Förmera - om privat ekonomi

Blogginlägg de senaste dagarna, frÃ¥n olika hÃ¥ll, om barnbidrag, synen pÃ¥ människors livsstil, jobb, ekonomiskt oberoende osv har fÃ¥tt mig att fundera lite. Jag tror jag skiljer mig endel frÃ¥n “medelekonomibloggaren”. Mitt mÃ¥l i livet är inte att snÃ¥la för att skapa en förmögenhet. Jag räknar inte sparade kronor i ental. Jag har inte för avsikt att avvara god mat, gott vin, ett biobesök, roliga saker för mina barn, en semesterresa, för att om tio Ã¥r fÃ¥ ut 5000 kronor i mÃ¥naden som passiv inkomst pÃ¥ min förmögenhet.

Jag har ett otroligt roligt jobb som jag gillar, och jag tjänar hyfsat bra på det. Jag ser ingen som helst anledning att sluta med det jobbet. Jag känner mig dessutom ganska förvissad om att kunna skaffa ett liknande jobb om det jag har skulle gå åt skogen av någon anledning, dvs jag känner mig ganska säker på att jag kan sälja mina professionella kunskaper. Därför ser jag det inte som ett självändamål att fixa 40 000 kronor i passiv inkomst varje månad.

Däremot vet jag att man alltid kan spendera pengar. Det är lätt att spendera de pengar man har som disponibla, oavsett hur mycket det är. Och det ser jag som onödigt. Jag vill lägga de pengar jag har på rätt saker. Det som är rätt för mig.

Jag tycker om god mat, jag gillar att laga mat. Jag tänker inte äta falukorv fyra gÃ¥nger i veckan för att minska matkostnaderna. Däremot vill jag optimera pengarna jag lägger pÃ¥ mat. Jag vill inte slänga mat, jag vill inte köpa sÃ¥’nt som inte tillför mervärde. Det betyder att jag nästan alltid planerar maten för en-tvÃ¥ veckor i taget och gör storköp. Det betyder att jag inte köper halvfabrikat när jag kan laga själv. Det betyder att jag tar med matlÃ¥da till jobbet, eftersom det är bÃ¥de billigare, godare och mindre stressande än att köpa mat ute.

Den ekonomiska tanken betyder också att jag försöker att inte suboptimera. Jag köper inget billigt på ÖB just för att det är billigt. Jag köper inte skidhandskar för 79 kronor på ÖB som håller en säsong, när jag kan köpa skidhandskar för 400 kronor som håller tio säsonger.

Just nu köper jag möbler på IKEA eftersom jag har relativt små barn som sliter på saker. Det är ingen idé att köpa en soffa för 50 000 kronor på Norrgavel när man har tre barn som gnider och sliter och spiller. Då är det bättre att köpa en soffa för 8000 kronor på IKEA som håller tills de slutar slita på grejerna. Sen kan jag köpa de där tidlösa, dyrare grejerna.

Jag fördelar sparandet, så att det går i lagom portioner till semester, buffert och långsiktigt sparande. Jag ser till att det finns en lagom pott för att roa mig och mina barn. Jag ser till att det finns försäkringar för sjukdom och annat inkomstbortfall. Jag ser till att det finns efterlevnadsförsäkringar till mina barn.

Livet ska vara skönt, det kan ta slut imorgon. Det är sÃ¥’nt man ocksÃ¥ fÃ¥r räkna med i sitt ekonomiska liv.

Hur ska man veta hur stor buffert man behöver skaffa sig? Hur mycket kan man lägga på att bo? Hur mycket behöver man ha att leva på när räntor och amorteringar är betalda? Men en avbetalning på 500 i månaden klarar vi väl?

Om vi börjar med bufferten. Vad ska den vara till egentligen? Vad kan det snabbt behövas pengar till? Det vet man ju egentligen inte, om man visste behövde man inte fundera. Men om man bor i hus, vad kan hända? Vattenskador och maskiner som går sönder. Kylskåp och frys, det behöver man snabbt nya. Ett nytt kylskåp kostar kanske 10 000 kronor. Hade man en buffert på 10 000 kronor varje år, får inget mer gå sönder innan man kan spara till en ny. Och hur lång tid tar det?

