Förmera - om privat ekonomi

Det senaste halvåret, eller kanske längre tid, har jag känt att jag legat lågt med i alla fall investerarviljan. Jag har varit nästan helt passiv med mina aktier och fonder, varken sålt eller köpt. Jag har knappt ens kollat till mina depåer och fondkonton, eftersom jag vetat att det åtminstone gått ner. Eftersom jag vetat vad jag haft har det i alla fall inte varit total katastrof, häromdagen kollade jag att mina aktier gått ner ca 25 %, vilket ju i alla fall slår index, om man ska vara positiv, har jag tillåtit mig att vara medvetet passiv på obestämd tid.

Men nu känner jag hur det börjar ploppa upp lite investerarlusta igen. Undrar om det beror pÃ¥ min nästan magiska intuition, att det faktiskt kommer att se ljusare ut nästa Ã¥r, eller om det bara är normal “nytt-Ã¥r-nya-tag“-känsla?

Jag räknade på sparandet och kom fram till att med lite luft i kalkylerna bör sparandet kunna ökas till ca 28 % av nettoinkomsten. Vilket vore väldigt trevligt. Jag ska genast göra om överföringarna så att detta förverkligas från januari. Då räknade jag med att jag och mina tre barn på halvtid kommer att behöva 12 000 kr/mån att spendera på mat, bensin, fritidsaktiviteter, kläder och annat mer eller mindre onödigt. Boendet är betalt då, liksom bilförsäkring, bilservice, fritids. TV/telefon/bredband räknar jag till driftkostnader. Och sambon får göra egen kalkyl (eller så erbjuder jag mig att göra den också ;-)).

I USA sänker de styrräntan till något tal ganska nära noll! Det låter helt otroligt på något sätt. Det låter som att man inte kommer att kunna göra något alls i fortsättningen för att styra ekonomin. Så som vi är vana att se kausaliteten i alla fall, styrräntor upp eller ner, boräntar upp eller ner, inflation ner eller upp.

Nu ska man hitta på andra innovativa idéer för att få bukt med ekonomin. In med pengar i systemet. Man undrar lite varifrån de där pengarna egentligen kommer. Kommer det att bli ännu mer komplicerat nu? Ännu större risker för oförutsedda återkopplingar i olika delar av ekonomin? Går det att styra konjunkturen eller går det inte? Tänk om man skapar instabilitet i systemet! Var och en med lite reglertekniska insikter inser fallgroparna med återkopplade system.

Men jag måste erkänna att det är lite spännande tider vi lever i!

Idag gick jag in på min aktiedepå som jag inte besökt på ganska lång tid. Det har varit en tanke med det, det har varit av rent psykologiska skäl i nedgången. För att hålla fast vid min strategi när jag bestämt mig för att det faktiskt är en bra fördelning. Jag gick in och undersökte läget eftersom jag behövde bestämma mig för vad jag ska göra med teckningsoptionerna i Getinge. Jag tecknade. Och jag blev varse att mina Academedia förökat sig i enlighet med Bures utdelning. Trevligt. Depån har gått ner med 18 %, inte alls lika illa som det kunde ha varit. Dessutom påmindes jag om min lilla extradepå som jag nästan glömt bort. Där hade det inte hänt mycket, en mycket liten nedgång, vilket beror på att den består av en USA-fond som jag köpte när dollarn var låg, samt aktier i Glycorex som står ganska still, och kontanter.

Strategin inför årsskiftet är att ta några förluster och sänka skatten, måste bara undersöka det lite närmre. På det hela taget är katastrofscenariot för tillfället inte fullt så katastrofalt alltså.

Trevligt.

Idag har jag tankat för 9,99 kronor! 400 kronors minskad kostnad på månadsbasis jämfört med för några månader sen!

Elräkningen var  30 % lägre denna månad jämfört med förra månaden!

Det enda som saknas nu är en bra strategi för aktiesparandet i detta ekonomiska läge …

Läs även andra bloggares åsikter om elräkning, bensin, konjunktur, aktiesparande

Börsen går upp och den går ner. Jag gör ingenting med mina innehav, utan väntar på lämpligt tillfälle att köpa mer. Bure delar ut sitt innehav i AcadeMedia, och jag får en AcadeMedia-aktie för var tionde Bure-aktie. Jag tackar och tar emot.

