ocksÃ¥, och som sÃ¥dan vill jag se orsak och verkan, riktiga förändringar i systemet. Men … det är ju inte det här? Eller?

Att psykologi och beteenden betyder mycket för momentana aktiekurser, och i ett kort tidsperspektiv, det köper jag. Men har bostadsmarknandens värdering med psykologi att göra? Kommer konsumtionen öka, folk glädjestrålande köpa hus och prylar och företagen börjar gå på högvarv igen. Nu? Det låter osannolikt, och alltför enkelt.

Å andra sidan ska kanske inte psykologin underskattas. Att fylla på likviditet i systemet är kanske som att vattna gräsmattan en het sommar, det håller den vid liv tills regnet kommer. Och om man i alla fall tror att gräsmattan överlever kanske man vågar planera för ytterligare planteringar. Låt oss hoppas på regn snart.

Läs även andra bloggares åsikter om centralbanken, likviditet, ekonomi, aktier, börs, bolånekris