Vattenskador är trist. Man får åtminstone betala självrisken själv. Är golvet gammalt blir det avskrivningar på det också, så man får lägga till några tusen till för att få in ett nytt golv. Var det elementet som gick sönder? Efter 30 år får man ingenting för gamla element. Ett nytt element kostar runt 6 000 kronor (vattenburet). Säg att det blir 10 000 sammanlagt.

Bilen dÃ¥? Ett nytt avgassystem kostar nÃ¥gra tusen. Varenda pryl som mÃ¥ste bytas kostar nÃ¥gra tusen eller mer … Även om man gör avsättningar för normal service varje Ã¥r, tillkommer kanske en “engÃ¥ngskostnad” dÃ¥ och dÃ¥, säg 5 000.

Så vad behöver man ha i buffert? Man behöver kanske ha ett kylskåp, en vattenskada och ett avgassystem, och lite till i buffert. Dvs 30 000 - 40 000 kunde vara bra att ha. Säg att du måste köpa ett nytt kylskåp, 10 000 kronor, hur lång tid tar det för dig att fylla på bufferten med de 10 000 kronorna? Tar det lång tid, mer än ett år, kanske din buffert behöver vara större. Säg 50 000 kr. Och de pengarna måste vara lättillgängliga. Sorry, ingen bra avkastning där inte!

Hur mycket behöver du ha att leva på då? Vi säger att du har 12 000 kronor kvar när du avsatt pengar till sparande (långsiktigt (mer än tio år) och kortsiktigt (semester) sparande, samt till att öka bufferten), räntor/amorteringar och andra fasta kostnader. De 12 000 kronorna ska vara till mat, resor till jobbet, kläder, aktiviteter och övrigt (en tur till IKEA kanske?). Av det går 4000 kronor till mat till familjen och 2000 kronor till bensin.

Du har sextusen kvar till att roa dig och köpa kläder för! Låter det supermycket? Du kan handla vad-du-vill? Eller inte.

• Ett par skor, 1 000 kronor, sÃ¥klart! 5 000 kvar.
• Ett par jeans och en tröja, inget särskilt fashionabelt, 1 000 kronor till. 4 000 kvar.
• Du behöver köpa alvedon och hostmedicin, receptfritt, för barnen är sjuka en vecka. 200 kronor gick där. 3 800 kronor kvar.
• Men en utekväll i mÃ¥naden kunde man väl unna sig? Middag och en pubrunda. Hoppsan, 1 000 kronor väck. 2 800 kvar.
• Mysa med ett trevligt magasin i soffan pÃ¥ kvällen ibland? 200 kronor borta i mÃ¥naden där. 2 600 kvar.
• Visst kan vi gÃ¥ ut pÃ¥ lunchen ett par-tre gÃ¥nger i mÃ¥naden? 200 kronor. 2 400 kvar.
• En bag-in-box räcker ganska länge, eller hur? 200 kronor. 2 200 kvar.
• Men faktiskt behöver barnen lite kläder, nÃ¥gra tröjor och byxor, 1000 kronor till alla tre. 1 200 kvar.
• Klippning? 300 kronor. 900 kvar.
• En väldigt liten runda pÃ¥ stan, nÃ¥gra ljus och en ny pläd till soffan. 200 kronor. 700 kronor kvar.
• NÃ¥gon gÃ¥ng om Ã¥ret betalas gymkortet, 1 800 kronor. Inte just denna mÃ¥nad, kanske, men det är 150 kronor per mÃ¥nad som borde avsättas för det. 550 kronor kvar.
• Fika med familjen ute, bara en gÃ¥ng i mÃ¥naden är ju inte sÃ¥ mycket? 200 kronor. 350 kronor kvar.
• Klasskassan? 100 kronor. 250 kvar. Det börjar kännas lite tight nu?

Och pengarna, 6000 kronor försvann pÃ¥ “ingenting” och pÃ¥ “mÃ¥sten” som klasskassan och kläderna till barnen.