Lån ska sättas om. Det gäller att vara med. Ett tvåårslån sätts om i dagarna, och gör jag ingenting sätts det om till ett nytt tvåårslån med uselusel ränta. Jag sätter om det till rörlig ränta istället. På bara några veckor har den gått ned med nästan en procentenhet, och jag förväntar mig fortsatt nedgång. Jag passade på att klaga på banken att de smygavskaffar överenskommen ränterabatt vid varje omsättning om man inte är med och påpekar det! Det är dåligt! En lång förklaring till varför man inte ger ränterabatter mer, en mycket märklig förklaring, som jag ska dissikera vid tillfälle.

I dagarna fick jag också samtal från annan bank som vill se över min ekonomi och mina bolån. Det kan de väl få! Detta passade jag på att nämna för min nuvarande bank, och minsann gick det inte att få lite rabatt då. Nu har jag det mesta av lånen på rörlig ränta, varför en flytt till annan bank inte alls blir särskilt besvärlig vid eventuellt bra erbjudande.

Det som gäller mest av allt just nu, är att se till att ha jobb, då rider vi ut denna lågkonjunktur också. Att byta till dyrare boende, om man nu hade tänkt det, är också idé. Även om priset på det jag har faller, kommer gapet i absoluta pengar, mellan det jag har och det jag tänker köpa med största sannolikhet att minska, vilket inte är skadligt alls. Det känns som man kan sitta lugnt och vänta på att drömhuset ska dyka upp!

Egentligen är det ganska bra tider, sÃ¥vida marginalerna inte naggas av arbetslöshet eller alltför höga räntor. Vilket pÃ¥minner mig om att jag behöver se över elen, där räkningarna är sÃ¥där 40 % dyrare än i somras. Det verkar inte riktigt rimligt att glödlamporna drar sÃ¥ mycket … eller är det?

Läs även andra bloggares åsikter om lån, ränta, elpris, långkonjunktur, arbetslöshet

Nyhet! Nu kan du äntligen flytta din ITPK till AMF Pension! Läser jag i den lilla reklambladet jag fick. Jag har tagit ett beslut om att inte bara slänga alla viktiga brev jag får, utan faktiskt ögna igenom dem, även om de inte tycks så exalterande. Jag har faktiskt tagit tag i det där redan och avser just nu inte göra några förändringar.

Men jag läser, och konstaterar att AMF nog har lite otur … “AMF är rankat som Sveriges bästa livbolag när det gäller traditionellt försäkring av den oberoende pensionsrÃ¥dgivaren Kaupthing Pension Consulting.” Aha … Kaupthing minsann, oj, sÃ¥ förtroendeingivande. Nej, jag behÃ¥ller nog ITPK:n där jag har den.

Läs även andra bloggares åsikter om Kaupthing, finanskris, pensioner

Subprimelån i USA? Pyttsan, glöm det. Det är Lejonet i kamp med Saturnus som orsakat turbulensen på finansmarknaden.

Det är alltid skönt att få reda på de verkliga orsakerna till olika fenomen. Ja, så att man kan ge sig på grundorsaken, liksom. Av någon anledning känns det besvärligare att göra något åt Saturnus bana än att ordna likviditet till världens banker. Men jag vet inte. Ingen har väl försökt antar jag. Lite typ Armageddon i verkligheten skulle nog göra susen, tror jag.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, subprime, bolån, astrologi, armageddon

Är du orolig för att drabbas av finanskrisen, frågade aftonbladet. Hälften av de som svarade är oroliga att drabbas, andra hälften inte. Jag trodde nog att fler skulle vara bekymrade, trots allt. Antingen sitter man säkert med goda marginaler, säkert jobb och inget behov av att realisera sitt aktiekapital de närmsta tio åren. Eller också begriper man ingenting.

Jag har suttit lugnt i båten med mina aktier och fonder hittills. Jag har sett över framförallt aktieinnehavet, som är större än fondinnehavet, och konstaterat gång på gång att det är bra företag som just nu blivit billiga. Min aktieportfölj har gått ner knappt 10 % sen årsskiftet, det känns som en insignifikant nedgång i dagens läge.

Som jag ser det, jag får kanske tänka igenom det lite mer, är inget av de företag jag har särskilt beroende av bankerna. De har goda, relativt konjunkturokänsliga affärer, och den nedgång de ändå råkar ut för beror mest på marknadens allmänt hispiga humör.

Tillväxtföretag borde drabbas mest, både med tanke på att deras finanser kan vara mer skakiga än de etablerade företagens, men också för att det är de aktierna man belånar sin portfölj för, för att skaffa sig större hävstång med chans till kraftiga uppgångar. Det är kanske vad vi ser i Glycorex nu, som gått ner kraftigt flera dagar, och jag kan inte begripa varför. Kanske har de dåliga finanser, som de insatta känner till, annars ser jag ingen anledning alls att sälja förutom anledningen att man måste göra sig av med sin belånade portfölj. Jag gjorde faktiskt tvärtom, och la in köporder på Glycorex idag, till ett väldigt bra pris.

Dessutom sålde jag samtliga fonder, utom en. Med fonder har jag resonerat som så att jag har bara fonder på utländska marknader, Asien, Afrika, Latinamerika och Ryssland. Hög risk. Och jag har ingen kontroll på vilka aktier fonderna består av, det kan vara bankaktier och oljeaktier och annat som är känsligt för rådande finanskris. Jag tror det kommer att ta lite tid för dessa marknader att hämta sig, så jag valde att sälja nu, och avvakta. Den fond jag har behållit och ökat i är Franklin US Opportunities. Det känns rätt att köpa en fond på den marknad som leder krisen, den amerikanska, och som handlas i dollar. Jag avser köpa andelar vid lite olika tillfällen framöver. Dessutom tänker jag leta efter en läkemedelsfond som kan vara trevlig i detta läge.

För tillfället känner jag mig nöjd.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, aktier, fonder, börs, strategi

Lehman Brothers ansöker om konkursskydd. Ingen vill ens köpa banken verkar det som. Hur kunde det gå så illa? Vilket högt spel man spelat, med krediter och obskyra, svårgenomskådliga finansiella instrument.

Finansiella instrument är värre än 2001: A Space Odyssé med datorn HAL, i alla fall ser det ut så. För en utomstående tycks det som att ingen riktigt begriper hur allting hänger ihop, och det är som att det finns en organism med eget, okontrollerbart, liv, mitt i finanssystemet.

De senaste åren har priserna på bostäder skenat till rena fantasinivåer, med hjälp av de nästan löjligt låga räntorna. Och i USA lånar de ut pengar på extremt skakiga grunder med visionen om egna hem som en mänsklig rättighet, som om den vore en del av självständighetsförklaringen. Stigande priser när efterfrågan på allt ökar. Till slut nås en gräns, man har inte råd att köpa mer i denna uppåtgående spiral. Inbromsning, arbetslöshet, man kan inte betala räntor. Och plötsligt går spiralen åt andra hållet, mycket snabbare.

Är det sÃ¥ tokigt egentligen, det som händer? Om man sansar sig lite och tar ett kliv tillbaka frÃ¥n de hetsande rubrikerna om Ras och Nattmörker. Ja … kanske kommer räntorna att stiga lite till att börja med. Men om man har lite marginaler där borde det inte bli alltför bekymmersamt. Jag skulle bli förvÃ¥nad om vi talar 500 % i styrränta som 1992, och 30% i rörlig ränta under nÃ¥gra dagar. Hur är det med jobbet dÃ¥? Arbetslöshet är ocksÃ¥ en risk, dÃ¥ kommer förmÃ¥gan att betala räntan att kraftigt minska.

Men, om man har ett jobb som är någorlunda konjunkturoberoende, eller i alla fall har attraktiva meriter, är det som händer nu enbart av godo. Huspriserna stagnerar, det kanske till och med blir lite större utbud av hus så småningom. Och även om man redan har ett hus, som också stagnerar i pris, men har för avsikt att byta, är det ingen större fara. Särskilt inte om man tänker byta till ett som är större/dyrare. Även om priserna faller med lika stor del, kommer prisskillnaden i absoluta kronor att minska, och det är ju bara bra.