Sen har vi den där prenumerationen pÃ¥ Privata Affärer som faktiskt kostar 50 kronor i mÃ¥naden, även om jag bara betalar en gÃ¥ng om Ã¥ret. Barnens veckopeng? 500 kronor eller mer i mÃ¥naden som försvinner där. Ju större de är desto dyrare …

1000 kronor är inte mycket om man ser vad man fÃ¥r. Ett par skor, eller en utekväll med middag. Eller nÃ¥gra ströshoppingar av tidningar, värmeljus, klippning och en vända pÃ¥ apoteket. “Ingenting”. Om räntan ökar 1 %-enhet, kostar ett lÃ¥n pÃ¥ 1,2 miljoner 1000 kronor mer i mÃ¥naden … SÃ¥ vilken marginal behöver du ha när du köper ditt hus t ex, till “ingenting”, räknat i skor, tidningar och utekvällar?

Bankerna tjänar enorma pengar pÃ¥ att lÃ¥na ut dyrt till mig, och lÃ¥na in billigt. Självklart. Vad skulle de annars tjäna pengar pÃ¥? Men hur mycket mÃ¥ste de egentligen ha i vinst? Det är märkligt det där med ökningar. När man vant sig vid en viss konstant ökningstakt, vill man öka ökningstakten. Sen vill man förmodligen ha en ökad takt pÃ¥ ökningen av ökningstakten. Och dÃ¥ inser vi det där med exponentiell tillväxt. Mycket vill ha mer. Som att ägarna blir blasé och säger ungefär “Jaja, det är jättebra, men det där har vi ju sett förut, 20 % tillväxt och 50 % resultatlyft. Överraska oss! Ge oss mer!”

Var tar det slut? Tar det slut?

Att öka räntegapet är ett enkelt sätt att skapa mer. Har man stora volymer behövs det inte så mycket för att det ska bli mycket pengar. Så om jag får 0,1% större skillnad i ränta mellan mitt lån och mitt sparande, sowhat? Om de sedan lägger den där tiondels procenten på utlåningsräntan, så tjänar de ännu mer. De kan faktiskt höja 0,1% på inlåningsräntan också,och ändå tjäna på affären. Eftersom jag lånar mer än jag sparar. Det effektiva räntegapet har ändå ökat, s a s.

En ökning av 0,1 procentenheter i utlåningsränta är 100 kronor i månaden för ett lån på 1,2 miljoner. Säg att man månadssparar 5 000 kronor, då ökar ränteintäkterna med 40 öre i månaden. Det blir ju ränta på ränta för månadssparandet, så efter ett antal år kommer den här 0,1 procentenheterna att märkas mer. Men, för det första använder man förmodligen sitt banksparande kortsiktigt, för det andra ändras villkoren åtminstone för utlåningsräntor snabbare än så. Så vi kan säga 100 kronor i månaden under t ex ett års tid. För fyra miljoner svenskar skulle det betyda att bankerna så enkelt kan tjäna ca 5 miljarder kronor. Utan att egentligen göra någonting.

SÃ¥ vad göra? Förhandla om räntan förstÃ¥s. Även om jag tycker det är svÃ¥rt, jag har inte sÃ¥ mycket att komma med … förutom “jag byter bank”! Det kostar endel att lösa bundna lÃ¥n. Men … vi har ett nyöppnat kontor för en av de större bankerna i stan. De söker förmodligen ett kundunderlag. Jag ska gÃ¥ dit och höra efter vad de kan erbjuda. Sen gäller det att ligga pÃ¥ dem hela tiden, sÃ¥ inga räntor smyghöjs, förhandlade rabatter försvinner.

Ytterligare en sak jag kan göra är att faktiskt se över mitt banksparande. Jag har ganska stor del av mitt sparande på banken trots allt, semestersparande och buffertsparande. Jag kanske kan fördela om lite där, så att en större del går till aktiesparande till exempel.

Här finns endel att ta tag i märker jag!

Läs även andra bloggares åsikter om Banker, sparande, buffert, budget, räntegap