Inte ens bland mina aktier tänker jag göra sÃ¥ mycket, jag har inga bankaktier, utan mest bioteknik/medicinteknik, och mitt favvoverkstadsbolag ABB. Jag tänker nog vikta om lite bland fonderna och köpa mer mot amerikanska marknanden, det borde vara läge där ganska snart …

Jag följer utvecklingen med spänning, och hoppas att det inte finns mumifierade lik i finansbolagens garderober.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskollaps, lehman brothers, bostadmarknaden, arbetslöshet

Indignationen är stor. SCB har räknat fel. Det kan ha kostat oss miljarder i ränteutgifter. På årsbasis. Påstås det i de artiklar som vibrerar av upprördhet. Eller är det bara blodhundarnas förtjusning över en räknemiss?

0,1 procentenheter fel i juni och 0,3 procentenheter fel i juli.

Jag som är vän av statistiska beräkningar vill givetvis reda ut begreppen här. Och den första fråga jag ställer mig är, hur anger SCB inflationen, hur stor är noggrannheten i beräkningen? Vilka fel i indata, fel i modeller räknar man med?

För det andra, är inte Riksbankens inflationsmål 2 %? Det är långt ifrån till och med 4.1 %, faktiskt.

För det tredje, hur kunde det bli en miljard? Antag att 4 miljoner människor har 500 000 kronor i lÃ¥n var. Och det mÃ¥ste betraktas som ganska överskattat. Det handlar väl om fem dagar sedan styrräntan höjdes? Antag att bankerna var snabba och höjde lika mycket samma dag 0,25 procentenheter. DÃ¥ har för dessa 5 dagar dessa personer en ökad ränta pÃ¥ 17 kronor, dvs 68 miljoner kronor. Högt räknat. Och förvisso utan skatteavdrag. Jaha … en miljard pÃ¥ Ã¥rsbasis. Hur mÃ¥nga gÃ¥nger kommer SCB med inflationsstatistik, hur ofta ändrar riksbanken räntan?

Så, ska jag bli upprörd nu alltså?

Ja, det blir jag. Jag jag blir upprörd över ekonomiredaktioner som tillÃ¥ter sÃ¥’n tramsjournalistik. SCB hade fel i en modell, so what? Hur mÃ¥nga andra modeller tror du att de att det finns fel i? Hur stora fel tror du att det finns i mätdata? Just det.

Därmed inte sagt att SCB inte ska räkna så rätt det bara går, men skriv hellre en artikel som diskuterar felkällor och inflationssiffrornas noggrannhet, än hetsa upp folk mer över räntor. Vad tjänar det till?

Vilka icke-artiklar!

Mycket att göra på jobbet före semestern, och sen semesterresande har gjort att jag inte hängt med i detalj i börsens svängningar. Eller ska jag kanske skriva ras, som det visar sig när jag kollar vad som hänt med index, OMXS30, sen 1 juni.

Inflation, oljepris, konjunkturnedgång. Negativism, negativism.

Men, egentligen är det ju inget konstigt med det. Det går upp och ner, konjunkturen är dynamisk med olika tidskonstanter. Lite tråkigt, naturligtvis, att se sin portfölj minska i värde, men egentligen ska man ju vara glad, nu är det läge att köpa. Ett av lägena att köpa. Man får se vad som ändrats för egen del. Räntorna går upp, bensinpriset likaså, och maten blir dyrare. Det blir lite mindre man kan spara varje månad. Möjligen. Men i princip är det ju bara att fortsätta som förut, se till att ekonomin håller.

Och … tänka efter hur man ska fÃ¥ bästa möjliga hävstÃ¥ng till nästa högkonjunktur … Det är vad jag tänker göra nu.

Läs även andra bloggares åsikter om lågkonjunktur, börs, inflation, oljepris, sparande

Jag har inte funderat pÃ¥ semestern sÃ¥ mycket än. VÃ¥ren är vanligen en ganska hysterisk tid pÃ¥ alla fronter. Jobb förstÃ¥s. Deadlines. Tjänsteresor. Och annat. Barnens aktiviteter avslutas, företrädesvis med “familjeträffar”. Det grillas, badas, tältas, cyklas, vandras och fikas i det oändliga. TrädgÃ¥rden ska fixas till. Det är en prioriterad aktivitet för mig. Det är roligt, avslappnande, sensuellt och vackert med en grönskande trädgÃ¥rd. Eventuella reparationer och smÃ¥byggen pÃ¥börjas (men brukar inte slutföras förrän framÃ¥t frost). Skolan slutar och sommarlovet börjar. Och man jobbar nÃ¥gra veckor till, i ännu högre tempo för att bli “klar” (i alla fall med nÃ¥gon etapp) till semestern.

Plötsligen drabbades jag av semesterlängtan. Dum som jag var kollade jag nämligen på semesterbilder från förra året:

En vecka kvar. Och jag har inte funderat sÃ¥ mycket, mer än att vi ska Ã¥ka iväg nÃ¥gonstans och bo pÃ¥ hotell, äta hotellfrukostar, gÃ¥ ut och äta pÃ¥ restauranger, och se oss omkring. Barnen gillar lite lyx sÃ¥där. Och jag med. Läge att kolla semesterkontot kanske …

Läs även andra bloggares åsikter om semester, bad

Förra veckan kostade jordgubbarna 30 kr/litern. Dagen före midsommarafton och på midsommarafton kostade jordgubbarna 45 kr/litern.

Det är marknadsekonomi. Det är bara en fråga om hur viktiga jordgubbarna är just på midsommar, och vad du är beredd att betala för denna tradition. Själv tycker jag mycket om jordgubbar, men är inte särskilt traditionsbunden så jag äter lika gärna jordgubbarna en annan dag.

Man ska kanske göra med matinköpen som med aktieköpen. Dvs tvärtom. Köpa sÃ¥’nt som ingen annan är sÃ¥ förtjust i. Det borde vara en strategi för billigare matkonto. Men det fÃ¥r inte vara sÃ¥ impopulärt att det inte finns i butiken, eller att om det finns inte är färskt. FörstÃ¥s.

Ikväll blir det något med lax eller kyckling, vi får se vad frysen har att erbjuda.

Läs även andra bloggares åsikter om jordgubbar, midsommar, mat, marknadsekonomi, tillgång, efterfrågan

Eftersom ingen annan bloggar får väl jag göra det. Medans köttet marinerar, den ugnsstekta potatisen är påtänkt och ölet är upphällt i glaset (det kommer senare att bytas till ett gott rött vin), slår jag mig ner vid datorn för att filosofera kring ekonomi. Det kan passa såhär vid halvårsskiftet. Ja, halvår för solen alltså. Inatt når solen sin högsta punkt vid 00:59, sen går vi mot mörkare tider igen. Förhoppningsvis inte gällande ekonomin, utan bara dagsljusmässigt.

Häromdagen fick jag, liksom Jag ska bli rik, ett telefonsamtal från Aktiespararna. De ville prångla på mig sitt program Hitta kursvinnare. När jag blev medlem i Aktiespararna fick jag prova programmet gratis i tre månader, och det är föralldel trevligt på många sätt. T ex är uppdateringen av kursinformation naturligtvis bra. Det som är mindre bra, som jag också sa till försäljaren, är bristen på flexibilitet. Förtusan, jag jobbar med analyser, även om det inte är aktiekurser, hela dagarna, jag vill vrida och vända på data och titta på det hur som helst, inte med förutbestämda rutiner! Jag vill skriva små kod-snuttar själv, jämföra och stå i. Så jag sa Tack, men nej tack. Därmed sparade jag drygt 600 kronor. Jag borde egentligen sätta in de pengarna på något sparkonto.

För övrigt kan man konstatera att mycket jobb är positivt för ekonomin. Det finns helt enkelt ingen tid för konsumtion. Jag är glad att Per Penning gör sitt bästa för att hålla hjulen i ekonomin snurrande i alla fall!

Glad midsommar!

Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, konsumtion, aktiespararna, hitta kursvinnare

Jag fick en adresserad liten folder med rabatt-erbjudanden från Coop:

“NÃ¥gra riktigt bra erbjudanden till dig som är en av vÃ¥ra absolut bästa kunder”

Det kan bara finnas tvÃ¥ anledningar till att jag fÃ¥r den foldern. Den ena är att alla kunder fÃ¥r en sÃ¥’n. Den andra är att jag handlar alldeles för mycket. Och det senare är ju riktigt obehagligt.

Jag fattar inte att de vÃ¥gar skicka ut sÃ¥’n reklam, det kan inte vara lönande … det är ju tvärtom en varningsklocka! FÃ¥r man reklambrochyrer där man anses vara “bra kund” ska man absolut se upp, och se över sina konsumtionsvanor. Dags att gÃ¥ igenom köpen med MedMera-kortet alltsÃ¥ …

Läs även andra bloggares åsikter om Coop, MedMera, rabatterbjudanden

Såhär långt blogguppehåll har jag inte haft utan semester. Nu har det varit motsatsen till semester de senaste veckorna, men idag slutfördes det tyngsta arbetet (lägg märke till den passiva formen, vilken kännetecknar mina mer professionella texter). Detta innebär andhämtning och återhämtning åtminstone över helgen. Jag planerar att röja i alla högar, återfå greppet över ekonomin (som är sorgligt eftersatt, uppföljningen av den) samt göra någon form av avstämning och eventuell modifiering av strategin.

Att börsen gÃ¥tt uselt känner jag till. Jag fÃ¥r “post-högkonjunktursvibbar” av alla rubriker. Blandningen av lyxbilar, räntor, trädgÃ¥rdsprydnader och spa-aktiviteter fÃ¥r mig att ana ugglor i mossen. Jag har en svag tanke att lÃ¥ta det som finns i aktier och fonder nu finnas kvar, inga markanta rörelser nu. Förberedelser borde istället göras inför uppgÃ¥ng. Regelbundna köp helt enkelt. Gäller bara att veta i vad. Kortsiktiga spekulationer skulle jag hÃ¥lla pÃ¥ med om jag hade tid.

Men elavtal var det. IgÃ¥r ringde en försäljare, antar jag, frÃ¥n EON, som är den leverantör jag redan har, och pÃ¥stod att mitt elpris är alldeles för högt eftersom jag har nÃ¥gon form av bundet avtal tydligen. Jag har inte riktigt kommit till elavtalet i ekonomin än … men ett rörligt avtal pÃ¥stod hon skulle vara bättre och sÃ¥ talade hon om vad det kostade nu. Jag ville genast se diagram framför mig. Men att betala 45 öre istället för 60 verkar ju bra, sÃ¥ jag sa att jag tar det rörliga istället. Med tvÃ¥ veckors Ã¥ngertid kanske jag lyckas ta mig i kragen att gÃ¥ igenom det där och fÃ¥ en känsla för vad som bör göras. Det roliga, eller mindre roliga var, att när samtalet sen skulle spelas in för att gälla som avtal … lades det pÃ¥ bÃ¥de vinstmarginal, 3,5 öre, och nÃ¥gon form av skatt (”som alla mÃ¥ste betala”). Min frÃ¥ga om det var jämförbara priser hon nämnt, om de där 60 örena ocksÃ¥ var ett grundpris, ställde jag ett par gÃ¥nger pÃ¥ olika sätt … men jag är inte säker pÃ¥ att frÃ¥gan uppfattades som jag avsett (folk brukar ha svÃ¥rt för “normeringar”) och att det verkligen var jämförbara priser jag fick.

Jag är ytterst förvÃ¥nad över att EON ringer upp sina kunder och talar om att de kan fÃ¥ lägre pris hos samma leverantör. Telia brukar ändra villkor utan att tala om nÃ¥gonting vid utgÃ¥ng av avtal, liksom banken som tar bort avtalade rabatter sÃ¥ fort de fÃ¥r chansen (och för all del lägger tillbaka dem när man upptäcker det - men inte förrän dÃ¥). Jag anar ugglor i mossen även här … undrar om det finns andra el-leverantörer pÃ¥ krigsstigen som snor kunder i detta omrÃ¥de …

Läs även andra bloggares åsikter om elavtal, rörligt pris, inflation, börs, elpris

27 kronor litern behöver bensinen kosta för att minska utsläppen med 20%, enligt någon modell som man undrar hur den ser ut och vilka faktorer den tar hänsyn till (jag påstår inte att den är sämre än den bästa kunskap man har nu, jag undrar bara hur den ser ut). 100 % ökning för 20% utfall, det är ganska dålig utdelning får man säga. Ett okänsligt system, knappt reglerbart, skulle man kunna säga.

Men något måste göras, bilismen måste minska, man kan inte försvara den säger alla rabiata ekonomisktstyrmedelsfrälsta motståndare till bilismen och allt den betyder för människor som inte bor centralt i storstäderna, och man anar att det ligger mer bakom ett sådant uttalande än bara utsläpp och miljöförstöring. Det ligger frågor om kollektivism och individualism, liberalism och kommunism. Typ. I själva verket handlar mycket av argumentationen om politisk åskådning, och inte om sakfrågan i sig, utsläppen och påverkan på miljön.

Är verkligen det mest effektiva, för miljön, att ge sig på något som knappt är känsligt för prisökningar? I alla fall inte förrän de blir ordentligt höga? Fast vänta nu, det är jättepraktiskt, massor av pengar till statskassan, stadiga inkomster! Hur skulle det gå för statens inkomster om inte bilismen fanns? Om bilarna blev miljövänliga och drivmedlet ännu mer miljövänligt? Var skulle man då höja skatter på ett enkelt sätt utan att strypa inkomsten samtidigt?

Och om vi nu ska använda ekonomiska styrmedel, varför inte utveckla kollektiva kommunikationer, miljövänliga bilar (kom inte och säg att det inte gÃ¥r, det är bara en frÃ¥ga om teknisk utveckling, och att tänka bättre än tidigare) först? Nejvisstnej, det gÃ¥r ju inte, det finns ju inga andra omrÃ¥den som är lika okänsliga för skattehöjningar som bensinen, sÃ¥ det gÃ¥r inte att skrapa fram pengar till det, särskilt inte som vi mÃ¥ste lalla med vÃ¥ra medborgare och ge dem bidrag i tid och otid för allt möjligt, ocksÃ¥ . Det är fö inte riktigt förenligt med nÃ¥gon politisk Ã¥skÃ¥dning att inte aktivt “styra“, om nÃ¥got sker av sig självt märks ju inte att nÃ¥got är gjort, och vem ska dÃ¥ ta Ã¥t sig äran av “kraftfulla Ã¥tgärder“?

Läs även andra bloggares åsikter om bensinpriset, koldioxid, miljö, utsläpp

Några inte alltför kontroversiella iakttagelser:

• PÃ¥ DN Ekonomi kan man idag läsa att svenskarna köper mer aktier igen. Det är främst män i 55-60-Ã¥rsÃ¥ldern som “trycker pÃ¥ köpknappen”.
• Ekonomibloggar finns det mÃ¥nga, och mÃ¥nga är skrivna av kvinnor. Det handlar om att spara, budgetera, fÃ¥ livet att gÃ¥ runt och trygga framtiden.
• NÃ¥gra ekonomibloggar handlar uttalat om att bli rik, medelst aktiehandel, företagsamhet eller annan verksamhet (jobba, spara och investera).
• PÃ¥ redeye är det nästan uteslutande män som bloggar om aktier.

Jag anar ett mönster här. Håller män på med abstrakta saker som aktieanalyser och aktieköp, med företagsamhet och investeringar? Håller kvinnor på med mer vardagsnära, konkreta fenomen som privatekonomi och sparande? Generaliserat alltså. Varför skriver inte så många kvinnor om aktier, analyserar företag och resonerar om makro- och mikroekonomi?

När jag startade denna blogg var det efter att ha bloggat på redeye ett tag, och jag ville ha ett eget forum för att skriva om aktier och aktiehandel (privat ekonomi som två ord, lägg märke till det!), och ekonomi i största allmänhet. Privatekonomi skriver jag kanske inte så ofta om, men det handlar definitivt inte bara om aktiehandel.

Nu är väl steget att handla med aktier och att skriva om aktier inte självklart, kanske handlar kvinnor med aktier i större utsträckning än vad de skriver om, och män gnetar med budget mer än de skriver om?

Läs även andra bloggares åsikter om aktier, aktiehandel, investeringar, sparande, privatekonomi